El Camino: A Breaking Bad Movie (Netflix)

Filmen:
Sist vi såg den plågade karaktären Jesse Pinkman släpptes han fri från sitt fångeskap hos neonazisterna och såg aldrig tillbaka när han satte sig i flyktbilen och lämnade sin befriare Walter White, tjutandes av gråt och skratt. Men när vi återser honom i denna Netflix-exklusiva epilogfilm kan stackars Pinkman inte göra annat än att blicka tillbaka i sitt liv: som slav, som lärling, som vuxen, som vilse. Var han än befinner sig i sitt liv tycks han hamna i en unik situation där ett annat liv väntar på horisonten, men som alltid befinner sig i ett oklart vägval. Det är nu upp till Pinkman att hitta en fast riktning i sitt liv igen, på egen hand.

Älskade man Breaking Bad så är methkock-lärlingens solofilm El Camino en självklarhet och att återse huvudrollsinnehavaren Aaron Paul i sin livsroll är ett sant nöje. Att återbesöka Albuquerque igen och träffa bekanta Breaking Bad-ansikten som Jesses påtända polare Badger och Skinny Pete fyller en med värme, där alla cameos fyller en viktig funktion och ingenting känns bortslösat. Manuset är nämligen riktigt tajt, vilket inte vara förvånande då skaparen Vince Gilligan stod för både regi och manus denna gång. Dessutom visar Paul hur mycket han har växt som skådespelare sedan sina forna "Science, bitch!"-dagar, som här täcker många nyanser hos den traumatiserade karaktären och känns helt förvandlad sedan vi såg honom sist.

Samtidigt undrar jag om denna film verkligen "behövdes", då man ständigt sitter med en gnagande känsla av att vi som trogna Breaking Bad-fans redan har tagit farväl till denna fantastiska TV-värld. Det tillför inte riktigt någonting nytt, direkt. Jag kan också känna att tillbakablickarna med den vidrigt formelle Todd - som alltså är färska scener, inte klipp från serien - kan kännas något långdragna. Det blir dock rätt uppenbart i längden att Gilligan har en soft spot för dessa karaktärer och det märks genomgående i denna finstämda Netflix-special att detta är en historia gjord med hjärta. Walter Whites terrorvälde må vara över, men Pinkmans öde är nu äntligen förseglad.

För den som väntar sig en intensiv manhunt-film där hela det hämndfyllda amerikanska rättsväsendet jagar rätt på Pinkman kan dessvärre bli besviken, men för den som uppskattar ett mer småskaligt perspektiv och ett mer intimt fokus på Jesse Pinkman kommer man nog att bli redigt belönad i vad som bäst kan beskrivas som ett ömt kärleksbrev till både serien och fansen. Pinkmans emotionella växt är fängslande och mot slutet av filmen känns berättelsen så självklar att man snabbt släpper mindre irritationsmoment och man inser att man kanske "behövde" ett sista farväl, trots allt.