Driveclub

Runcorn är en liten, pittoresk stad i Cheshire i nordvästra England. Det är hemorten för rader av välansade häckar, träd, anrika småhus, kutryggade seniorer, ett kärnkraftverk (?) och sist men absolut inte minst: Evolution Studios. Bakom sina bruna tegelväggar jobbar den Sony-ägda studion just nu för fullt på att färdigställa sitt Playstation 4-exklusiva racinglir Driveclub.

För några månader sedan var det oklart hur det egentligen stod till med spelet. Driveclub var ursprungligen planerat att släppas vid lanseringen av Playstation 4 men har - som de flesta säkert vet - försenats gång på gång (på gång.) Ett tag var vi flera på redaktionen som undrade om vi någonsin skulle få spela det överhuvudtaget. Vid ett tillfälle fick Petter nog av ovissheten och kastade en hård limpa mot Mäkis bakhuvud.

Evolution Studios är hursomhelst medvetna om surret och spekulationerna. Under mitt studiobesök berättar spelets game director, Paul Rustchynsky, att anledningen till förseningarna beror på spelets så kallade Dynamic Menu; den dynamiska menyn som ligger som grund för hela den sociala upplevelsen i Driveclub. Studion var inte nöjda med hur den fungerade. Den var varken så smidig eller intuitiv som önskat och för ett spel som bygger så mycket på sociala interaktioner var detta förödande.

Simon Barlow, design director, förklarar närmare:
- Om jag säger att vi försenat spelet i nästan ett år på grund av att vi var missnöjda med vårt användargränssnitt kommer folk tro att vi är galna, men användargränssnittet är så mycket mer än bara menyerna som spelaren ser. Det handlar om flera extremt komplicerade system som visserligen fanns där redan för ett år sedan men som inte fungerade som de skulle. Det var inte sömnlöst och det drog inte in dig i spelet så som vi hade hoppats. Idag fungerar det mycket bättre, men att få det precis som vi ville tog längre tid än vi räknat med och det var väldigt nervöst att säga till Sony så tätt inpå release att vi behövde mer tid.

Ordet "social" är troligtvis det mest frekvent använda ordet under hela studiobesöket (möjligtvis med undantag för "biscuit" och "geaaaat to da choppa'!" som yttrades cirka elvahundra gånger av en dansk reporter.) I Driveclub är det sociala samspelet grunden för hela upplevelsen. Onlinetävlingar är förstås inget nytt inom genren men vi har aldrig spelat en racingtitel där samarbete och team-anda är en så pass vital del av upplevelsen. Enspelarkampanjen kändes rentav ganska blek och tråkig när jag fick chansen att jämföra dem.

Driveclub är utformat för att spelaren ska gå med i klubbar och tävla tillsammans. Varje klubb kan ha upp till sex medlemmar. Genom att vinna lopp och klara olika utmaningar under banorna så tjänar du så kallad Fame. Både spelaren och klubben klättrar i nivåer, vilket i sin tur låser upp allsköns belöningar såsom helt nya bilmodeller. Det går att låsa upp det mesta av spelets innehåll även via enspelarkampanjen men cirka 15-20 procent av innehållet går endast att nå genom att lira med andra i en klubb.

Allt du tjänar inom klubben är dessutom låst till den specifika klubben, så skulle du sitta på en synnerligen exklusiv, extra snorsexig bil och plötsligt få för dig att lämna gruppen så skulle du också förlora bilen. Går du med i klubben igen så kommer du automatiskt att få ta del av den igen. Simon Barlow säger att anledningen till detta är att man vill uppmuntra spelarna så mycket som möjligt att stanna kvar och engagera sig i klubben, just för att det är själva kärnan i Driveclub.

Efter att ha hört orden "social" och "biscuits!" i diverse olika sammanhang hela förmiddagen så får jag så småningom möjligheten att greppa en egen kontroll och ge mig ut på de slingrande vägarna. Det finns fem olika länder att gå lös i: Kanada, Norge, Indien, Skottland och Chile. Varje land har elva olika banor. Bilfysiken placerar sig någonstans mellan arkadracing och simulator. Av de bilar jag hinner testa (bland annat en Ferrari F12berlinetta, en Super Aston Martin V12 och en... Mini Cooper Works GP) upplever jag en tydlig skillnad i fysik och uppförande.

