Svenska
Gamereactor
förhandstittar
Borderlands: The Pre-Sequel

Borderlands: The Pre-Sequel

Under Gamescom fick vi till slut äntligen chansen att lattja runt med Claptrap. Och Gearbox lilla robot är precis så vansinnig att spela som man kunnat förutspå, till fansens stora glädje...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Alla gillar känslan av att få komma hem. Du vet komma tillbaka efter en lång resa och mötas av saker man känner igen och folk man tycker om. Ja, inte bara folk förresten, utan även robotar. Claptrap har alltid varit min favorit i Borderlands-serien redan från första början och kärleken har bara blivit större med åren som när han i senaste spelet gled runt med sin alldeles egna dubstep låtandes "utz, utz, utz, utz". Och med Borderlands: The Pre-Sequel står det snabbt klart att vår kärleksaffär kommer fortsätta, och jag vill redan nu be om ursäkt till alla andra fräscha, nya spelbara karaktärer - men allt jag vill ha är Claptrap.

Så jag är ledsen Athena, men du hade säkert bondat med Handsome Jack ändå bara av ren desperation oavsett. Vill också säga till Wilhelm att det säkert är mig det är fel på och inte honom, men det verkar ändå som hans intresse bara ligger i pengar och att bygga om sig till halvrobot. Och framför allt vill jag rikta mig till Nisha som hade varit ett solklart förstahandsval för mig i alla andra spel, med coola förmågor. Jag menar, en prickskytt som även kan skjuta från höften på nära håll är verkligen som skräddarsytt för mig. Men ingen av dessa är Claptrap, så är det bara.

Borderlands: The Pre-SequelBorderlands: The Pre-Sequel
Claptrap har allt man behöver inklusive förmågan vaulthunter.exe som slumpmässigt placerar ut ens nya förmågor i hans tre level-träd.

Jag väljer alltså att försöka erövra månen med Claptrap som tack vare den låga gravitationen kan hoppa, sväva och heller inte har några problem med trams som syrebrist. Dessutom har man ju möjligheten att skjuta av andra deras hjälmar för att låta dem smaka på livet utan syre. Det enda jag saknar är Wilhelms drönare och möjligheten att hela mig (och laget), vilket är grejer som hade kommit väl till passa när jag skjuter mig igenom horder av fiender och förvandlar dem till rykande strössel.

Detta är en annons:

Men ändå, Claptrap är underbar att spela som har har en förmåga döpt till vaulthunter.exe, ett program som på slump väljer vad du ska ta ur de tre tillgängliga level-träden. Det här passar Claptraps karaktär som handen i handsken och blir snabbt väldigt kaotiskt. De tre level-träden är Boomtrap som ger explosiva förmågor, I Love You Guys! ger möjlighet att buffa (förbättra) medspelarna medan Fragmented är vad det låter som - ett hopkok av alla möjliga experiment.

Borderlands: The Pre-Sequel
Massor av förger och Claptraps egen dubstep, vad mer kan man rimligen begära?

Det kan ge effekter som att man skjuter fram en diskokula över sitt eget huvud (i den mån Claptrap har ett) som dränker fienderna i dödlig laser medan ofrivilliga granater exploderar till höger och vänster, alternativt att man förvandlas till Funzerker. Det är verkligen totalt kaos och jag tycker förmågan Best Buds 4 Life summerar min kärlek till Claptrap perfekt. Med det gan man highfiva sina medspelare som då får buffar. Men om de väljer att inte nappa på detta så... ja... jag ska inte spoila det roliga, men gör inte det!

Det är värt att återigen poängtera hur vackert Borderlands: The Pre-Sequel faktiskt är. Färgerna är krispigt mumsiga, siffrorna från skada hoppar fram från motståndarna likt en koffeinstinn Bingolotto-dragning och menyerna där man bläddrar igenom sin utrustning är fortfarande enastående. Just sistnämnda uppmuntrar en hela tiden att gotta sig åt att hitta de bästa vapnen, de kralligaste prylarna och de tuffaste rustningarna. Den här gången får man även samla månsten, vilket fungerar som ersättaren till föregångarens Iridium. Stenar som sedan kan användas till att köpa Luneshine-vapen och diverse uppgraderingar i Concordia.

Detta är en annons:
Borderlands: The Pre-Sequel
Borderlands: The Pre-Sequel släpps om två månader till PC, Playstation 3 och Xbox 360 - de nya konsolerna får alltså inte vara med och leka.

Tyvärr fick jag bara 30 minuter med Claptrap (men smög som en ninja tillbaka för ytterligare en kvart, vilket säger något om hur roligt spelet är). Jag spelade igenom ett uppdrag med en kollega där vi skulle stjäla en superdator vaktad av två figurer kallade Skipper och Bosun, och det tog mig bara två röda sekunder att inse att Borderlands: The Pre-Sequel var som att komma hem. Skjuta, skjuta, skjuta och massor av härliga färger. Och såklart... utz, utz, utz. Ibland är det allt som behövs och att pensionera Xbox 360 kommer såklart inte ens på fråga med sådana här spel på väg.

HQ
Borderlands: The Pre-SequelBorderlands: The Pre-SequelBorderlands: The Pre-SequelBorderlands: The Pre-Sequel

Relaterade texter

Borderlands: The Pre-SequelScore

Borderlands: The Pre-Sequel

RECENSION. Skrivet av Johannes Leander

Johannes & co. har styrt kosan mot Pandoras måne i hopp om att lära känna Handsome Jack lite bättre. Håller vapenorgien än en gång eller är detta blott en blek för-uppföljare?



Loading next content