Blu-ray: In the Electric Mist

Filmen:
In the Electric Mist ska tydligen vara bra i bokform. En spännande och mångbottnad kriminalhistoria om polisen Dave Robicheaux som efter att man hittat en mördad kvinna i Louisianas träskmarker börjar gräva i ett 35 år gammalt fall som kan ha kopplingar till den mördade kvinnan. Robicheaux dras in i en härva av lögner, maktspel och hemligheter som vissa är beredda att döda för att hålla hemliga. Det låter som en hyfsad bok i alla fall.

I filmform är den dessvärre någonting helt annat. Historien är visserligen densamma, men spännande och mångbottnad är den definitivt inte. Snarare bedövande långtråkig och smått obegriplig på handlingsfronten under långa partier. Jag vet inte om det beror på att klippningen i sig är undermålig eller om det helt enkelt rör sig om ett uselt manusskriveri, hur som helst är det svårt att få något riktigt grepp om vad filmen egentligen handlar om. Det känns som en film på 4 timmar där man skalat bort 2 och ½ timme av speltiden och således lämnat enorma luckor överallt i handlingen som får en att klia sig på huvudet gång på gång.

Varför tycks varenda karaktär tala i gåtor istället för att sjunga ut med sanningen? Vad var egentligen motivet till att mörda kvinnorna? Varför anmälde ingen Tommy Lee Jones när han i form av polisman misshandlade folk till höger och vänster? Varför dök den där gamla militärgubben från inbördeskriget upp och pratade med Tommy Lee Jones i flera scener? Var han ett spöke, en hallucination eller en skådespelare från filminspelningen? Om han nu var en hallucination, varför var då Tommy Lee Jones med på den där bilden i det där fotoalbumet? Och framförallt: varför fick Tommy Lee Jones voice-over mig att tänka på Leslie Nielsens komiska voice-over i Den Nakna Pistolen-filmerna?

Man får ställa sig många frågor under titten av In the Electric Mist, men få av dem besvaras. Det spelar egentligen ingen större roll eftersom man ändå bara sitter och längtar efter att eftertexterna ska börja rulla. In The Electric Mist är varken spännande eller intressant med totalt misslyckade försök till stämningsuppbyggnad och med sanslöst ointressanta karaktärer som spelas av den ena sopan efter den andra. Tommy Lee Jones spelar den typ av uttjatade roll han gjort i typ 98% av sin karriär, John Goodman är helt fel som respektingivande gangsterbossen "Baby Feet" (!) och stackars Peter Sarsgaard, som i vanliga fall brukar sköta sig bra, har en otacksam roll som skäggig skådespelare där han i princip bara sluddrar fram repliker på fyllan och spyr lite grann.

Det är aldrig lätt att göra en bra filmatisering av en bok, men det ursäktar inte den här extremt lama adaptionen där man förmodligen måste ha läst boken innan för att överhuvudtaget kunna begripa sig på den förvirrade handlingen som på det stora hela består av att Tommy Lee Jones går runt och grubblar med samma uttjatade accent som han använt sig av i en hel drös med filmer genom åren. Regin är usel, klippningen horribel, handlingen bedrövlig och skådespeleriet undermåligt.

Läs boken istället. Den kan omöjligen vara lika värdelös.

Bilden:
Bilden i In The Electric Mist är i alla fall bättre än filmen - och det är ju alltid något. Skärpan är genomgående riktigt bra (men ett visst brus förekommer främst i närbilder), detta även i de lite mörkare partierna där svärtan håller sig på en klart acceptabel nivå även om den tenderar att gå till det grådaskiga under några scener. Färgerna i främst utomhusscenerna imponerar med gröntonerna från träskmarkerna som det stora trumfkortet. Det är en varm och levande färgpalett utan blödningar. Hudtonerna känns dock aningen för rödaktiga.

Bilden är kodad i AVC MPEG-4 och formatet är 2.35:1.

Ljudet:
Här finns ett DTS-HD Master Audio inkluderat, men det känns lite överkurs att ha med ett sådant ljudspår när man knappt nyttjar surrounden under filmens gång. Det förekommer bara enstaka surroundljud, men överlag är det en platt och livlös ljudmix som definitivt inte skapar illusionen av att befinna sig mitt i träskmarker där man rimligtvis borde höra både det ena och det andra från såväl djur som diverse fordon. Dialogerna hörs klart och tydligt, vilket ju alltid är ett pluspoäng, medan basen knappt ens vaknar till liv innan eftertexterna rullar.

Extramaterialet:
Nada. Noll. Ingenting.