Svenska
Gamereactor
förhandstittar
The Order: 1886

The Order: 1886

Gamereactor fick nyligen chansen att titta närmare på Ready at Dawns kommande tredjepersonsskjutare The Order: 1886. Här är våra intryck i en väl tilltagen förtitt...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Det har gjorts många förhandstittar på The Order: 1886 sedan det utannonserades på E3 förra året, men även jag inte fått se det personligen så får jag ändå säga att jag inte blivit överdrivet entusiastisk av det jag sett av spelet hittills.

Det ser snyggt ut, absolut, men jag tyckte inte det såg fantastiskt ut. Det är förlagt i en intressant miljö, visst, men för mig kändes det aldrig originellt. Spelet känns som en typisk lanseringstitel, något som borde ha släppts samtidigt som Playstation 4 förra året och bjudit på en visuell fest, vilket fått oss att glömma en i stort sett anonym handling och ganska generisk spelmekanik.

När jag nu faktiskt har spelat spelet har jag blivit mer intresserad av att se det färdiga resultatet. Demot jag spelade utspelade sig högt ovan jord, ombord på en zeppelinare, och inleddes med att visa en trupp viktorianska hemliga agenter som firade ner sig längs zeppelinarens sidor. Det såg ut som en förrenderad filmsekvens, och även om scenen inte låter spelaren interagera alls, så är ändå den grafiska skärpan i spelet otroligt imponerande. Det är en fantastiskt uppvisning av vad Playstation 4 går för.

Men jag visste ju redan att spelet såg hyggligt ut, och jag blev inte överväldigad av de spelets inledande delar. Efter den överdådiga öppningsscenen och den filmiska entrén in i själva luftskeppet följde en rad smygsekvenser i korridorer uppblandat med smått irriterande Quick Time Events och minispel. Spelets stealth-lönnmord, som sker genom en timad knapptryckning, är brutala i det att en enda miss i din timing leder till en snabb och säker död. Dessa dödsfall är också i grövsta laget, med fientliga vakter som gladeligen avlossar ett pistolskott i ditt ansikte på nära håll.

Detta är en annons:
The Order: 1886
Även om det inte hörs genom dessa bilder, så tro oss när vi säger att The Order: 1886 har bra musik.

Soldaternas artificiella intelligens kändes inte speciellt avancerad. De patrullerande vakterna var inte direkt uppmärksamma, och det fanns inte heller - i alla fall vad jag kunde märka - så många valmöjligheter kring hur man ville undanröja dem, bara valet att smyga sig på dem från ena eller andra hållet. Jag hade velat ha lite mer möjlighet att röra mig vertikalt, eller valet att gillra och utlösa fällor, men det hittade saknades tyvärr demot. Om du blir upptäckt bestraffas du med en snabb avrättning och en omstart.

Med allt detta sagt ska ändå erkännas att smygandet kändes hyfsat intuitivt, och att min karaktär - med det underbara namnet Sir Galahad (egentligen Grayson) - vid fler än ett tillfälle automatiskt gled in bakom det skydd jag ville. Man kan även smyga och sprinta sig igenom hela sektioner och därigenom helt undvika vakterna, och även om detta inte var speciellt förfinat så kändes det ändå som en gedigen uppsättning spelmekaniker.

De stealth-fokuserade delarna bröts upp av ett antal minispel i demot, men de var inte särskilt engagerande. Det sätt på vilket spelvärlden försöker skapa en blandning av viktorianskt 1800-tal med science fiction skär sig en aning, även om jag på förhand visste att spelet skulle utspela sig i en alternativ version av denna era. Att använda magisk teknologi för att öppna magnetiskt låsta dörrar och liknande tog också lite längre än vad jag hade velat, även om dessa moment säkert kommer avklaras fortare med lite övning.

Detta är en annons:

Spelets inledande del innehåller mycket berättande och även om det inte var spelets absolut första bana, så var det tydligt att vi fortfarande befann oss tidigt i handlingen. Expositionen levererades i regel genom filmsekvenser, och även om det var en hel del pauser för sådana under uppdraget jag spelade, så verkar spelvärlden ändå intressant, och jag är faktiskt spänd på att få veta mer efter att ha spelat den här lilla biten av spelet.

Jag ska från och med nu försöka undvika spoilers och avslöja så lite som möjligt om handlingen, men det jag kunde utröna från uppdraget jag spelade var att spelet kretsar kring den Orden som nämns i titeln och deras kamp mot någon sorts rebellstyrka. Den tredje fraktionen i spelet känner vi redan till, de ska vara någon sorts övernaturliga antagonister. Jag är spänd på att se hur allting hänger ihop.

The Order: 1886
The Order: 1886 kör i en lägre upplösning, 1920 x 800,istället för 1080p och 30 bilder per sekund. Vi är trots det imponerade av det grafiska.

Dessa intressanta snuttar ur berättelsen tillsammans med den grymma grafiken och den intuitiva styrningen genom spelets miljöer, var det som höll mitt intresse uppe under den annars väldigt linjära inledningen till uppdraget. Ungefär halvvägs in blev saker och ting dock mycket mer smaskiga. Det inkluderar ett uppställt prickskyttegevär med vilket jag var tvungen att först ta tid på mina fiender och sedan skjuta dem och omintetgöra deras planerade anfall. Detta var den första sekvens av spelet som jag helhjärtat njöt av.

