Flickan

Det är 1981. ABBA-febern är fortfarande intakt och en 10-årig flicka (eller nio och en halv...) ska just ut på sitt livs äventyr. Hon ska nämligen få åka till Afrika tillsammans med resten av sin familj som ska jobba med välgörenhet där för SIDA:s räkning. Men som så många gånger så ställer åldern till det och i sista stund så får familjen ett avslag på sin ansökan eftersom flickan är för ung. Vilken normal familj som helst hade så klart avbokat resan men inte den här familjen. Istället rings en släkting in som ska ta hand om flickan över sommaren till dess att familjen kommer hem igen.

När släktingen anländer så är det i form av en alkoholiserad hjärtekrossad festprisse och det dröjer inte länge förrän flickan förstår att hon får en bättre sommar utan sin barnvakt. Hon lurar iväg fastern med en karlslok och har hela huset över för sig själv och en hel sommar som väntar.

Det här är en stor film om en liten flicka. Det ryms otroligt många nyanser och igenkänningsfaktorer i filmen. Framförallt i hur de har lyckats fånga en 10-årings värld men allt vad det innebär att vara rädd för att hoppa från en trampolin och inte förstå sig på vuxenvärldens många märkligheter såsom alkoholism och sexuell frustration.

Sedan är det ju lite av ett evigt tankeexperiment det där, de flesta har väl lekt med tanken på hur man som barn skulle klara sig om man blev lämnad ensam hemma en längre tid. Bäst i filmen är Bianca Engström som trots sin ringa ålder, eller tack vare, personifierar ett barns värld och all den hjälplöshet och förundrar inför omvärlden. Likblek, rödhårig och så långt ifrån ett överspel man kan komma bemästrar hon filmens uppbyggnad totalt. Där har vi en utveckling som blir intressant att följa.

En annan aspekt som förhöjer filmens atmosfär är bildspråket som är ett alldeles utsökt sådant med ett sällsamt vackert foto som fångar in alla omkringliggande miljöer och detaljerat lyfter fram flickans värld. För det här är en film där kameran gör jobbet och dialogerna inte ligger i centrum. Ungefär som ett barn brukar uppfatta världen alltså, för visst är det så att vi som barn mindes bilder och känslor starkare än vad vi kommer ihåg ord? Personligt, närgånget och angeläget med en talande symbolik som finns där men aldrig tar över. Där har ni Flickan, ett av årets bästa svenska DVD-släpp.