Dark Void

Glöm allting du lärt dig. Bibeln i din bokhylla är en lögn och de gudar vi har tillbett har inte hört ett ord. Du hade fel, Darwin hade fel och Helge Fossmo hade fel. Människan skapades nämligen av en utomjordisk ras med allsmäktiga färdigheter, kallade The Watchers. De kom till vår planet för miljoner år sedan i syfte att tjäna den mörka fasanfulla kraft som slukar vårat universum. I årtusenden tjänade även vi dessa varelser och deras mörka agenda, men några av oss utvecklade övernaturliga krafter och förvisade våra skapare till ett paralellt universum (The Void). Där har de surat och ruvat på en gruvlig hämnd, tills nu.

Snopet nog för Will, en stöddig pilot på en helt vanlig flygtur med sitt fraktfplan, störtar han med nosen före rakt ned i den mytomspunna Bermuda Triangeln och sugs in i det universum där The Watchers har förslavat en ny uppsättning människor. Will slår sig snart ihop med grupp överlevande rebeller för att gå till botten med vad det egentligen är som pågår, och givetvis också för att hitta ett sätt att ta sig hem igen.

I Airtight Studios dystra framtidsvision har världen som vi känner den förfallit till ett jättelikt Grand Canyon. Det är branta stup och helvetesgap så långt ögat når, någonting som naturligtvis skulle vara helt jäkla livsfarligt om Will inte hade haft tillgång till en fräsig ryggraket att susa runt i. På detta sätt är Dark Void är minst sagt en svindlande upplevelse, bokstavligt talat. För vad som är upp och vad som är ned är inte alla gånger helt självklart, någonting som kanske låter förvirrande men som även kommer till strategisk fördel när det vaknas väpnad konflikt.

Men den som tror att det bara är att susa iväg så fort du har startat konsolen får tänka om. Pyrotekniska ryggsäckar är ingenting som delas ut lika frikostigt som hett bly utan är någonting man måste jobba för. Det kommer dessutom att finnas flera olika typer av flygmedel, och först ut är en något begränsad variant kallad Hover Pack. Den kan så småningom uppgraderas till ett Jet Pack, och slutligen får du förhoppningsvis din betydligt fräsigare Rocket Pack, och det är först då det blir åka av på riktigt.

Med din Rocket Pack kan du attackera ifrån alla håll och kanter och göra såväl fiender som Newtons lag till dina bitches. Vad sägs till exempel om att skicka ett skarpladdat vykort med hälsningar från ovan, eller varför inte lurpassa på undersidan av en klippblock och kika fram som en konduktör från helvetet och bjuda på en enkelbiljett rakt ned i avgrunden. Och det är verkligen det som lockar allra mest med denna flygande dödsmaskin. Istället för att ligga och trycka i en sumpig skyttegrav eller beskjuta varandra bakom formgivna fornlämningar så kan du istället ta dig ett raketsväv och gå loss på dessa vredgade kreatörer ovanifrån.

Capcom själva har beskrivit spelinnehållet som en kombination av snabba, vertikala strider och action till fots, och det är tio ord som verkar sammanfatta det hela ganska väl. Övergången från mark- till luftstrid sker helt sömlöst, och ett jetpack blir verkligen din bästa vän när det osar muck i paralella universum. Det är bara att ta ett skutt och ge sig iväg, ett övertag som ger dig helt nya möjligheter att lägga upp din stridstaktik på.

För den flygrädde är det även möjligt att slå sig fram till fots i bästa Gears of War-anda, men det blir naturligtvis på bekostnad av en otrolig mängd spelpotential. I luften kan du nämligen inte bara anfalla dina fiender ovanifrån, du kan även ta dig ann hot i själva luften. Med din ryggraket kan du segla fram bland molnen, störtdyka likt en svala och dansa med vindarna. Fjollvarning? Jamen ge dig på ett UFO då och kasta ut dess pilot för att själv ta kommando över flygmaskinen och dess dödsresurser likt en riktig karlakarl.

Designmässigt är detta mörka gap i Mad Maxigaste laget. Det är mycket dimma, klippavsatser, stålbalkar och disig himmel, men hur mysigt det än hade varit att sväva fram över gröna slätter och valmofält så krävs nog dessa ravintexturer för att ge spelet full effekt. Dessto tråkigare känns dock de blågrå halvgudarna. Tunna, robotliknande veklingar som påminner lite om Star Wars Battle Droids och är ovanligt bräckliga för att vara halvgudar. Förhoppningsvis bjuds det på betydligt mer variation i motståndet senare i spelet, för det vi sett hittills lämnar en hel del att önska.

Will är däremot en redig tuffing. Han ser ut som en blandning av en stridspilot och The Rocketeer i sin skinnpaj och sin strömlinjeformade attackhjälm. Lägg till en framtidsmusköt och du har ett hjältemode värdigt sitt äventyr. Det kommer dessutom vara möjligt att uppgradera sina gevär, men om detta vet vi ännu inte mer än att möjligheten finns, och att det är en möjlighet vi tycker om. Det ger nästan förhoppningar om ett luftburet Resident Evil 4, även om det naturligtvis är en lite väl vågad förhoppning.

Bekämpa mörkrets lakejer får man dock göra på egen hand eftersom det inte blir något multi-läge den här gången. Huvud-designer Jose Perez lovar oss dock tolv till femton timmar action- och raketspäckad speltid, så du lär ha att göra ändå. Han lovar också att varje spelare kommer att bjudas på en alldeles egen exklusiv upplevelse, och att varje spelomgång kommer att bjuda på något helt nytt. Hur många gånger man faktiskt vill spela om det återstår att se, men jag ser i alla fall fram emot att storma fram likt en scudmissil och peppra fula fiskar med grovkornigt bly.