Crackdown 2

Jag står mitt på en gata. Bilen framför mig bromsar sig och tutar irriterat. Jag stör mig på den och sparkar den in i väggen två kvarter bort. Sen hoppar jag upp på pickupen som kör förbi och vägsurfar över en viadukt. Där ser jag plötsligt ett gäng kriminella som bara vill ha spö. Jag tar ett raskt hopp upp till min lägenhet i närheten, och dyker sedan ner med raketgeväret i högsta hugg. En vanlig dag i Crackdowns oerhört underhållande värld.

Vi var minst sagt positivt överraskade av Crackdown som gick från att verka som ett medelmåttigt spel till att vara en riktig höjdare. Vi ägnade åtskilliga timmar åt att klättra, hoppa och skjuta oss fram till de där ohyggligt beroendeframkallande kloten som var undanstoppade överallt, och upplevde den första riktigt genomtänkta uppsättningen achievements i ett Xbox 360-spel som faktiskt uppmuntrade oss att göra nya, spännande saker.

Crackdown 2 har tagit god tid på sig. Normalt brukar en uppföljare påbörjas redan innan det första spelet är släppt, men Microsoft var osäkra på hur framgångsrikt Crackdown skulle bli. Med all rätt, med tanke på det blandade intrycket spelet gav. Under tiden började David Jones och hans Realtime Worlds med det ambitiösa och ännu osläppta APB, så när Microsoft väl hade bestämt sig var utvecklarna upptagna med annat. Det har sedan dröjt ett tag att få projektet på fötter. Men nu är det äntligen på väg, utvecklat av avhoppare från Realtime Worlds.

Lite oväntat återvänder vi till samma stad, Pacific City. Den grundläggande arkitekturen är densamma och många av de klassiska platserna finns kvar. Men tio år har passerat och efter att mutanter släpptes ut från ett hemligt labb i slutet av det förra spelet har staden bytt skepnad. De normala människorna har bildat en motståndsrörelse som gör uppror mot The Agency, den småfascistiska grupp superagenter som du tillhör som spelare. Men på natten gömmer de sig inomhus och istället är det mutanterna som härjar fritt. Resultatet är en nergången stad med drag av I Am Legend, där gatusopning eller ogräsrensning knappast stått på någons agenda.

Tanken är att kunna erbjuda fritt röj utan att hållas tillbaka av lag och ordning. Att bowla fotgängare med en medelstor lastbil var ett av de stora nöjena i Crackdown men polisen tenderade att bli rätt arg. Nu kan vi röja på av hjärtans lust istället. Ett nytt tryckvågsgevär spränger både folk och fä och fordon all världens väg, vilket är praktiskt när blekfeta mutanter vill kramas. Att döma av det vi har sett hittills blir det mer action och mer Dead Rising.

Ruffian Games har även velat införa en mer konkret handling och mer varierade uppdrag. Där är jag faktiskt lite skeptisk. Hela grejen med Crackdown var ju att det lät oss göra allt precis som vi ville. "Här är en stad, här är nio typer vi skulle vilja ha ihjäl, om du inte har något bättre för dig". Att börja fippla med delmål och att behöva söka rätt på grejer på en karta skulle förta lite av den direkta, uppenbara charmen med spelet. Hittills har Ruffian också mest demonstrerat den förbättrade fysikmotorn och olika sätt att sparka mutanter i huvudet.

Men det vore inte Crackdown om det inte fanns en del kreativa sätt att använda sin superstyrka. Ett tillvägagångssätt som verkar extremt lovande är magnetgranaterna. Genom att fästa två granater i olika föremål sätter du ihop dem. Genom att spänna fast en bil på båda sidorna av vägen kan du bygga en katapult som är ordentligt mycket mer effektiv än att kasta bilen på egen hand. En tiometers slangbella där stenkulan är en tvåtons familjebil är lika kul som det låter.

Lägg sen till tre andra agenter och fundera ett litet tag på vad som går att hitta på då. Låt säga att agent två står på bilen du just har fjongat iväg. Vi snackar flygtur. Det skulle förvåna mig om det inte finns en achievement för att bli KASTAD upp på Agency Tower. Med fyra spelare är det också lättare att ta sig an olika sidouppdrag eller bara överleva anstormningen av fiender. Left 4 Dead fast med superhopp? Ja tack, jag tar två.

Det är såna saker som gör att Crackdown 2 känns spännande. I grunden har det trots allt hänt väldigt lite men å andra sidan behöver det inte ändras särskilt mycket för att det ska vara kul att gå ut och leka i sandlådan igen. Ruffian har några månader på sig att lägga till ännu mer hysteriska prylar och polera upp grafiken en aning, så allt tyder på att det blir en höjdare även denna gång. Även om nyhetens behag har lagt sig en aning.