Evolution Studios har plöjt ner perverst mycket tid i att återskapa varje bilmodell så exakt som möjligt, både till utseende och körkänsla. Eller ja... körkänslan är en sanning med modifikation; de mest svårmanövrerade bilarna har nämligen gjorts aningen mer lättstyrda där bromssträckor och väggrepp skruvats till. Det är som sagt ingen ren simulatorupplevelse vi talar om utan snarare en balansgång mellan realism och arkadracing.

Snyggt är det också, om än inte inte riktigt så orgasmframkallande ultra-råläckert som spelets art director, Alex Perkins, målar upp det som när han visar demonstrationer på spelets dynamiska skuggor och volymetriska ljuseffekter. Jag hade föredragit en bilduppdatering på 60 bilder per sekund framför individuellt texturerade blad och grässtrån, men visst, spelet flyter på helt okej och har imponerande, vidsträckta miljöer. Under min testsession så upplever jag aldrig att skärmuppdateringen sjunker nämnvärt under 30 bilder per sekund. En liten (men tråkig) detalj är att vi inte kommer att få uppleva regn eller snöfall i spelet.

Lika mycket tid som utvecklarna har lagt ner i att skapa detaljerade bilar och trovärdiga molntäcken har också investerats i spelets ljudbild. När jag står inträngd i ljudstudion med en av spelets ljuddesigners så nästan saliverar han på mig när han pratar om hur de lyckats återskapa motorljuden hos de 50 bilmodeller som finns med. För att få en så exakt ljudåtergivning som möjligt har teamet proppat varenda bilmotor full med mikrofoner och tack vare den extra processorkraften i Playstation 4 har studion inte behövt komprimera bort minsta mellanton.

- Vi har inte behövt lägga till eller göra om ljuden annat än att korrigera lite brus. Det behövs inte när bilarna låter så vackert och kraftfullt som de gör. BMW och Audi hörde av sig och bad att få kopior på våra ljudfiler bara på grund av hur detaljerat vi fångat alla ljud. Tydligen har BMW killar som enbart jobbar med att se till att ljudet inne i deras bilar har ett typiskt "BMW-ljud".

Driveclub är proppat av topplistor för den som vill förkovra sig i varvtider och rekord. Tanken är dock att det aldrig ska bli svårt för spelaren att hålla reda på saker eller behöva tråckla sig fram och tillbaka i svårnavigerade menyer. Med ett lätt tryck på kontrollens touch-panel så slussas vi omedelbart tillbaka till huvudmenyn. Notifikationer som håller reda på allt spelaren behöver veta är också bara ett knapptryck bort. Jag fick aldrig chansen att testa exakt hur intuitivt menysystemet är men visst fungerade det smidigt när det begav sig.

Samtidigt som spelet släpps i oktober så kommer Evolution Studios också att lansera en applikation för Ios och Android kallad My Driveclub. Med den ska spelaren alltid kunna ha koll på vad andra användare pysslar med och även följa deras race via live-stream. Vi fick se en version på My Driveclub där gränssnittet inte var färdigt så det är svårt att säga hur smidigt den kommer att fungera vid release. Spontant undrar jag också hur många som egentligen kommer att använda sig av appen överhuvudtaget.

Under min timme med kontrollen i händerna så hinner jag få en hyfsat bra känsla för spelet. Jag gillar bilfysiken, jag gillar fokuset på team-baserade tävlingar och att utvecklaren satsar på körupplevelse framför prylsamlande a la Gran Turismo. Enspelarkampanjen var dock inte alls speciellt exalterande; i alla fall inte i de testrundor jag hann med. Det känns och det märks att Driveclub är byggt för att spelaren ska gå med i klubbar och tävla online.

Exakt hur bra den sociala biten kommer att fungera återstår att se, men utvecklarna satsar i alla fall rätt när de talar om lätt åtkomst och enkel navigering. Det är skönt att veta att spelet faktiskt lever och är på gång. Det är inte lika perverst snyggt som till exempel Project Cars men det har ändå gott om potential att underhålla många svältfödda racingfans i oktober i år. Om det nu verkligen släpps då. Att solen faktiskt sken under mitt studiobesök (vilket betraktades som ett smärre mirakel bland utvecklarna) kanske ska ses som ett gott tecken?