Yakuza 3

Låt mig gissa, det handlar om japanska gangsters, eller hur?
Det har du helt rätt i, Gamereactor-läsare-san. I den tredje delen av Segas mastiga gangsterepos får vi återigen busa till det med den luttrade Yakuza-yuppien Kiryu Kazuma.
Efter att ha svingat svärd, knäckt ben och levt rövare i två delar har Kazuma till slut fått avsmak för gangsterlivet och gått tillbaka till sina rötter, ett barnhem närmare bestämt. Men trots att det äntligen verkar som att Kazuma fått ordning på sitt liv, kommer hans gamla gangsterlivsdemoner tillbaka med en knack på axeln, eller snarare en knuten näve i ansiktet och tvingar honom tillbaka i livet han trodde han hade lämnat bakom sig för alltid. Nedrans osis!

Del tre säger ni? Vad hände med de andra två?
Ja de kom, de sågs, de spelades... lite grann i alla fall. Del ett och två släpptes till Playstation 2 som två av den plattformens sista stora titlar, och fick därmed hård konkurrens av dagens konsollgeneration. Men i hemlandet är Yakuza-serien, eller "Like a dragon" som den direktengelska översättningen lyder, enormt stor med minst lika stora reklamkampanjer. Man har till och med lyckats få det galna geniet Takashi Miike att regissera filmen baserad på spelen.

En enkel jämförelse som fungerar för oss västerlänningar är att likna Yakuza-serien vid det hat Mäki känner inför Lasse Stefanz; stort, djupt och väldigt våldsamt.

Detta är alltså det första Yakuza-spelet för HD-generationen?
Precis så är det, och därför förväntar vi oss inget annat än stordåd från Sega då de första två spelen hörde till de mer iögonfallande vi fick se till Playstation 2. Och det vi lyckats fästa blicken på hittills gör oss inte besvikna. Kazumas alldeles lagom håriga bringa lyser i all sin högupplösta prakt, hans ohyggligt smaklösa, 70-talsdoftande kostym böljar för vinden och höga sparkarna fäller Yakuza-råskinn i perfekt symbios med resten av kroppen. Och då har vi inte ens pratat om resten av spelet, som verkar bli både härligt färgglatt och detaljerat i återgivning av Tokyos skumraskkvarter. Precis som i verkligheten, med andra ord.

Gatuslagsmålen var ju härligt uppfriskande i de första delarna, dom är väl ändå kvar?
Självklart är dom det, nu har man dessutom fått till ett vapensystem som verkar tilltalande. Med styrkorset väljer du någon av de fyra tillhyggen du kan svinga, vilket gör ett redan ganska omtalat fightingsystem än djupare. Dessutom kommer du få massor av tillfällen att lära dig nya sätt att prygla ditt motstånd. I en scen i spelet ser du hur en till synes försvarslös kvinna på gatan bjuder ett gatudrägg på armbågsmacka modell smakrikare. En snabb upplärningsprocess senare och du kan själva dela ut stryk, elbow-style. Man har även tajtat till laddningstiderna före och efter fajterna, så är japanskt gatuslagsmål din grej, är Yakuza 3 värt att kolla in.

Det pirrar i Grand Theft Auto-nerven på mig, är det normalt?
Frukta icke ty Doktor Gamereactor kan berätta att detta är ett helt normalt fenomen i det här fallet. Yakuza-serien är onekligen det ur-japanska svaret på Rockstars kriminalspektakel, fast med en klar lokal förankring där lika mycket vikt lagts vid själva speldelen som den miljö du utforskar.

Du kan också utan att skämmas, och nu bör du nog hålla andan och ta ett bastant grepp om närmaste kompis, jämföra Yakuza-serien med de kultförklarade Shenmue-spelen. Vi pratar alltså en härlig hybrid av gangsterliv och socialrealistiskt historieberättande, förlagt till Tokyos mer suspekta kvarter.

Hallå! Det här har ju redan släppts i Japan, vafalls?
Tyvärr är det sant, Yakuza 3 lider av samma release-kris som sina två äldre syskon och återigen har japanerna fått leva rövare i ett helt år innan vi ens fått fantisera om det. Men kanske kan ett Yakuza för den nya generationen bli den försäljningssuccé som Sega kräver för att släppa de nästkommande delarna lite tidigare för brottstörstande västerlänningar. För här finns onekligen ingredienserna, en gigantisk maffia-historia, minnesvärda karaktärer, slagsmål i överflöd och mängder av härliga mini-spel att fördriva tiden med när andan skulle falla på. Det enda som saknas är en fet draktatuering tvärs över ryggen.