Starcraft II

Fyra år av tystnad. Fyra år av återupp-byggnad. Fyra år av förändring. När vi senast besökte Starcraft-universumet i Brood War hade Kerrigan och hennes Zerg-horder kontrollen över Koprulu-sektorn, men hon drog sig tillbaka till Char och sedan dess har det varit tyst. Terran har slickat sina sår och hjälten Jim Raynor har blivit utstött och hans handlingar har marginaliserats av media. Han är mer sargad, argare och smutsigare än tidigare vilket illustrerar Blizzards vilja att särskilja Starcraft från det överdrivna och färgglada Warcraft-universumet.

Starcraft II är mörkt, smutsigt och hårt utan att för den sakens skull frångå Blizzards grundläggande designfilosofi. De från sin hemplanet fördrivna Protoss försöker ena sina splittrade grupperingar och organisera en sista desperat offensiv. Och vad har hänt med de planer Samir Duran hade för en hybridras av Zerg och Protoss? Eller står vi inför den mystiska Xel'Naga-rasens återkomst?

När du läser det här har det gått nästan exakt tio år i vår värld sedan Blizzard revolutionerade realtidsstrategigenren med Starcraft. Tio långa år där genren mestadels stått stilla för att med jämna mellanrum ta några små steg framåt. Men trots att det varit tyst om Starcraft sedan expansionen Brood Wars släpptes så har spelet fortsatt varit mycket populärt. Så varför har uppföljaren dröjt så länge?

- Efter att vi i Starcraft-teamet slutfört arbetet med originalet gick vi vidare till att arbeta med Warcraft III och expansionen Frozen Throne. Sedan dess har vi hjälpt till med World of Warcraft, säger Samwise Didier, art director för Starcraft II.

Teamet har jobbat för fullt med Starcraft II sedan drygt två år tillbaka och spelet använder sig av en helt ny spelmotor för att realisera ett av tidernas mest efterlängtade strategispel. Och Blizzard lämnar ingenting åt slumpen. Spelet släpps när det är färdigt och fram till dess kommer teamet att testa sig igenom alla idéer de har, balansera om, förändra enheter, slå ihop och kombinera enheter, skrota enheter, skapa nya enheter ända tills de känner sig nöjda.

- Starcraft är ett spel där du alltid vill göra fem olika saker, men bara har tid för två. Vår designfilosofi kan förklaras med den nya Zerg-enheten roach, som egentligen bara har en speciell funktion nämligen att de återgenererar hälsa väldigt snabbt. De är enkla för vem som helst att använda, men en skicklig spelare kan få ut kanske två, tre gånger så mycket nytta av dem genom att gräva ned dem innan de dör så de återfår sin hälsa, säger Dustin Browder, lead designer för Starcraft II.

Sedan utannonseringen i Sydkorea i maj förra året har Blizzard visat upp Terran och Protoss, men det är först nu de visar upp den tredje fraktionen Zerg, som genomgått de största förändringarna sedan det första spelet. Faktum är att åtta av femton Zerg-enheter är nya när vi testar spelet i Blizzards nybyggda kontorslokaler i Irvine strax söder om Los Angeles.

För inte så länge sedan hade Blizzard omkring 2-300 anställda, men det var innan World of Warcraft och numera anställer utvecklarjätten över 2000 personer världen över, med ett tusental på huvudkontoret i Irvine. Framgångarna har kanske inte gått helt obemärkt förbi för vilken annan spelutvecklare har anställt en kurator till sitt eget museum eller uppfört en 6,5 meter hög bronsstaty av en orch som rider på en varg utanför huvudentrén? Mitt i all uppståndelse kring World of Warcraft är det lätt att glömma att gamla Starcraft fortfarande säljer i hundratals exemplar varje år. Totalt har det nått över tio miljoner och bara i Sydkorea närmar det sig fyra miljoner sålda exemplar.

Med Starcraft visade Blizzard att det går att skapa tre fraktioner som är fundamentalt olika i sina spelsätt och ändå skapa fantastisk spelbalans. Trots att det borde varit döden för spel med "spegelarméer" har konkurrenterna haft det svårt att skapa så varierade och intressanta raser i senare strategispel och i Starcraft II hoppas Blizzard ta variationen ett steg längre. Redan efter några matcher är det tydligt att Blizzard bevarat grunderna. Striderna avverkas i rasande takt och speciellt lagmatcherna avgörs ofta redan i den första rushen. Kan det ena laget koordinera en snabb attack och slå ut en av motståndarna är matchen så gott som över. Är man ovan och spenderar alltför mycket tid och resurser på överflödigt basbyggande får man snart stirra på statistikskärmens bistra sanningar.

