Svenska
Gamereactor
förhandstittar
Super Street Fighter IV

Super Street Fighter IV

Vi har testat Capcoms minst sagt proppfyllda uppföljare och spelat med alla de nya figurerna. Mikael har mycket gott att säga

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Street Fighter IV är en succé, alla gamla fans kan pusta ut. Det blir inget nytt tioårsglapp. Hur följer man då upp ett av de bästa fightingspelen man någonsin har gjort? Förslagsvis genom att bjuda på mer av allt.

Varför inte Street Fighter V?
Att Capcom kallar det för Super Street Fighter IV är inte bara en nostalgikick, det är också väldigt lämpligt. Det ursprungliga Super Street Fighter II var det första riktigt "nya" spelet efter Street Fighter II. Det tillförde dels fyra nya figurer med sina egna banor, det gav oss också nya specialattacker och en del nya spelmekaniska finesser. På samma sätt är Super IV en uppgradering, en förbättring på alla punkter, inte helt nytt men också betydligt mer än en vanlig expansion.

Vad är då nytt?
Till att börja med har onlineläget förbättrats. Det går att bilda grupper som spelar inbördes, och också att spela in varenda match och sedan söka på dem i en gigantisk databas sorterad efter vilka figurer som deltar. Spelar man ensam har handlingen gått vidare och alla mellansekvenser är nya, men framför allt finns det nu två bonusbanor inspirerade av Street Fighter II, där vi dels får paja en bil och sparka tunnor. Lyckligtvis går dessa att stänga av om du bara vill nöta matcher och se nya slut.

Fem banor har också tillkommit, varav en är en rejäl uppfräschning av den sista trista bossbanan. De övriga är allihop enastående, med Afrika-banan som är proppad med djur som allra bäst. Kanske allra trevligast är möjligheten att få en ommixad version av varje figurs musik istället för den aningen menlösa musiken från fyran. Att få höra den ljuvliga remixen av Ryus tema eller för den delen en nyversion av Makotos låt är fantastiskt.

Detta är en annons:

Figurerna då?
Super Street Fighter IV bjuder på tio nya, det största enskilda hoppet i ett Capcom-spel så långt tillbaka jag kan minnas. De två helt nya är Juri och Hakan, som båda bjuder på omväxlande tekniker och dessutom fortsätter temat med typiskt nationella stilar som Street Fighter alltid har kört med. Juri är korean och använder förstås taekwondo, förstärkt med en del biomekanik. Hon är, kort sagt, en bitch, och riktigt rolig att spela med.

Hakan är mer lättsam, en turkisk oljebrottare (ja, det är en befintlig kampsport) som har utvecklat den perfekta oljan och svartsjukt bevakar den hemligheten mot verkliga och inbillade företagsspioner. Hans illröda kropp formligen dryper av glänsande olja och hans rörelsemönster går ut på att glida längs marken eller klämma fast fienden tills de skjuts ("schloppp") ur hans halkiga grepp. Han är en rolig figur som känns som en snabbare blandning av Zangief och Blanka.

Jag saknar Necro, är han med?
Åtta gamla favoriter har återvänt. Dee Jay och Thunder Hawk representerar det sista av Super II-gänget och de har väl en historisk anledning att vara med. T. Hawk känns riktigt stark och som en mobilare version av Zangief, medan Dee Jay fortsätter med sitt Guile-inspirerade kickboxande.

Från Alpha-spelen kommer Adon, Guy och Cody. Adon är fortfarande Sagats rival och kör sin ännu argare version av thaiboxning med många långa sparkar. Guy äntrar varje strid genom att sparka sönder ett gäng tunnor (förstås) och fungerar som en blandning av Ryu och Vega, med akrobatiska rörelser. Cody sitter fortfarande i fängelse, när han inte får för sig att slå sig ut och skapa oreda. Med sin kniv och stenhårda slag har han ett mycket varierat rörelsemönster.

Detta är en annons:

Slutligen så de tre Street Fighter III-representanterna. Här har Capcom varit duktiga med att återskapa allt de kunde göra, och det ska bli mycket intressant att se hur Guile, med sina två gamla tekniker, kommer att klara sig mot Ibuki som har så mycket mer att välja på. Förutom ninjaflickan får vi också Dudley, som visserligen boxas som Balrog men fungerar helt annorlunda. Och så den stenhårda karateflickan Makoto, som helt skippar kraftklot, uppercuts och annat tjafs till förmån för ren råstyrka och blixtsnabba rörelser.

Inga fler Ryu-kopior alltså?
Överhuvudtaget känns alla nykomlingarna motiverade och minst sagt genomarbetade. De tillför nya tillvägagångssätt och taktiker. Och då har jag inte ens nämnt att samtliga figurer nu har två helt olika Ultra-attacker att välja mellan. Vilken du tar kommer förstås helt att påverka matchbilden. Dessutom är befintliga förmågor ombalanserade; Sagat har blivit lite svagare och figurer som Chun-Li och Rose har en mer sportslig chans, men av någon anledning verkar Vega fortfarande extremt klen.

Även om det inte är en "riktig" uppföljare är det alltså ett spel som alla Street Fighter IV-spelare bör se fram emot. Vi ska spela mer (mycket, mycket mer) och återkommer i slutet av april med vårt slutgiltiga omdöme.

Super Street Fighter IVSuper Street Fighter IVSuper Street Fighter IVSuper Street Fighter IV
Super Street Fighter IVSuper Street Fighter IVSuper Street Fighter IVSuper Street Fighter IV
Super Street Fighter IVSuper Street Fighter IVSuper Street Fighter IVSuper Street Fighter IV

Relaterade texter

Super Street Fighter IVScore

Super Street Fighter IV

RECENSION. Skrivet av Jonas Mäki

Ett av fjolårets allra bästa spel har piffats upp, finslipats, försetts med ännu mer innehåll och fått bättre online-stöd...



Loading next content