Svenska
Gamereactor
förhandstittar
Borderlands

Borderlands

Gearbox har försökt korsbefrukta Mad Max och Diablo i ett försök att få ett riktigt läckert actionrollspel, första intrycket skvallrar om att den oheliga blandningen är ganska lyckad

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Borderlands är spelet som tog klivet från att vara generiskt och ytterst genre-typiskt till att se helt unikt ut. En såpass enkel sak som att ge spelet en helt ny grafisk stil har gjort Borderlands avsevärt mycket mer intressant. Gearbox blev skraja för att bli ett i mängden och deras rostbruna postapokalyps såg misstänkt mycket ut som Rage (eller tvärtom). Så de bytte. Bytte ut all grafik.

Planeten Pandora innehåller något mystiskt och en hel skock med människor har sökt sig dit för att försöka roffa åt sig en del av kakan. Dock visar det sig att Pandora är ett ställe byggt på renodlad misär. Stället är befolkat av arga rovdjur som raskt snaskar i sig en människa på nolltid och de som inte lyckas på annat sätt hänger sig åt kriminalitet och mord. Starten i Borderlands innehåller ingen smekmånad, om jag säger så. Välkommen till helvetet, typ, nästan allt här vill döda dig. Här kommer du att trivas.

Under den senaste veckan har jag ägnat en handfull timmar med att utforska planeten Pandora. Jag har spelat själv dock, Petter vägrade haka på och spelade det istället på egen hand. Det fick han ångra, då hans usla avtryckarfinger gjorde livet som bandit svårt. Medan Petter fortfarande letar förhandsversionens sista skattkistor har jag redan plundrat allt som fanns att ta. Och det var mint sagt trevligt.

Borderlands börjar ganska grundläggande och under ett par timmar får man utföra ganska rutinmässiga uppdrag i och kring den lilla kåkstaden Fyrestone. En micrometropol på ett fåtal kvadratmeter som det inte går att gå vilse i. Här är det mesta konstruerat av snöre och korrigerad plåt och det fåtal invånare som finns är mer än lovligt excentriska. Upplägget har flera gånger jämförts med det som vi så många gånger har tragglat oss igenom i Diablo. Action finnes runt varje hörn, uppdrag finns i massor och om man vill kan man besöka gamla områden och rensa ut fiendefloran i hopp om att att någon tappar ett nytt fläskigt vapen.

Detta är en annons:

Borderlands är ett actionrollspel och jämförelsen med Diablo-spelen är inte alls långsökt. Vapen, fiender och platser slumpas fram för att vi ska få njuta av samma material flera gånger, men med variation nog för att man ska orka traggla sig igenom hela härligheten. Fiender som får bita i sanden tappar vapen och föremål som hjälper våra äventyrare framåt i jakten på Pandoras hemligheter och rikedomar.

Slumpgeneratorn trollar fram miljontals variationer av funktion och statistik och Gearbox säger att ingen kan samla på sig samtliga vapen i spelet. Variationen känns efter ett par timmar ganska god även om jag har funnit en hel del vapen ett flertal gånger. Färgkoder rangordnar hur sällsynta och därmed värdefulla dessa vapen är. Och det blir snabbt spännande att hela tiden jaga nästa puffra, jaga rätt på något ännu bättre.

Karaktärsutbudet är ganska typiskt med den matige och tålige biffen Brick som gillar att klappa ihjäl saker med sina dasslock till händer, den tunna och yppiga sirenen Lilith som kan göra sig osynlig och smyga bakom fienden. Vi finner även den ytterst standardmässige soldaten Roland och krypskyttesvinet Mordecai som gärna förvandlar huvuden till slarvsylta. Därmed finns det inte plats för några tunna ångestfyllda tonårspojkar stylade som en typisk boardercollie som annars är så vanligt i spel med rollspelsinslag.

Efter att ha valt figur bär det av mot Arid Badlands. Efter att ha snackat lite mer en robot som liknar en slarvigt sammansatt Wall-E får man för första gången träffa stadens doktor. En sadistisk knappstare vid namn Zed som ger en spelens inledande uppdrag. Trots att den första delen av världen, av Pandora, är liten och ganska trångbodd är själva känslan, atmosfären, stämningen i Borderlands klockren. Det känns verkligen som att man knatar runt i ett laglöst land fyllt med kriminellt pack, banditer och rövare och motivationen att vilja bli bättre, kunna mer och bli starkare är hela tiden närvarande.

Detta är en annons:

Under de timmar jag har spelat har jag inte lyckats finna något enormt djup i rollspelselementen men då ska man veta att jag inte har kunnat spela mer än en handfull timmar effektiv tid. Poäng fördelas över tre olika färdigheter som är unika för varje karaktär, beroende på vad man specialiserar sig kan man fylla olika roller med olika karaktärer. Jag är otroligt sugen att se vad man kan åstakomma när man kommer högre upp i nivåerna och får tillgång till de mer avancerade färdigheterna.

Borderlands visuella stil känns klockren och spelvärlden känns alltid trovärdig och unik, trots att det egentligen rör sig om ett stort grustag fyllt med otrevligheter. Färgskalan håller sig till matta och subtila toner. I samarbete med effekterna från fiender, vapen och annan utrustning skapas en riktigt läcker stil som alltid känns fräsch och intressant.

Borderlands känns på förhand bra, jag kan känna att det ibland är lite obalanserat. Jag har mest spelat som Roland och helt enkelt sprutat kulor kring mig på alla sätt och vis. Bitvis har jag känt mig hyperstark och sprängfylld med vapenkraft, stundtals har jag skakat på huvudet över hur vek och dålig jag är. Överlag känns spelet dock riktigt trevligt. Ett spel som de som vill ha ett futuristiskt Diablo med skjutvapen eller kanske ett Hellgate: London, fast snyggt och bra. Jag kan knappt vänta tills jag får ägna mer tid år Gearbox nya stortitel, både själv och i det flerspelarläge som jag ännu inte hunnit testa.

Det är ett finessrikt spel, den läckra stilen, den underhållande humoristiska tonen som genomsyrar spelet, variationen, fordonen man kan ratta runt i och ett rollspelssystem som förhoppningsvis kan göra de olika karaktärerna en smula unika vid varje genomspelning. Borderlands lovar gott och jag vill ha mer. Mycket mer.

HQ
BorderlandsBorderlandsBorderlandsBorderlands
BorderlandsBorderlandsBorderlandsBorderlands
BorderlandsBorderlandsBorderlandsBorderlands
BorderlandsBorderlandsBorderlandsBorderlands
BorderlandsBorderlandsBorderlandsBorderlands

Relaterade texter

Borderlands: Zombie Island of Dr. NedScore

Borderlands: Zombie Island of Dr. Ned

RECENSION. Skrivet av Jonas Mäki

Ungefär en månad försent kommer Gearbox Halloween-inspirerade Borderlands-expansion, Zombie Island of Dr. Ned. Och nog finns det zombies alltid, något vi gillar...



Loading next content