Red Dead Redemption

Vi har sett honom förr. Den tyste, ensamme hjälten som kommer ridande på sin alltid lika lojale springare i en förödande vacker solnedgång i ett landskap någonstans i närheten av Klippiga bergen. Vi kommer däremot inte få se honom Red Dead Redemption, Rockstars andra försök att tolka vilda västern och första gången man får chansen att göra det helt själva utan inblandning från någon annan.

Istället för den vanlige klichéfyllde hjälten får vi möta John Marston. Ett kriminellt råskinn med en brotts-CV som rimligen placerar honom som en av världens värsta förbrytare och betydligt mer Angel Eyes (The Bad) än Blondie (The Good) från western-klassikern Den onde, den gode och den fule. Men hey, är det vilda västern så är det. Var man för sig själv, och Rockstar har aldrig velat moralisera. I Red Dead Redemption är vilda västern dock utdöende. Rättvisan och industrialiseringen håller äntligen på att hinna ikapp verkligheten i USA:s södra stater, och regeringen satsar massor på att bringa lag och ordning.

För att lyckas med det har man Byrån. Den som lever än idag under namnet FBI. Huvudpersonen Red Harlow från det första spelet finns inte med i tvåan. Red Dead Revolver var ett Capcom-spel i grunden som Rockstar köpte upp mitt i utvecklingen. I Red Dead Redemption vill man börja om från början med en story och en huvudperson som känns betydligt mera Rockstar.

Därför får vi istället spela som John Marston, som värvars av Byrån mot sin vilja genom massor av hållhakar och dras in i en härva där de goda tycks vara värre än de onda och de onda bara är... onda och verkligen kämpar för att få behålla sin gamla livsstil. Denna brytningstid i 1900-talets början var en spännande period där nytt och gammal kolliderade på ett brutalt vis och ger Rockstar San Diego chansen att både bjussa på sömniga mexikanska byar omgivna av vitkalkade ringmurar, eländiga sydstatshålor och modernare samhällen i norr.

Red Dead Redemption är därmed ett gigantiskt spel sett till ytan som vida överträffar Grand Theft Auto IV. Man ges chansen att kunna utforska allt ordentligt och snackar vi frihet så är det faktiskt även friare än Niko Bellics äventyr. Det är nästan så man får Elder Scrolls IV: Oblivion-vibbar när man i rollen som John Marston till häst sprintar fram i till synes oändliga ökenlandskap, kantat av kaktusar, sparsam vegetation och dammiga vägar. Och även om man tekniskt sett jobbar för staten i Red Dead Revolver är man på flera sätt värre än de gangsters man är ålagd att handskas med. I vanlig Rockstar-anda står det dig helt fritt att tolka lagen precis som du vill.

Liksom i ovan nämnda Oblivion väntar det naturligtvis äventyr bakom varenda krök. Du möter diglitienser som kan rånas, stöter på utblottade människor som behöver hjälp, snubblar rakt in i bakhåll, ser pågående avrättningar samt bara stöter på andra cowboys i helt egna ärenden. Alla kan de interageras med och alla har de en egen agenda. Så för den som vill spendera sin tid i Red Dead Redemption med att göra sidouppdrag finns alla chanser i världen.

Dessutom finns en annan faktor som Rockstar är väldigt stolta över, nämligen ett ekosystem. Världen är full av smådjur som harar och bältor. Men också fullt av djur som coyotes, pantrar, björnar och annat som gärna tar sig en munsbit av både mindre djur och även av dig om du är oförsiktig. Dessutom finns det gamar som inte dröjer länge sedan rovdjuren klarat av sin middag innan de tar plats för att avnjuta lite varma rester.

Förutom att djuren faktiskt verkar leva sitt egna liv oberoende av vad du gör, kan man jaga dem i vinstsyfte. Päls är dyrt och även en cowboy behöver äta. Och vill man inte tjäna en hacka på sidouppdrag kanske lite jakt kan vara en idé att prova på. Ja, eller varför inte spel och dobbel annars. Vilda västern vore inte det skabbiga ställe det en gång var utan dammiga salooner med roulettebord, gubbar försjunka i ett parti poker eller något annat sätt att lura av folk pengarna på. Bland annat finns minispelet Five Finger Filet där man ska hugga en kniv mellan alla sina fem fingrar så snabbt man kan. Där förlorar den som torskar inte bara allt han satsat, utan förmodligen även en fingertopp.

Rockstar har lagt ned oerhört mycket energi på att återskapa vilda västern som det en gång såg ut med hjälp av foton och genom att besöka de uttorkade spökstäder som står kvar mitt ute i ingenstans för att få allt så korrekt som möjligt. En normal håla består därför inte av mycket mer än en saloon, en bordell, en bank och förfärligt många begravningsbyråer. Att komma inridande till ett sådant ställe känns riktigt mäktigt. Folk höjer försiktigt på sina hattar för att kolla in vem nykomlingen är och känslan är ogästvänligt spänd. Nytt folk betyder oftast nya problem för de boende som därför inte direkt jublar åt fler kriminella lycksökare.

