Singularity

Tänk dig en gungställning, uppmanar Raven Softwares producent mig. Att resa fram och tillbaka i tiden är som att gunga; längst fram i pendelrörelsen är framtiden, längst bak är dåtiden. Precis som då en unge släpar benen i marken påverkas nutiden av ständiga tidsresor. En massa skräp färdas mellan nutid och dåtid och hålet under dig blir större och större! Jag nickar osäkert. Tycker du också att det låter virrigt? Välkommen till Singularity.

En "thinking man shooter", så har Raven beskrivit Singularity. Och visst kommer huvudpersonen med det djuriska efternamnet, Nate Renko, att använda såväl vapen som brutala åldringsprocesser på sina fiender, men lika ofta kommer vi att få stanna upp och fundera på hur vi ska ta oss vidare. Vad vi än gör är läbbiga tidsmutanter och trumpna ryssar i krokarna.

Nate Renko har kraschat på en ö där han hittar en övergiven forskningsbas, där ett sovjetiskt experiment gick riktigt snett på 50-talet. Ryssarna sopade händelsen under mattan men det finns många spår av deras forskning kring element 99, vilket skulle lösa supermaktens alla energiproblem. Nu finns revor i tiden överallt och bryggorna mellan 1950- och 2010-talet är många och farliga.

När jag får titta på Singularity i Madison, Wisconsin berättar Steve Raffle, en av grundarna till Raven berättar om hur idén till spelet föddes:

- Jag har alltid haft en fascination för övergivna platser. Norr om Madison där vi på Raven håller till finns en gammal nedlagd vapenfabrik. Här gjorde man vapen under andra världskriget och jag har alltid undrat vad man skulle få se där, om det gick att resa tillbaka i tiden. Där någonstans kom idén till Singularity.

Att lattja med tidens flöde har vi gjort i många tidigare spel; Prince of Persia: The Sands of Time, Timeshift, Braid med flera; men enligt Raven är skillnaden i Singularity att tiden kontrollerar spelaren och inte tvärtom. Till viss mån är detta sant då vi kastas handlöst mellan 50-tal och året 2010, men å andra sidan har Nate Renko sin trogna TMD (Time Manipulation Device) med sig hela tiden. Denna manick funkar som ett gravity gun och hjälper oss även att åldra eller föryngra vissa objekt omkring oss. Lämpligt nog ofta dörrhandtag.

- I Singularity kontrollerar du inte själva tiden, bara åldern hos olika objekt. Nate Renko är egentligen ett tidens offer. Varelserna som kommer "utifrån" tiden och tidshoppen är något han måste ta itu med, berättar Jon Zuk, creative director på Raven.

Så startar Raven en av Singularitys banor och presenterar ett av spelets problemlösarmoment. Nate stöter på en låst grinddörr som han inte lyckas slå in med våld. Några meter bakom staketet finns några uttjänta tunnor. Några salvor med TMD:n gör att tunnorna blir 50 år yngre och får tillbaka sin glansigt röda, CCCP-stämplade yta och sitt explosiva innehåll. Ett skott med bössan och en explosion senare är dörrproblemet är åtgärdat. Raven berättar dock att problemet hade kunnat lösas på ett annat sätt, bland annat genom att ta sig genom ett hål i staketet.

Mindre skadegörelse på en övergiven ryssbas är en sak, men tidshandsken kan användas till andra, betydligt snaskigare saker. Om en rysk vakt stör dig kan du åldra denne 50 år på några sekunder. Att se en ryss i sina bästa år förvandlas till skelett är lika brutalt som roligt, likaså effekten av att göra varje cell i en fiendekropp till en föryngrad köttsörja. TMD:n kan också användas för att flytta en bro till tiden då den inte existerade, vilket är ytterst smidigt när en trupp fiendesoldater marscherar över den.

Chrono Flashlight är en annan användbar pryl i Nate Renkos ägo. Genom att lysa denna ficklampa på vissa väggar hittar han nedklottrade ledtrådar till vad han behöver göra härnäst. I en annan bana av Singularity som Raven visar upp hittar Nate en ledtråd om att bege sig till ett sovjetiskt krigsskepp. Ombord på detta skepp hoppar tiden mellan nutid och dåtid och i en läcker effekt kan vi se hur väggar blir smutsiga och rör blir rostiga rakt framför näsan på oss. Det är en kamp mot klockan i dubbel bemärkelse, eftersom Nate riskerar att gå under med skeppet om det återgår till sitt nutida, demolerade tillstånd.

Utifrån de banor Raven har visat upp för mig tycks man ha fixat ett atmosfäriskt spel; inte enormt supersnyggt, men med en skön stämning. Regnet smattrar mot taken på det övergivna sovjetiska reaktorområdet och i det ovannämnda skepp som inte använts på 60 år skräms vi av tidsanomaliteter i form av skrikande soldater i livsfara; de stackarna som inte klarade sig då skeppet en gång gick under. Dessa moment leder tankarna till Bioshock och till viss del Metroid Prime, båda två sofistikerade förstapersonsskjutare med en speciell stämning.

Det är dock varken grafik eller maffiga vapen som är Singularitys trumfkort, även om dessa på förhand ser helt okej ut. Nej, det mest lockande med Singularity är stämningen och potentialen till riktigt genomtänkt och klurig bandesign. Det är alltid krävande att hålla koll på en fjärde dimension och vi ser fram emot att se hur Raven desginat resten av sina tidsutmaningar. Så kan Singularity bli en höjdare? Det kan, passande nog, bara tiden utvisa.