The Wire - Säsong 1

HBO-producerade kriminalserien The Wire har i sitt hemland USA haft en nästan magnetisk dragningskraft när det gäller utmärkelser och kritikerlovord. Här i Sverige däremot har det varit desto tystare och serien har fört en oglamorös och bortglömd tillvaro i SVT:s kvällstablå där även jag har lyckats undgå den. En av DVD-formatets stora fördelar är just möjligheten att retroaktivt kunna försjunka i alla serier som man har missat, och med tanke på det digra utbud som finns med alla kabelkanaler så går man miste om betydligt fler än vad man egentligen ser. Själv följer jag bara Lost och Desperate Housewives slaviskt och det blir ofta just publikfriande serier i den stilen som vinner kampen om TV-tittarna på bekostnad av mer kva-litetsorienterade serier som The Wire.

West Baltimore, ett av de mest problemtyngda områdena i USA där knarket flödar som solskyddskräm på Ibiza en junidag. Mord- och narkotikaroteln jobbar med en rad olösta mordfall med koppling till en omfattande knarkhärva. Tjusningen med The Wire är att den följer utredningen från två perspektiv; dels den sammansvetsade polisstyrkans och dels de kriminellas synvinkel. På det sättet har manusförfattaren fått en gratischans att åstadkomma en nyanserad bild av ett kriminalfall. Över huvud taget befinner sig The Wire fjärran från den bild av amerikanska poliskåren som man växte upp med där "Bad boys, bad boys, watcha gonna do, watcha gonna do when they come for you" signalerade att ett nytt avsnitt av Cops var på gång. Istället har man strävat efter att skapa en så realistisk serie som möjligt där gränsen mellan poliserna och brottslingarna ibland är Noblesse-tunn och skottlossningar och andra tempohöjande insatser får stå tillbaka för strategiskt avlyssningsarbete. Och cliffhangers á la Lost, eller ännu värre, Batman-serien från 60-talet, ser man inte röken av.

Vad som drar ner betyget är karaktärsgalleriet där man tagit för många genvägar. Den enda kvinnliga polisen är förstås lesbisk. Den manliga förgrundsgestalten har en jobbig skilsmässa bakom sig där den besvärliga ex-frun inte vill låta honom träffa deras son. Och den smått triggerhappy-aktiga polisen som vill bekämpa brott till vilket pris som helst är såklart närvarande. Så fortsätter det och man har tangerat i princip varje personlighetsklyscha som någonsin har förekommit i en amerikansk polis eller kriminalfilm. Det nyanserade manuset tappar lite av finessen när karaktärerna inte bär upp det även om skådespelet är utmärkt.

De 13 avsnitten i första säsongen är fördelade på fem discar i en mycket tilltalande gråsilvrig/svart box och det blir en given köprekommendation för de som vet med sig att realismpräglade kriminalserier skulle kunna fresta de filmiska smaklökarna. Med tanke på att andra säsongen behandlar samma utredning så lär The Wire vara en serie som har goda förutsättningar att bara bli bättre och bättre för varje säsong.