Killer Joe

Filmen:
Chris - ett sluddrigt slödder från Texas blir blåst av sin morsa i en knarkaffär som resulterar i att han blir skyldig pengar till några mindre förlåtande gangsters. Råskinnen insisterar såklart på att få tillbaks sina pengar. Men Chris finner en utväg. Tillsammans med sin sparsamt begåvade farsa, sin white trash-styvmamma och sin trasiga lillasyster planerar han att ta kål på morsan en gång för alla för att inkassera hennes livsförsäkring. En korrupt snut under namnet "Killer Joe" anlitas för att likvidera mamman, men när det saknas kapital till handpenningen så lämnas istället systern som deposition. Givetvis så går det hela inte riiiktigt som Chris tänkt sig...

Killer Joe är skriven av Pulitzerprisvinnaren Tracy Letts för teaterscenen, vilket också återspeglas ganska tydligt i filmatiseringen. Hela upplägget förlitar sig mer eller mindre på tyngden i dialogerna och skådespelarnas förmåga att prestera, snarare än de hypade effekter och snillrika kamerakonster som Hollywood vanligtvis skämmer bort oss med. Här kan vi få tampas med en och samma scen i tjugo minuter och varje ord, blick och andetag vägs på silvervåg för att bibehålla publikens intresse. Här snackar vi gammaldags skolboksdramatik som skulle få de gamla grekerna att "opa, opa" så sandalerna glöder. I kombination med den dystra trailer park-atmosfären, den råa Texas-slangen och den mörka humorn så blir det hela väldigt udda... och smått briljant.

Mannen som regisserat Killer Joe är ingen mindre än den Oscars-belönade Exorcisten-regissören William Friedkin. Han är allmänt känd som en säregen figur med ett karaktäristiskt temperament. Under inspelningen av Exorcisten sägs det att han örfilade upp en katolskpräst för att få denne att prestera efter bästa förmåga. I så fall måste 77-åringen gått loss på Matthew McConaughey som en sträng morfar med ett läderbälte och en föråldrad uppfostringspedagogik, för stackaren överträffar banne mig sig själv i rollen som den iskalla Killer Joe. Men McConaughey är inte den enda som pryglats till sin fulla potential.

Juno Temple är klockren i rollen som den trasiga systern och tillsammans med Emile Hirsch utgör dom ett exemplariskt syskonpar a'la alkoholskadad Gilbert Grape. Thomas Haden Church är inte heller att förglömma som utstrålar trailer-trash med ett intellekt av ett barn som adopterats av Big Brother-huset (detta kan omöjligt vara en komplimang i något annat sammanhang).

Killer Joe blir i slutändan en underhållande och fängslande berättelse vars optimala miljö nog ändå är teaterscenen, då filmpubliken allt som oftast väntar sig mer än en och en halv timmes dialog. Skådespelarnas agerande och mimik behöver backas upp med lite visuellt ögongodis och fräna one-liners om dagens ungdom ska applådera till sluttexterna. Killer Joe är svårplacerad. Knappast genomgående actionspäckad... eller rolig... eller spännande. Men den är udda, verklig, smutsig, tragisk, och framförallt - fängslande.

Bilden:
Killer Joe visas spelas upp i formatet 1.85.1 och upplösningen är 1080p. Bildkvalitén är tillfredsställande och stundtals riktigt bra. Särskilt vissa av närbilderna har berikats med en dräpande skärpa, som tyvärr inte står sig med samma förträfflighet genom hela filmen. Färgåtergivningen är fortlöpande stabil genom hela resan utan några anmärkningar. Vi snackar inte referensklass direkt på den här utgåvan, men definitivt en Blu-ray som levererar vad som förväntas av den. Det blir en stabil sjua skulle jag säga.

Ljudet:
Ljudspåret levererar ungefär som en trött kommunalarbetare. Det gör liksom sitt - varken mer eller mindre. I enlighet med filmens natur så lämnas inte särskilt mycket spelrum, men de bakre högtalarna levererar lite stämningsfulla miljöljud lite varstans och kanske någon dörrknackning här och lite regn där. Fokusen ligger helt klart i frampartiet då filmen är så pass dialogbaserad som den är. Dialogerna löper däremot klart och tydligt genom hela filmen. Ett helt okej ljudspår, om än lite småtråkigt, som framförs av en Dolby Digital 5.1-mix.

Extramaterialet:
Inget. Extramaterialet har helt och hållet utelämnats åt var och ens vilda fantasi. I mitt var det en busig liten kattunge som lapade grädde direkt ur mina händer. Thihihi, nawww...