Med blicken genom kikarsiktet kunde jag ta ner en hel rad av fiendesoldater, och det blev mer och mer hektiskt när fler och fler av dem strömmade in. Som är brukligt på sådana här pressträffar så var svårighetsgraden inte speciellt hög, och vi tog oss igenom de efterföljande stridssekvenserna på ett enda försök. Den enda gången vi dog under hela demot var faktiskt när vi misslyckades med timingen under Quick Time Event-sekvenserna, vilket fick dem att dem att kännas som spelets svagaste punkt. Det är synd att de finns utspridda rakt igenom.

Prickskyttesessionen övergick efterhand till mer konventionellt 'ta skydd/skjuta'-gameplay, men jag tyckte ändå om eldstriderna som följde. Fienderna gjorde visserligen ingenting som direkt överraskade mig under striderna, men de både lutar sig fram och tillbaka från sina skyddsplatser och sticker sina vapen runt hörn för att skjuta i blindo, trots att de ibland har så lite som en hand att sikta på (och de siktar märkligt bra för att inte kunna se något). För det mesta kändes det dock som en enkel match, så det ska bli intressant att se hur det blir när man höjer svårighetsgraden ett par snäpp.

Förutom sekvensen med prickskyttegeväret återfanns i demot en rad eldstrider i olika inomhusmiljöer, exempelvis i ett kök. Inget jätteavancerat, men det såg bra och övertygande ut (om man ignorerar det faktum att skjutandet pågår ombord på en zeppelinare). Mot slutet av demot jagade jag en fiende genom luftskeppets inre maskineri, i ett försök att hindra dem från att nå sitt slutliga mål. Precis efter det kom ett fint ögonblick - visserligen i form av en filmsekvens - där skeppet evakuerades genom små luftballonger som gled iväg till säkerhet, alla fyllda med icke spelbara personer, i efterdyningarna av en explosion ombord på luftskeppet. Besättningen stannade såklart ombord, för hur kul är det att lyckas fly helskinnad? Strax efter det tog demot slut.

The Order: 1886
Utvecklarna Ready at Dawns senaste spel var God of War: Ghost of Sparta.

Efter att jag slutade spela var mitt första intryck ändå positivt, helt klart mer positivt än vad jag trott det skulle vara. På många sätt är det här en ganska typisk cover-shooter och precis som den viktoriansk-aktiga spelvärlden kändes spelets design ofta väldigt konservativ. I spelets mer öppna delar känns dock eldstriderna bra, vapnen avger en känsla av rörelse och energi, och din spelupplevelse från stund till stund kommer förhöjas om du skiftar mellan olika vapen. Träffar verkar registreras hyfsat, och belöningen för träffsäkerhet är att man kommer framåt i snabbare takt. Granater utgör ytterligare ett alternativ, även om jag själv till största del glömde bort att använda dem (vi befann oss trots allt på ett luftskepp, det kändes inte rätt). Men det finns valmöjligheter här, inte tonvis av dem, det ska erkännas, men tillräckligt för att hålla mig engagerad och suktande efter mer av det goda.

De linjära delarna är inte spelets höjdpunkter, och även de mer öppna delarna av spelet är begränsade, men det hindrade dem inte från att vara roliga. Miljön för just den bana jag spelade - luftskeppet - var helt klart intressant, och vi njöt av den något osannolika fonden, även om det kändes lite märkligt att ha en eldstrid så högt upp i luften, omgärdad av så många brandfarliga gaser. Spelet bjöd på en hel del stealth-mekanik, mer än vad som fanns i E3-demot, vad jag fått höra, då det uppenbarligen var mer fokuserat på action. Eftersom jag inte spelat den versionen av spelet är det dock omöjligt för mig att göra en vettig jämförelse. GRTV:s Nick Holmberg har dock spelat båda, och för dem som undrar föredrog i alla fall han den mer actionorienterade E3-versionen. Utifrån de problem jag själv hade med den version jag spelade så kan jag förstå varför (och det kommer ändå från någon som älskar ett bra stealth-spel).

The Order: 1886
Det är en hel del Quick Time Events i The Order: 1886.

Om Ready At Dawn kan hitta en bra balans i spelet, och hitta en bra blandning mellan de olika typerna av uppdrag, så kan de mycket väl vara något på spåren. Det minsta jag kan säga är i alla fall att de håller på att skapa ett bättre spel än vad jag hade trott, innan jag själv provade det. Det finns för många Quick Time Events för min smak, och minispelen är knappast briljanta (är de någonsin det?) men resten av spelet var huvudsakligen underhållande, även om det inte känns som en blivande klassiker.

I slutändan ser jag ändå fram emot att få spela igenom helheten när spelet släpps i februari, vilket verkligen inte var fallet innan jag fick möjligheten att spela demot. Mycket kommer bero på hur konsekvent studion kan leverera de verkliga toppögonblicken, då spelet under sina svagare ögonblick vägs spelet ner av generisk design och alldeles för många Quick Time Events. Men i de ögonblick då man träffar rätt, när det finns lite mer frihet för spelaren och kulorna hamnar mitt i prick, då flyter alla de olika delarna samman till något hejdlöst underhållande.

HQ
The Order: 1886The Order: 1886

Relaterade texter

The Order: 1886Score

The Order: 1886

RECENSION. Skrivet av Petter Hegevall

Efter fem års utveckling, otroliga mängder hype och allt snack om kort speltid har Gamereactors chefredaktör delat ut betyg till The Order 1886



Loading next content