Castlevania: Lords of Shadow

Varför försöka sig på att göra ett Castlevania i 3D igen?
När det gäller Castlevania så tycker jag att utvecklarna har råd att chansa. Castlevania är visserligen en av de där spelserierna som historien visat fungerar bäst i två dimensioner. Men för ovanlighetens skull har utvecklarna faktiskt insett detta och pumpar glatt ut kvalitativa titlar till bärbara format med jämna mellanrum. Spel som är utmärkta på alla sätt, men mättnaden börjar infinna sig. Eftersom behovet av bra Castlevania-spel är så väl tillgodosett så tycker jag att Konami gärna får experimentera lite. Sedan kan man naturligtvis alltid skrika efter ett nytt påkostat högupplöst tvådimensionellt Castlevania till de stationära konsolerna. Men det lär inte föra något annat än en hes hals med sig. Dessvärre.

Hur har de kryddat upp den här gamla soppan då?
För det första har de sneglat både en och två gånger på moderna actionspel. God of War verkar vara det mest populära målet för allt snegel. Sen har de slängt in lite kända röstskådespelare. Slagskämpen från Trainspotting och Kapten Jean-Luc Picard till exempel. Det är västerländska utvecklare som håller i tyglarna men råd och support fås från Kojima Productions. Så står det i alla fall i PR-materialet. Exakt vad det innebär är svårt att säga, men jag har ännu inte sett några bilder på Gabriel rökandes i en pappkartong någonstans. En verkligt skön grej är att vi under spelets gång kommer att matas med några äldre sköna Castlevania-låtar, uppiffade av en klassisk orkester. Castlevania: Lords of Shadow verkar vara ungefär lika mycket gammalt som nytt och det återstår att se om balansen blir rätt.

Är det androgyna män med piska, precis som vanligt?
Nja, inte riktigt. Varken likblek hud eller späda androgyna kroppar. Nya snubben Gabriel är inte Gears of War-macho, men man anar ett par breda axlar där under skruden. Dessutom är det banne mig en skäggstubb som skymtar på kinderna! Gabriel är en slags supersnäll riddare som svurit beskydda allt oskyldigt liv från övernaturliga krafter. Behöver han mer motivation än sin ridderlighet för att gå runt och vara våldsam ett helt spel igenom? Klart han behöver, än är inte klyschkvoten fylld. Hans älskade går såklart och blir mördad av någon elaking. Subtilt och nydanande kanske aldrig var nyckelorden för utvecklarna. Men när Mercury Steam pitchade tv-spelsklyscha nummer ett kan man tycka att Kojima borde kommit in med lite RÅD eller SUPPORT!

Hur slåss man? Blir det feta bossar?
Gabriel springer runt med ett vapen bestående av ett rep med ett kors fastsatt som tyngd. Denna nästan-piska använder han flitigt för att straffa allsköns oknytt med. Det blir combos och vilda attacker för hela slanten. Dessutom är de klassiska sidovapnen med. Det heliga vattnet, kniven och de andra gamla trotjänarna. Hela arsenalen kommer att behövas när stackars Gabriel ska ta sig an titanerna, spelets bossar. Gigantiska bjässar som kommer att kräva att Gabriel klättrar runt på dem för att leta upp deras svagheter. Det var precis det jag hoppades på när jag spelade igenom Shadow of the Colossus för första gången. Att utvecklare världen över skulle våga sno denna lysande idé. Mellan actionscenerna kommer Lords of Shadow att fokusera på plattformselement och utforskande. Gabriel kommer att använda sitt vapen för att ta sig till svåråtkomliga ställen.

Hur passar storyn in i Castlevania-pusslet?
Det gör den inte. Utvecklarna är rädda att skrämma bort nya spelare och bestämmer sig därför för att börja på ny kula. Naturligtvis kommer det att finnas massor av referenser till de äldre spelen, men Castlevania: Lords of Shadow går inte att placera på den vanliga tidslinjen. Personligen har jag spelat igenom och älskat en rejäl radda Castlevania-spel utan att lägga varken handling eller nyckelpersoner på minnet. Det är inte direkt historieberättandet som någonsin varit storheten i Castlevania-serien. Därför är min förhoppning att berättandet i Lords of Shadow kommer att vara nedtonat. Ingenting får stå i vägen för lättsam piskaction och utforskande.

Jag har koncentrationsproblem, kan du sammanfatta?
Ok då! Västerländsk utvecklare lägger till en dimension till Castlevania. De tuffar till spelkonceptet genom att inspireras av nyare verk för att attrahera nya spelare till spelet. Sen slänger de in ett gäng gigantiska bossar. Med hjälp av Kojima Productions hoppas de kunna göra något helt nytt samtidigt som de respekterar rötterna. Innan vi spelat den färdiga produkten vågar vi inte riktigt sia om det blir en dålig God of War-kopia eller en fräsch ny riktning för Castlevania-serien. Vem vet? Jag kommer ihåg att jag satt och tokhatade på Metroid Prime innan det släpptes. Så fel kan man ha.