Splinter Cell: Conviction

Även om samtliga Splinter Cell-spel har varit bra, är det ingen större konst att urskilja ett mönster. Vartannat spel blir nämligen betydligt bättre än de däremellan. Många, men säkerligen inte alla, vet kanske att Sam Fishers äventyr utvecklas av två olika studios. Dels mästerliga Montreal-studion som gjorde det första spelet i serien, men även Ubisofts sämre Shanghai-studio som ser till att Montreal-teamet kan ta två år på sig med varje ny del. Och mästerliga Splinter Cell: Chaos Theory (bäst i serien) var sistnämndas senaste del, medan Splinter Cell: Double Agent alltså gjordes av Shanghai-teamet.

De som kan räkna på fingrarna inser ju såklart att det därmed är dags för en ny del från det bättre teamet, och mycket riktigt ser Splinter Cell: Conviction ut att bli spelet som tar serien till helt nya nivåer. Borta är den svarta supertighta latexdräkten, borta är Sams grönt skimrande mörker-/ värmekikare och borta är alla häftiga prylar. Ja, faktum är att hela Third Echelon är borta, för i Splinter Cell: Conviction har Sam lämnat agentlivet bakom sig.

När Sam får höra talas om att Anna Grimsdottir (från tidigare delar) råkat illa ut vänds dock allt på ända. Third Echelon är en omständlig och byråkratisk organisation som arbetar långsamt och ska något hända tvingas Sam ta saken i egna händer. Det leder till att han hamnar på kant med rättvisan och snabbt blir en av Amerikas mest efterlysta män, vilket i sin tur gör att varenda polis, agent och uppmärksam invånare letar efter honom.

Dags alltså för ett äventyr där Sam får sätta sina färdigheter på spel i helt andra situationer än tidigare. Motståndarna är inte längre onda gangsters utan vanliga munkätande poliser som bara vill göra sitt jobb. Därmed måste man se till att inte märkas i stora folksamlingar, nyttja stadsmiljöer till att ta sig fram obemärkt även i dagsljus och se till att inte mörda några oskyldiga i jakten på de verkliga skyldiga.

Anledningen till beslutet att förändra Sam från grunden är att han tidigare varit en marionett för en högre ledning, en soldat som lytt order och enligt producenten Mathieu Ferland har det gjort att man aldrig fått känna figuren Sam Fisher. Nu är han ensam, utsatt och måste göra precis allt själv. Du får själv hitta på lösningar på problem och undvika att se alltför misstänkt ut när polisen spanar efter den typiske ensamme unge mannen som ser lite misstänkt ut.

Det är väl lika bra att slå fast att Splinter Cell: Conviction knappt ens är ett egentligt Spinter Cell-spel. Så annorlunda är det. Istället för att trycka i mörkret tills du känner dig redo att agera mot en fiende, kan du här behöva gå bredvid en slumpvis utvald person och låtsas vara hans vän. Inte för nära dock eftersom personen kommer tycka att du beter dig skumt och halvpsykopatiskt och riskera att röja dig om du håller på för länge eller klumpigt.

Fördelen är att det kommer bli långt mer action än tidigare. Nu är du aldrig säker någonstans, du måste hela tiden vara i rörelse och slappnar du av det minsta kan du lugnt räkna med att någon kommer kolla in dig lite extra eftersom du ju liknar den där personer myndigheterna letar efter... väldigt mycket, dessutom. Själva striderna blir annars också annorlunda. Närstrid är långt viktigare än tidigare och att öppna eld mitt i en folkmassa mot ett torg för att meja poliser kanske inte är det smartaste för en man utan kriminella avsikter och som dessutom vill kunna få avsluta sitt egna uppdrag som planerat.

För att slå ut en polis kan du till exempel stjäla något från en person och se till att bli upptäckt, springa mot ett ställe där folk inte ser dig och där slå ut polisen som följer dig. Slagsmålssystemet utlovas bli något alldeles extra med mängder av objekt där precis allt kan användas och interageras med. Hittar du en stol kan du ta upp den och slåss med den, men knockar du inte en motståndare i samma stol kommer den krossar under tyngden istället. Alla objekt reagerar även mot varandra, vilket ger striderna en både realistisk och urhäftig känsla.

Ännu så länge har inte Ubisoft velat snacka något om multiplayer i spelet. Men vi kan säkerligen räkna med att det kommer i en eller annan form. Kanske kan en grupp vara rymmare som övriga sedan ska fånga? Eller så förkastar inte Ubisoft Montreal det gamla systemet alls och erbjuder agenter mot väktare i multiplayer även denna gång.

Det har hittills inte gjorts ett dåligt Splinter Cell-spel och Splinter Cell: Conviction ser inte ut att bli något undantag. Tvärsom ser det ut att bli en fräsch nystart för en spelserie som brukar nämnas i samma andetag som självaste Metal Gear Solid. Vi ser fram emot att hjälpa Sam rädda Anna Grimsdottir och tillverka egna tillhyggen som den värsta MacGuyver så smidigt som det över huvud taget bara går, utan att någonsin bli upptäckt våren 2008.