Liksom i Grand Theft Auto IV hör alla dessa människor hemma någonstans och är inte bara slumpmässigt utplacerade. En kille som suttit lutad mot en vägg på en ranglig stol, täljandes på en träbit kan mycket väl dyka upp senare på kvällen för lite Jack Daniels på den lokala saloonen. Du bestämmer helt själv hur du vill uppfattas av de andra genom dina handlingar och det finns aldrig något rätt och fel. Lagen är som sagt bara en gråzon och vill du förvandla en hel by till en spökstad står det dig helt fritt.

Eldstriderna i Red Dead Redemption påminner om en blandning av Grand Theft Auto IV och Gears of War där man med ett enkelt knapptryck kan glida upp i skydd precis överallt och även skjuta i blindo. Rekylerna från de gamla doningarna är brutalt stark och Rockstar har lyckas ge revolvrarna en tyngre känsla än något annat spel tidigare förmedlat.

Det känns och låter bokstavligt talat som att man avfyrar minikanoner och man ser hur hela armen kastas bakåt av trycket. På samma sätt ger träffarna också en mer realistisk effekt där fienden agerar helt efter var han blivit träffad. Ge upp gör de dock inte förrän de dragit sitt sista andetag, så det vill sig till att man ser till att offren är precis så döda som man hoppas på innan man kliver fram efter en eldstrid.

Alla vapen i spelet baseras på krutpåkar som faktiskt användes under den aktuella perioden. Det inkluderar gevär, revolvrar, hagelbrakare, prickskyttegevär, pistoler och flera typer av närstridsvapen som yxor, knivar samt såklart lasso. Dessutom ges möjlighet att prova på nordstatarnas fruktade handjagade Gatling-kulspruta.

Under de värsta eldstriderna kan man för övrigt förlita sig på funktionen Red Eye som faktiskt fanns med även i föregångaren. Med den kan man på Max Payne-liknande manér sakta ned tiden för att få ett övertag när det viner hett bly runt öronen. För att lättare kunna strida från hästryggen kan man även ställa in sin häst att fortsätta galoppera mot ett mål medan man skjuter för att kunna fokusera på en sak åt gången.

Även om det på bild finns snyggare spel än Red Dead Redemption är det detaljarbetet och de många småsakerna som gör att det i rörelse ändå känns fantastiskt imponerande. Under mitt besök hos Rockstar fick jag bland annat se en skottlossning i en håla kallad Tumbleweed, sedan länge övergiven med enbart skraltiga hus som knappt kunde bära sin egen vikt.

Att smyga in på den gamla baren och kika ut genom de skitiga och ojämna fönstren gav en grafisk effekt som inte liknar något jag sett tidigare och förstärker känslan av äkthet. Samma sak när man rider över prärier och ser avlägsen bolmande rök från tåg på väg, djur som springer omkring, gamar som cirkulerar eller bara andra cowboys som rider förbi. Red Dead Redemption verkligen lever och andas svettig och genomskitig western.

Givetvis ges det gott om möjligheter att skjuta vilt omkring sig i Red Dead Redemption, men det gäller att sikta bra och spela taktiskt. Gamla eldkäppar rymde få kulor, och de är helt autentiskt avbildade. Dessutom var inte precisionen den bästa i de klassiska puffrorna. Eldstriderna kan för övrigt tacklas på flera olika sätt och det står dig fritt fram att försöka skjuta dig fram längs en huvudgata eller smyga dig fram längs bakvägar, något Rockstar poängterar är lite av deras signum och något som är oerhört viktigt i deras spel. Det förekommer även jakter med hästvagnar som man måste försvara mot förföljare (bland annat i ett sidouppdrag där man ska beskydda en försäljare av mirakelmedel på flykt), försvar av tåg vilket kräver strider i full galopp på hästrygg, kamp med dynamit och såklart fighter på tåg samt rena dueller man mot man.

Rockstars vilda västern är ett ytterst ogästvänligt ställe som har betydligt mer gemensamt med serier som Deadwood än gamla klassiker som Bonanza och Pony Express. Att se Red Dead Redemptions kärleksfulla men brutalt realistiska skildring av westerns upplösning är sagolikt läckert och det känns verkligen som en spännande era med en vildsint blandning av en civilisation i upplösning och en annan i antågande. Nytt och gammalt på våldsam oförenlig kollisionskurs.

Ännu återstår en hel del jobb att göra på Red Dead Redemption, men Rockstar försäkrar att vi tidigt nästa år ska få spela vad som förhoppningsvis blir en liten pånyttfödelse för en av de hårdaste epokerna i modern historia, den vilda västern. Yihaa.