Fun With Dick and Jane

Fun With Dick and Jane är något så ovanligt som en nyinspelning där originalet faktiskt inte är en skräckfilm. Nu hindrar det förvisso inte huvudrollsinnehavarna, tillika det äkta paret, från att tycka att deras liv tar en skräckartad vändning när Dick plötsligt blir av med jobbet på ett stort företag som går i konkurs efter att den sliskige VD:n fifflat med bokföringen och aktier. För att hålla räkningar och vräkningar borta blir det att söka nytt arbete för Dick, lättare sagt än gjort visar det sig och desperata tider kräver som bekant desperata åtgärder.

Jag har läst i diverse mer eller mindre oseriösa studier att på frågan vad man skulle göra om man visste att man aldrig skulle bli påkommen så har väldigt många personer uppgett att man skulle råna en bank. Jag vet inte riktigt vad det säger om mänskligheten att man hellre vill råna en bank än lägga ett kilo sömnmedel i Uwe Bolls morgonkaffe men något grundläggande fel är det allt. Hur som helst blir det just rån och stölder som Dick och Jane tvingas ägna sig åt. De drabbade behöver dock inte frukta alltför mycket eftersom rånöverfallen sträcker sig till att Dick viftar med en vattenpistol och skriker att han är desperat samtidigt som Jane snubblar på väg till stöldgodset, rena rama Jönssonligan nivån alltså.

En Jim Carrey i rollistan kräver inte mycket till regissör utan han brukar kunna koka soppa på de mest skrala manusspikarna. Något som inte behövs denna gången då Fun With Dick and Jane är en följsam och lagom satirisk tillagad komedianrättning där smilgroparna faktiskt får gymnastisera en del tillsammans med Dick och Jane i deras påhittighet i jakten på att återfå sin forna ekonomiska glans och livsstilsstatus. I mångt och mycket är detta en komedi som lever på att parodiera den amerikanska drömmen, företagskultur och medelklassvärderingar. Att Dick och Janes barn talar spanska eftersom han spenderat mer tid med hembiträdet än sina föräldrar är till exempel ett smålustigt inslag.

Regissören Dean Parisot krånglar inte till det och regimässigt blir det aldrig mer avancerat än en växelklippning mellan Dick och Jane på ett varuhus. Likaså för pastellfärgerna och förortsmiljöerna tankarna till en annan Carrey-rullen; Truman Show. Enkelhet och små gester kännetecknar helt enkelt produktionen. Däremot har Jim Carrey aldrig varit mycket för återhållsamhet och det gäller i högsta grad även här. Förvisso är varken skådespelet eller filmen i närheten av hans bästa prestationer i filmer som Eternal Sunshine of the Spotless Mind eller Lemony Snickets Berättelse om Syskonen Baudelaires Olycksaliga Liv. Men det är uppenbart att Carrey ser Fun With Dick and Jane som en mellanfilm och en dag på jobbet i vän-tan på nästa stora projekt, vilket känns helt okej för mig. En mycket svag 7:a.

Extramaterialet består av ett kommentarspår, dock inte med Carrey eller Tea Leoni vilket naturligtvis hade varit att föredra. Sedan följer några minuters tabbar från inspelningen som faktiskt är förvånande humorbefriat med tanke på Carreys medverkan. Det finns även en handfull borttagna scener där man verkligen förstår varför de blev bortplockade, ingen höjdare det heller med andra ord. Sist men inte minst är det en kort intervju med Carrey och Leoni där de får frågan hur det är att spela in sexscener. De bägge svarar i vanlig ordning att det bara är att vara professionell, göra sitt jobb och att det inte finns något upphetsande i att låtsas ha sex framför ett helt kamerateam. Och så mitt i en mening kastar de sig över varandra och börjar kyssas så kraftigt att de trillar baklänges av stolarna. Mycket underhållande och bonusmaterialets höjdare.