Det kan tyckas lite bakåtsträvande att Blizzard inte väljer att utöka Starcraft-universumet med ytterligare en ras när vi fått vänta tio år på uppföljaren, men det fanns en förklaring till varför Blizzard valde att inte gå vidare med de tidiga planer man hade för en fjärde ras.

- Vi hade så många nya idéer för de gamla raserna att vi hellre fokuserade på att realisera dessa än att låta de gamla vara ungefär som förut och skapa en helt ny ras, förklarar Samwise Didier.

Protoss är precis som tidigare den kanske mest krävande rasen att behärska fullt ut. Det tar lite tid att bygga upp sin bas och pylonerna gör basen sårbar. En viktig nyhet är därför att man kan flytta runt sina faskanoner inom basen vilket gör att en skicklig spelare genom att behärska dessa kan orkestrera ett mycket starkt försvar.

En enhet som Blizzard tidigt visade upp är moderskeppet, den kan beskrivas som en superenhet med flera vansinnigt kraftfulla attacker. Cracker-attacken sänder en kraftfull energistråle direkt nedför skeppet som varar i 15 sekunder och dödar allt i sin väg. Dessutom kan moderskeppet skapa ett svart hål som suger åt sig och slukar alla enheter i närheten eller en så kallad tidsbomb som skapar en tidsbubbla där fiendens attacker försvagas och hastighet begränsas.

En stor nyhet för Terran-fraktionen är möjligheten att flytta runt samtliga byggnader i basen. Det låter kanske inte så spännande, men den ökade flexibiliteten är verkligen välkommen. Ett annat litet val som kan tyckas obetydligt är huruvida man väljer att koppla en reaktor eller ett techlabb till barack-erna. Det förstnämnda alternativet innebär dubbel produktionskapacitet i baracken, medan det senare tillåter utbildning av mer avancerade enheter. En av de kraftfullaste nya enheterna som Terrans har är den stora mech-besten Thor, som har en intressant funktion då de kan repareras om de bitit i gräset på slagfältet.

Men den ras som det hänt mest med och som kändes mest spännande var Zerg. Sedan Kerrigan drog tillbaka sina styrkor till Char har den Alien-liknande rasen utvecklats och förän-drats. Precis som i Starcraft muteras alla Zerg-enheter och i sin tur byggnader från nästet. Den största förändringen är dock att du inte längre muterar fram basförsvaret, istället är det den helt omgjorda drottningen som bygger upp detta hos Zerg.

Du kan maximalt ha en drottning åt gången och hon kan uppgraderas i tre steg och begåvas då inte bara med mer liv utan får även nya förmågor. Till en början kan hon utöka creep-området, bygga shriekers som utökar attackradien för små och för fienden irriterande försvarskanoner. I sin nästa form kan hon regenerera hälsan för byggnader och förvandla byggnader till temporära försvarstorn. En skicklig spelare kan få ut massor av drottningen när hans bas attackeras.

Under en spelomgång då jag spelade mot en datormotståndare valde jag att med hjälp av drottningen avancera min bas och mitt basförsvar sakta men säkert tränga in motståndaren samtidigt som smart placerade kluster med syrasprutande äggklumpar hindrade fiendens försök att penetrera mitt försvar. En framgångsrik taktik som ledde till att min bas täckte halva kartan när jag slutligen skickade en trupp ultralisker för att radera fiendebasen.

Blizzard har också lagt mer fokus på Zerg-förmågan att infektera fienden den här gången. Dels har vi den spännande flygande enheten corruptors som istället för att skjuta fienden i sank vänder den till din sida. Fiendeskeppen kommer att attackera sina forna vänner när de har vänts. Lägg till detta de små Infestor-enheterna som kan förvandla fiendens byggnader till fabriker som temporärt spottar ur sig infekterade rymdmariner. Infestors har en annan finess, de kan nämligen röra sig under marken när de är nedgrävda vilket gör de till perfekta basinfiltratörer.

Under två dagar hos Blizzard satt jag och spelade fyra banor, Burning Rift på Char, Scrap Yard på Braxis Alpha, Kulas Ravine på Bel'Shir och Quick Sand på Mar Sara, om och om igen. Trots att fingrarna värkte efter mina timmar med Starcraft II hade jag gärna suttit kvar där ännu. Starcraft II känns redan i detta tidiga skede mycket polerat och vansinnigt varierat. Blizzard försäkrade dock att mycket jobb återstår och att det fortfarande kan bli stora förändringar, men förhoppningsvis hinner de bli färdiga med Starcraft II innan året är slut.