Svenska
Gamereactor
förhandstittar
Street Fighter IV

Street Fighter IV

Karl-Bertil Jonsson, julklappar och dopp i grytan? Nej, när Street Fighter IV dyker upp för en provspelning får alla julaktiviteter stå tillbaka för lite hederligt slagsmål

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Att börja gilla ett nytt Street Fighter-spel tar tid. Jag minns när jag köpte Street Fighter Alpha 2. De första dagarna var jag lite besviken, efter att ha hypat upp mig och väntat två år sedan Super Street Fighter II Turbo. Men så började jag uppfatta de små finesserna, började testa de nya figurerna och sedan var jag fast i två år, tills nästa del släpptes. Och så vidare. Även Street Fighter III: Third Strike, hittills världens bästa fightingspel, tog ett tag på sig att smälta in, både för mig personligen och för hela fightingscenen.

Så även för Street Fighter IV. Första omgången tänker jag: "tja, det var väl inte så pjåkigt". Andra gången, när jag hinner sätta mig ner ordentligt och verkligen prova ut smådetaljer, blir jag fast. Igen. Fast i det oemotståndligt tillfredsställande att placera en Hadoken i Guiles fula feja, om och om igen.

Förutom de allra, allra första bilderna på en skitnödig Ryu har Street Fighter IV sett makalöst ut sedan dag ett. Det är inte direkt cel shading eftersom det inte på något sätt liknar en tecknad film, utan mer som ett försök att återskapa den gamla artworken från Super Street Fighter II och även Street Fighter III, fast i själva spelet. Och det fungerar onekligen.

Den fantastiska ljussättningen när Zangief kliver in i ljuset inför en match i templet, hur Guiles haka deformeras av en Shin Shoryuken, hur Dhalsims elastiska lemmar fladdrar tillbaka på plats efter ett slag, hur man kan se Ryu uttala namnet på sina attacker, alla små detaljer gör spelet fantastiskt snyggt. Det är inte ett spel som kommer till sin rätt på stillbilder, men i rörelse på min HDTV... mamma mia alltså!

Detta är en annons:

I den nästan färdiga versionen vi har fått spela saknas en del av karaktärerna, mer eller mindre alla de konsolexklusiva hjältarna. Bara Sakura hann slinka med på ett hörn. Därmed vet jag fortfarande inte hur några av mina favoriter som Fei-Long, Gen, Rose och Dan fungerar.

Men alltså, redan med det tillgängliga utbudet snackar vi om ett dream team utan dess like. Även om jag först var lite sur att alla de tolv första, aningen uttjatade figurerna fick ett wild card till tävlingen, så är det trots allt skönt att se Dhalsim bli elektrifierad av Blanka eller Zangief och Honda kramas framför en hoper bistra ryssar. Det bidrar förstås också till att jag så snabbt kommer igång. Man känner sig som hemma direkt.

Framför allt beror det på spelkontrollen, som äntligen, efter elva år och otaliga misslyckade försök, lyckas återskapa den exakta, snabba känslan av ett tvådimensionellt fightingspel med tredimensionell grafik. Tidigare försök, även helt okej sådana som Street Fighter EX Plus Alpha och King of Fighters: Maximum Impact, har alltid kollrat bort känslan någonstans mellan de utdragna animationerna och de förändrade träffzonerna. För någon som har spelat Ryu eller Terry i otaliga år har det bara känts fel. Så inte längre, och jag är så lättad att se att Capcom äntligen har lyckats.

Så att spela med Chun-Li eller Balrog känns som det alltid har gjort. Hur är det då med de nya karaktärerna? Här möter vi dels fem helt nya, och så en gamling som varit omtalad i serien sedan över tio år tillbaka men aldrig funnits med: Ryu och Kens mästare Gouken. Jag börjar med honom, för han är faktiskt coolast hittills.

Detta är en annons:

En del hade kanske väntat sig en starkare kopia av pyjamaskillarna, men Gouken kör egna varianter på det mesta. Hans Hadoken går att sikta åt olika håll eller kasta dubbla, hans snurrspark går rakt uppåt och han har ett par attacker för att pressa motståndaren bakåt och även kontra fiendens motanfall. Istället för en vanlig Dragon Punch har han två svinhårda supervarianter. Resultatet blir en helt ny figur som snarare påminner om Gato från Garou: Mark of the Wolves (om den obskyra referensen tillåts).

Crimson Viper, den eldiga damen i svart, har också en fräsch stil. Med riktade kraftattacker och brinnande sparkar är hon ett bra val för nybörjaren som vill förvirra sin motståndare, men hon är ganska svag och svår att utnyttja fullt ut. Abel kör också med en intensiv stil med mycket kast och hårda slag, som kräver lite träning.

Även El Fuerte är svårspelad, med snabba rusningar som ska följas upp av vältajmade attacker. Men om de övriga tre är lite besvärliga, bjuder den korpulente Rufus på en mycket lättspelad stil som både är effektiv och pinsam att förlora mot. Slutligen har vi också slutbossen Seth, som är spelbar men lär bannlysas till höger och vänster. Han blandar nämligen specialattacker från alla de andra karaktärerna och kan både kasta Sonic Booms, teleportera sig och göra Zangiefs Spinning Screwdriver.

Med en blandning av gammalt och nytt är Street Fighter IV helt enkelt vansinnigt kul att spela. Spelkontrollen är lite mer förlåtande än förut och jag lyckas hela tiden med grejer jag inte riktigt fått till tidigare. Särskilt Zangief är fantastiskt kul att spela här... det måste vara något med honom och 3D, för så här rolig har han inte varit sedan Street Fighter EX.

Och då har jag alltså bara slagits rätt upp och ner, mot datorn eller mot en allt mer blåslagen Jonas, om och om igen, på ett begränsat urval bakgrunder, utan fem av karaktärerna tillgängliga. Jag har inte ens kunnat spela onlineläget, som enligt Capcom ska vara magnifikt, jag har inte fått se de nygjorda intro- och slutfilmerna för varje karaktär, jag har inte fått prova det mystiska Challenge-läget och jag har inte fått skräddarsy mina favoritfigurers utseende. Allt detta finns kvar att hitta i den färdiga versionen, och ändå känns det här redan som en klar kandidat till den åtråvärda titeln som Street Fighter III: Third Strike just nu håller: världens bästa fightingspel. Har Capcom lyckats slå sig själva? Om mindre än två månader har vi svaret.

Street Fighter IVStreet Fighter IVStreet Fighter IVStreet Fighter IV
Street Fighter IVStreet Fighter IVStreet Fighter IVStreet Fighter IV
Street Fighter IVStreet Fighter IVStreet Fighter IVStreet Fighter IV
Street Fighter IVStreet Fighter IVStreet Fighter IVStreet Fighter IV
Street Fighter IVStreet Fighter IVStreet Fighter IVStreet Fighter IV

Relaterade texter

Street Fighter IVScore

Street Fighter IV

RECENSION. Skrivet av Jonas Mäki

Seriösa fightingspel och Iphone har länge varit en svårlöst combo, något som Capcom med en välriktad Hadouken nu hittat lösningen på. Läs om det bästa bärbara fightingspelet just nu...

Street Fighter IVScore

Street Fighter IV

RECENSION. Skrivet av Mikael Sundberg

Eftyer ett drygt decennium av väntan är Sunken mest efterlängtade spel någonsin är här, Street Fighter IV. Micke har spelat oavbrutet i månader och berättar allt...



Loading next content