The Bureau: Xcom Declassified

Ingen med alla tomtar i gårdsbrunnen skulle komma på tanken att producera ett Xcom-actionspel sett ur förstapersonperspektiv. Detta var allmänhetens samlade röst när tidiga rykten om spelet vi nu känner som The Bureau: Xcom Declassified läckte ut. Anhängare till den klassiska spelserien rasade, och innan någon kunde säga konspirationsteori försvann spelet från nyhetshimlen likt ett kraschat UFO.

Firaxis slungade sedan ur sig Xcom: Enemy Unknown, en lyckad kombination av gammalt och nytt. Skeptiska illvrål ersattes av förtjusning och de initierade fansen var nu lite mer.. öppna för idén om ett Xcom-artionspel. Plötsligt lät det inte som en katastrofal idé, även om lojala skeptiker mumlande lät spara på sina lovord.

Jag var en av dem. Även om jag inte ser mig som bakåtsträvare var det med skräckblandad förtjusning jag väntade för att se resultatet. Några nervösa testomgångar senare är nerverna i bättre balans. The Bureau: Xcom Declassified är lovande. Om 2K Marin (studion bakom Bioshock 2) kan få den första kyssen att övergå i blommande förlovning återstår dock att se.

Spelet skäms inte för tydliga influenser och lånar hej vilt från ett brett galleri av såväl andra spel som filmer och serietidningar. Den mest uppenbara av dessa är populära kusinen Xcom: Enemy unknown. En briljant romans där välfungerande element från det gamla spelet gnuggat av sig på det nya. Andra referenser är svårare att se. Huvudproducent Nico Bihary stoltserar med filmtitlar som Mannen från Mars som inspirationskälla. Rent kulturellt fungerar tanken, men det är omöjligt att från ett spelperspektiv blunda för hur stora spår Biowares Mass Effect-serie har färgat av sig i utvecklingen.

I The Bureau: Xcom Declassified kontrollerar du ett team bestående av tre utomjordingsjagande, kostymrockande män från "Byrån". Du har direkt kontroll över huvudpersonen Carter, samtidigt som du styr dina kollegors handlingar likt i Rainbow Six: Vegas-spelen. När order skickas ut saktar tiden ner. Dina välklädda kumpaner utför sedan instruktioner som att ta skydd, omgruppera eller fylla utomjordingar med ohälsosamma nivåer metall beroende på vad du känner för.

Det är väldigt familjärt, och det tar inte lång tid för spelkontrollen att kännas hur självklar som helst. Så här tidigt i utvecklingen är det också ett väldigt lätt spel. Undertecknad valde att testa en varierad spelstil. Lömska tricks varvades med taktiska genidrag modell "A-HA! Ät grus, E.T!", men kollegan Dóri Halldórsson blåste igenom testbanan nästan dubbelt så snabbt med kroniskt övervåld. Vi försäkrades om att svårighetsgraderna skulle slipas inför lansering.

Jag njöt i fulla drag av att snickra ihop taktiska drag i stridens hetta. Att låta dina kamrater attackera fienden från flanken, samtidigt som du utnyttjar specialkrafter för att bjuda skrikande rymdmonster på luftfärder - är fruktansvärt underhållande. Sitter fienderna och trycker bakom ett skydd kan du knocka fram dem med pulsförmågan för att jämna ut oddsen.

Tighta korridorer avlöser större rum och öppnare terräng. Tacksamt, eftersom spelet i grunden går ut på att lokalisera fienden samt de bästa positionerna att anfalla dem från. Bristen på motstånd i demot gav tyvärr inte detta recept mycket chans att glänsa. Envis som en mårdhund valde jag ändå att spela smart, och om svårighetsgraden trimmas av 2K Marin förmodar jag att detta kommer att bli riktigt roligt.

Dialogsystemet känner vi igen från Mass Effect, och konversationer i The Bureau: Xcom Declassified presenteras enligt samma manér. Filmsekvenserna levererar dialogen effektivt och för handlingen framåt med godkända röstskådespelare, trots att det hela ibland känns lite stelbent.

En av nyckelementen man valt att ta med sig från Xcom: Enemy Unknown är den kontroversiella funktionen "Permanent Death". Hotbilden i att kunna mista sina älskade kumpaner vid minsta taktiska tabbe var en av de sidor som gav Firaxis äventyr en känsla av äkta tyngd. Att för evigt mista en favoritsoldat med höga nivåpoäng blev en hjärteskärande upplevelse. I The Bureau: Xcom Declassified kan Carter visserligen återuppliva sina trupper och vice-versa, men att lura döden måste ske snabbt - vänta för länge och deras lånekort går ut för gott.

Gillade du Xcom: Enemy Unknown finns fler nostalgitrippar att vänta. Trots att 2K Marin valt en mognare ton än Firaxis turbaserade strategispel är delar av estetiken och atmosfären densamma. Vapen och färdigheter påminner om sådant vi redan sett. Dessa kan i klassisk regi uppgraderas via erfarenhetspoäng. Ett fåtal nya karaktärstyper och fiender har bakats in, andra kommer på kärt återbesök, däribland de mentalt påtända Sektoiderna och köttiga krigsbestarna Mutons.

Det som räddar spelet från en regelrätt masskrock av klichéer är scensättning och tempo. Det hippa femtiotalet har spurtat tio år in i framtiden till eran av John F. Kennedy, kalla kriget och pinsamma episoder i Grisbukten. Det är en subtil förändring, men den ger 2K Marin spelutrymme i att berätta historien om hur organisationen Xcom bildades. Passionerade anhängare verkar inte ha något att frukta över detta scenbyte, då sessionen inte gav oss några läskiga vibbar om att man övergett det som är seriens själ och hjärta.

Byråns uppgift i sig är populärkulturellt självskriven. Att lokalisera, eliminera och städa bort de kladdiga spåren av utomjordisk invasion. Det är inte långt innan du inser att dessa illegala utvandrare är betydligt längre hemifrån än vad som först antagits. Uppdrag delas upp i större och mindre tillslag, och när du själv inte kan närvara på frontlinjen kan mindre team av kostymnissar skickas ut till problemzoner. Då SMS och Instagram är något av en bristvara under sextiotalet får du istället rapporter från dessa zoner via nyhetsklipp och dagstidningar.

Den huvudsakliga förändringen ligger i spelseriens skifte till ett intimt tredjepersonsperspektiv. Konverteringen är inte perfekt men övertygande. Nico Bihary liknar upplägget vid amerikansk fotboll. Där Xcom: Enemy Unknown utspelade sig från tränarens taktiska synvinkel upplevs The Bureau: Xcom Declassified från kvartsbackens mer intensiva position. En jämförelse lika god som någon.

Ultimat sett passerade spelet vår korta inspektion med äran i behåll. Svårighetsgraderna måste stamrenoveras och visuellt sett är det lite för smalt med ögongodis med tanke på valet av tidsepok. Detta är dock mindre olägenheter, och varken grafiken eller underhållningsvärdet är på något sätt dåligt i The Bureau: XCOM Declassified. Med lite självinsikt kan 2K Marine förhoppningsvis polera en stabil grund till något som får blodet att rusa i Augusti månad. Tiden får utvisa om resultatet blir ett sommarbröllops heta romans eller pinsam fjunläpp i regnväder.