Hold the Dark (Netflix)

Filmen:
Jeremy Saulnier är enligt mig filmvärldens mest underskattade regissör. Utan någon som helst tvekan. Karlns 2013-thriller Blue Ruin var mästerlig medan förrförra årets bästa film, Green Room, står sig som den kanske råaste uppvisningen i hur man använder grafiskt övervåld som en del i sin grundläggande dramaturgi - som jag någonsin sett. Förväntningarna på Netflix-debuten Hold the Dark var således orimligt höga. Jag förväntade mig briljans och till skillnad från de flesta av årets Netflix-rullar fick jag just precis det. Saulnier har en olustig förmåga att skapa nerv, spänning och en viss mån av ovisshet som jag tror bidrar till den där svårhanterliga nervositeten i hans porträtt av människor. Djup, mystik och oförutsägbarhet ligger alltid till grunden för hans personporträtt och på det sätt som människans natur ofta framställs i hans filmer tilltalar mig något otroligt.

Hold the Dark kretsar kring vargkännaren och beteendevetaren Russell Core som anlitas av en ung mor för att försöka finna hennes son som sägs ha kidnappats av vargar ute i Alaskas ödemark. Väl på plats snubblar Core över ett antal minst sagt besynnerliga beteendemönster, en del riktigt skumma personligheter och ett par jobbiga sanningar vilket leder honom ned i en spiral av mord, våld och en hel del oförklarligt flummiga teman och manér. Alexander Skarsgård spelar krigsveteranen och farsgubben Vernon medan The Pacific-veteranen James Badge Dale gestaltar polischef Donald Marium och även om huvudrollsinnehavaren Jeffrey Wright (Core) gör ett strålande arbete med det ofta svårtydda manus som hät erbjuds - är det enligt mig svensken som stjäl denna show, fullkomligt. För precis som i Little Big Lies och Straw Dogs bevisar Skarsgård ännu en gång hur otroligt läskig och fylld av mörker hans "skurkfigurer" verkligen är. Alex är oberäkneligt kall men ändå mångfacetterat intressant som psykopat och hans driv och motiv känns hela tiden självklara, vilket få saker i övrigt är i denna överraskande historia.

Alaska målas här upp som ett samhälle på randen till kollaps. Det ständiga mörkret, kylan och alla de djupt hatiska och inte sällan våldsamma figurerna som porträtteras här skapar en ton som jag är svag för. Taylor Sheridans Wind River från fjolåret innehöll ett liknande porträtt av denna avlägsna, säregna plats och hela inramningen med all snö och de extremt få soltimmar som erbjuds dagligen - gör detta till en plats som oavsett film/regissör snabbt blir till en karaktär i sig. Hold the Dark börjar på ett visst sätt och tar sedan tre eller kanske till och med fyra riktigt fräna vändningar innan den avslutas på ett sätt som jag önskar att flera påkostade storfilmer från Hollywood kunde göra. För film kan vara gräsligt underhållande och tankeväckande utan att vara uppenbart linjära eller traditionellt förutsägbara och övertydliga, och Jeremy Saulnier har en förmåga att blanda genres och teman som jag helt enkelt inte kan motstå. Jag gillade Green Room lite (lite) mer än denna film men håller dem båda rysligt högt och ser verkligen fram emot vad denna farbror nu gör härnäst.