Tony Hawk: Ride

Kommer ni ihåg för några år sedan, när Tony Hawk var det coolaste man kunde lira och varenda kotte och deras morsa försökte knäcka high scores som om dom vore nötter på julafton? Ja, den tiden är om inte förbi så i alla fall ganska långt bort. Tony Hawk är helt enkelt inte lika intressant som han en gång varit, i alla fall inte spelmässigt, men nu ska det tydligen bli ändring på det. Lösningen på alla den gamle Hökens problem? En redigt stor plastbit.

Activision fortsätter nämligen sitt korståg mot normala handkontroller och kommer i höst att utöka plastgitarrpappa och turntablemammas familj med skateboardbrorsan. Det nya Tony Hawk, med efternamnet Ride, styrs helt och hållet av en plastbräda utan hjul och ligger således helt i rätt i dessa tider fyllda av Wii Motion Plus och Natal.

Två accelerometrar (säg det fem gånger snabbt i följd) är inbakade innanför plasthöljet för att på så sätt känna av exakt hur du lutar, svänger och vrider på brädan. Längs med sidorna på den finns fyra infraröda sensorer som plockar upp rörelser likt en grab eller när du sparkar iväg brädan. Ja, tanken är att du till och med ska kunna sparka runt i Tony Hawk: Ride. När du för foten i en "ivägsparkande" rörelse känner sensorerna av detta och skataren på skärmen rullar iväg.

Detta är i enkelhet vad Tony Hawk: Ride-konceptet går ut på. Med dessa, i text ganska enkla, hjälpmedel ska du kunna göra i det digitala livet i princip vad Tony själv kan göra i verkliga livet. Men det är två olika världar vi pratar om, och aldrig eller i alla fall sällan skola de två mötas utan några som helst problem.

Därför har Robomodo, som numera basar över skutan när Neversoft helt koncentrerar sig på Guitar Hero, jobbat mycket på olika svårighetsgrader i Tony Hawk: Ride. På en allra enklaste nivån handlar det egentligen mindre om att styra och mer om att utföra trick och hopp.

Åkaren styr i stort sett sig själv mot närmaste mål och det enda du behöver göra är att hitta balans i både liv och spel på plastbrädan. Ju duktigare du blir desto mer kan du ta dig an de mer friare svårighetsgraderna för att i slutändan kunna i stort sett rulla runt ohämmat.

Runt rullar du denna gång inte i samma öppna yta som du känner igen från de senaste Tony Hawk-spelen. Istället har Robomodo gått tillbaka till spelets grunder där lite mindre ytor ska besegras genom diverse trick innan du rör dig vidare mot nästa. Ett rätt koncept på förhandsstadiet då man svettas om anklarna bara genom att tänka på allt det där sparkandet hemma på vardagsrumsmattan bara för att komma till andra änden på en gigantisk bana.

I övrigt snackas det från Activisions sida om spellägen i stil med tidsbaserade banor, fritt åkande och vanlig poänginsamling. Huruvida ett karriärläge kommer implementeras (säkerligen) och hur det kommer se ut är ännu inte officiellt.

Trots att introducerandet av en bräda som kontroll signalerar att Activision vill ta upp kampen med den klart mer seriösa och närmast nördiga Skate-serien från EA, är den dominerande känslan att man dessutom inte vill vika en tum från partyspelsgenren som blivit deras hem.

Tony Hawk: Ride känns klart mer förfest än Skate, speciellt med tanke på att den enda lokala multiplayerfunktion som kommer levereras innefattar en spelare åt gången, med en bräda. Kanske inte så konstigt med tanke på den vardagsrumsyta du som spelare behöver för att åka runt, men ändå lite av en besvikelse.

Dessutom har den inte helt nya men klart omdesignade grafiken en något glättigare känsla över sig. Karaktärerna är lite lätt cell shadade och färgerna väldigt klara och vibrerande. Snyggt förvisso men knappast något som skriker realism och bakgård i ansiktet på dig.

Det hela handlar helt enkelt om vilken skara fans Activision vill vända sig till. Just nu är känslan att man vill ta alla i sin famn och krama om ordentligt, men luttrade spelare vet att så inte alltid blir fallet, oavsett hur nobla ambitionerna är. Till syvende och sist handlar precis allt i ett spel av samma genre som Tony Hawk: Ride om den nya kontrollen. Fungerar brädan blir det en succé, fungerar den mindre bra kommer den snart slängas på glömskans illaluktande sophög.

Det lilla vi fått känna på av en tidig version av brädan säger inte särskilt mycket. Vissa saker fungerar riktigt skapligt, speciellt är känslan i svängarna riktigt bra, medan vissa andra detaljer helt klart behövs slipas på (grabs kan ibland vara lite väl krångliga att utföra korrekt, såvida du inte tycker en krossad svanskota är party party).

Trots allt har Robomodo fortfarande några månader på sig att slipa på detaljerna. Tills dess kan vi bara konstatera att Activisions ambition om att ingjuta nytt liv i en falnande spelserie är ett välkommet initiativ, och att man satsar i alla fall marknadsmässigt helt rätt med en plastbräda. Men den riktiga, benhårda Gamereactor-bedömningen väntar vi ett tag med tills vi får leka brädåkare på riktigt. Vi har nämligen fortfarande inte kommit över Skate It.