Blu-ray: The Ugly Truth

Filmen:
Jag kan köpa det mesta när det kommer till romantiska komedier. Som att den fulaste killen av någon oförklarlig anledning alltid får den snyggaste tjejen och att en tjej tycker det är gulligt när någon besatt snubbe står utanför hennes dörr med stora skyltar där han berättar hur han älskar henne, men jag klarar inte av den tramsiga och löjliga lektionen som The Ugly Truth försöker lära ut. Det är som en enda lång idiotförklaring där man fått för sig att det karaktärerna pratar om i filmen skulle vara någonting helt nytt som ingen verkar känna till.

Att män bara tänker på sex och att kvinnor är petiga när det gäller val av killar - att man hellre tittar på personens CV (med lön, status i samhället och andra meriter) än personligheten i sig. Suck och pannkaka. Raseras hela eran världsbild nu? Inte? Då är ni betydligt mer pålästa och vettiga i skallen än karaktärerna i The Ugly Truth.

Katherine Heigl, känd från Grey's Anatomy, spelar principfast och hårt arbetande TV-producent som beter sig rejält neurotiskt och tafatt när det kommer till kärlekslivet. Hon är en sån där som går på dejt och pratar sönder stämningen genom att hålla en lång utläggning om att mineralvatten på flaska och vanligt kranvatten egentligen är samma grej, men med en enorm prisskillnad. In kommer Gerald Butler som gått från salivsprutande biffkrigare i supermaskulina actionrullen 300 till snuskpratande och ärlig programledare i den här extremt tillrättalagda romkomen. Han håller i ett program kallat Den bistra sanningen där han slår hål på myterna kring den naiva bilden av kärlek som alla har. Han använder inga vita lögner, utan säger rakt ut ifall han tycker någon kvinna är ful och snackar om att det är lättare att ha tillfälliga sexuella förbindelser än att kära ner sig i någon (eftersom en pung kan ömma några timmar, medan ett brustet hjärta kan vara för evigt).

Det blir mycket tjafsande mellan de raka motsvarigheterna som Heigl och Butler symboliserar i filmen, men ganska snart utvecklas hatet till en vänskap där Butler ger Heigl tips på hur hon ska lyckas få sin drömprins intresserad av henne - och det blir exakt så som du förväntar dig. Töntiga scener där han håller kontakt med henne via öronsnäcka när hon är på dejt och ger henne anvisningar på vad hon ska säga och vad hon ska göra vid särskilda tillfällen. Man har sett det otaliga gånger förut och då med betydligt bättre slutresultat. Här stärker det bara intrycken om att Heigls karaktär är en enerverande typ som inte vet någonting om hur verkligheten fungerar och att hårdingen Butler inte klarar av att spela i en romantisk komedi. Han saknar den charmen som krävs för att lyckas. Det finns heller ingen kemi mellan huvudrollsinnehavarna överhuvudtaget och scenerna mot sluttampen där de tidigare fienderna upptäcker att de har känslor för varandra känns så krystade och tillgjorda att man bara ruskar på huvudet.

The Ugly Truth är typexemplet på en romantisk komedi som många romkom-hatare namedroppar när man ska berätta varför man ogillar genren. En tramsig och allt annat än trovärdig kärlekshistoria utan vare sig skratt eller hjärtvärmande ögonblick där varken regiinsatsen från Luketic eller skådespelarinsatserna från birollerna kan rädda den från ett bottenbetyg.

Om ni ursäktar, nu ska jag trösta mig själv med ett långt, långt Hugh Grant-maraton för att tvätta bort den bittra eftersmaken av den här usla filmen. The Ugly Truth rekommenderas inte till någon.

Bilden:
Bildmässigt ser The Ugly Truth riktigt bra ut och den krispigt läckra transfern är sprängfylld av godsaker för den kräsna bildfantasten. Färgerna håller sig levande och varmt inbjudande genom hela föreställningen och skärpan tummar inte på det fina detaljarbetet en endaste sekund, även svärtan imponerar stort med mustigt svarta scener med skuggor som faller väldigt naturligt i alla möjliga situationer. Det enda smolket i glädjebägaren är att hudtonerna känns något ojämna genom i princip hela filmen och att en del brus förekommer i både ansikten och ljusa ytor inne i hus.

Men i övrigt en mycket bra film kodad i AVC MPEG-4 och med formatet 2.40:1.

Ljudet:
Här finns ett DTS-HD Master Audio 5.1-spår som försöka göra det bästa av situationen, vilket i korta drag innebär att man fångar upp dialogerna på ett tillfredsställande sätt och några enstaka gånger under filmen ser till att använda samtliga högtalare (som under baseballscenen och i slutet med luftballongerna) för att skapa en relativt maffig ljudmatta. Men det är ingen imponerande ljudbild som målas upp i The Ugly Truth, det är en ganska platt och tråkig mix som är aningen framtung och utan riktig kraft ens i filmens mer decibelrika ögonblick. Musikinslagen låter dock riktigt bra genom hela filmen.

Extramaterialet:
Här finns ett sövande tråkigt kommentarspår med regissören Robert Luketic och producenten Gary Lucchesi, borttagna/alternativa scener, bloopers samt ett par obehagligt självgoda featurettes om skapandet av filmen där det förekommer så mycket ryggdunk och beröm att man blir lätt illamående.