Svenska
Gamereactor
förhandstittar
Mad Max

Mad Max

Som enda nordiska speltidning blev vi inbjudna till Avalanche Studios för att dra runt i en värld fylld av sand, våld och vrålåk. Häng med oss när vi träffar på Mad Max i hans första riktiga spel....

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Det första som slår mig när jag får se Mad Max i rörelse är hur vacker spelvärlden är. Avalanche Studios visar att de slagit huvudet på den postapokalyptiska spiken när det gäller hur man ska designa en spelvärld baserad på den älskade antihjälten Max Rockatansky. Det är stora öknar och uttorkade hav, fyllda med ruiner och kadaver från en svunnen tid. Våldsam dag blir till farlig natt medan väderförändringar och stormbyar kommer och går då jag brummar fram i en ödemark som ser ut att sträcka sig ut i en evighet.

Mad Max
Avalanche har bollat många av sina idéer med Mad Max skapare George Miller för att verkligen pricka rätt i sin tolkning av filmserien.

Det är en rejält stor spelvärld och jag hinner med nöd och näppe resa över halva kartan under mina två och en halv timmar med Mad Max, som ju faktiskt är Avalanche studios andra sandlådespel detta år tillsammans med Just Cause 3. Till skillnad från det spelet och dess färgsprakande värld går studion en mer rost- och brunfärgad väg här, vilket såklart passar perfekt. Det är vackert på ett ypperligt skitigt sätt och går hand i hand med spelets story.
 
Max välkända kärra, V8 Interceptor, blir stulen av bus och mannen själv blir lämnad att dö ute i vildmarken. Ödet vill dock annat och Max träffar och slår sig i lag med den missbildade och geniala mekanikern Chumbucket som har planer att bygga den mest fantastiska bilen som någonsin funnits, The Magnus Opus. Men innan duon kan få göra det måste de bland annat besegra en jävligt elak krigsherre vid namn Scrotum som håller ödemarken i ett järngrepp med ett enormt raffinaderi som sin bas.

Om historien går ett glädjefyllt slut till mötes är svårt att säga men på vägen mot Scrotum så stöter du och Chumbucket på en drös underhållande karaktärer/uppdragsgivare och den viktigaste jag mötte var smågangstern Jeet, vars tillhåll kommer fungera som dina hemmabaser runt om på kartan. Avalanche har dessutom fått tag i en hel drös med duktiga röstskådespelare som verkligen får sina karaktärer att blomma ut och kännas äkta oavsett hur galna de må verka. Max själv har för övrigt den grövsta australiensiska accent som jag någonsin hört, vilket torde glädja många då det var ett krav från fansen.

Detta är en annons:
Mad Max
För Chumbucket är bilar och bygget av dem en närmast religiös upplevelse och han påminner oftast om en helvild gospelpastor från sydstaterna när han drar igång.

 
Avalanche berättar att de velat lägga mer vikt på story den här gången till skillnad från Just Cause-serien. Men de påpekar också att detta till syvende och sist är ett Avalanche-spel så storyn kommer aldrig att få åka i framsätet. Den platsen är reserverad för spelvärlden och alla dess möjligheter.
 
Det som öppnar upp kartan är så klart huvuduppdragen och designen på de jag hann köra känns igen från många andra spel inom samma genre, exempelvis Shadow of Mordor. Det kan det sträcka sig från att sänka hotbilden i ett område genom att, bland annat, förstöra baser, döda specifika karaktärer och dra ned fågelskrämmor uppsatta av Scrotum eller så handlar det om tröttsamma "hämtuppdrag". De flesta uppdragen jag får köra är av den senare sorten (åk dit, hämta det, kom hit) och jag märker mig lägga av en gäsp när jag åker den här typen av skytteltrafiksuppdrag en gång för mycket. Detta är en design jag känner blir väldigt tröttsam väldigt fort och jag hoppas innerligt att uppdragen längre fram i historien erbjuder något lite mer spännande.
 
Men det finns så klart mer än huvud- och sidouppdrag att göra i Mad Max och av det jag hittills sett så kan du jaga och besegra långa och farliga fordonskonvojer, köra minst sagt dödliga bilrace eller bryta dig in i diverse baser där du får slå ned råskinn och minibossar.
 
Spelets slagsmålssystem påminner inte så lite om det från de senare Batman-spelen, om än i ett mycket mer våldsamt utförande, där tajmning är allt om man vill klubba ned elakingar på löpande band. Och eftersom ammunition till det avsågade hagelgeväret är en lyxvara så är det allt som oftast nävarna som får arbeta och under spelets gång uppgraderar du Max färdigheter så han blir starkare, mer stryktålig och får nya attacker att använda sig av. Utöver slagsmålen så känns däremot Max till fots väldigt styltig och stelbent. Hans hopp är bland annat minst sagt odugliga om det inte gäller att fly undan fienders slag och han faller oftast ned över kanter och dylikt när det vankas finlir. Enerverande minst sagt och jag hoppas att man lyckas göra karlsloken lite mer smidig innan 3:e september.

Mad Max
Just bilstriderna är en av de centrala och mest underhållande delarna i spelet och det är synd att spelet inte kommer gå att spela online mot vänner/fiender.

 
Spelets största stjärnan är dock ändå bilen. Inledningsvis ett rostigt åbäke som sakta men säkert blir din högst personliga och livsfarliga mördarmaskin. Genom konfigurationsmöjligheter kommer du att påverka saker som farten, accelerationen, försvaret och hanteringen av bilen i jakten på just din biltyp. Visst, det är inte Gran Turismo-nivå på möjligheter vi talar om här men det är tillräckligt påfyllt för att kännas både givande och intressant att pilla på bilen. Då Avalanche valt att arbeta mycket med bilarnas fysik i spelet så måste man tänka till när man bygger så att man alltid har en balans.

Detta är en annons:

Väljer du exempelvis den absolut tyngsta rammen till din front så kommer bilen att bli framtung och därmed svårstyrd, och jag känner verkligen av detta när jag klipper och klistrar för att sammanställa just min domedagskärra. Det är inte alls lätt att fly från Scrotums hejdukar då bilens front drar i marken helt enkelt. Andra konfigurationer involverar spett du kan sätta på motorhuven (fiender kan borda dig men du kan inte borda dem så man får se till att spetsa dem när de försöker) och splitterbitar som står ut från hjulen så du kan skära sönder fiendefordon med en välriktad sväng, allt för att buset ska få det svårt att komma nära och ta ditt liv.

Spelkontrollen då du framför The Magnum Opus är både lätthanterlig och underhållande och oavsett om det gäller att sikta sin harpun eller hagelbössa på fiender för att döda dem eller sabba deras bil, ramma olyckliga personer/föremål stenhårt eller ta ut svängarna ordentligt så känns det alltid dynamiskt och behagligt. Du har även tillgång till ett krypskyttegevär som du kan använda när du är i bilen men för att skjuta med det måste du byta plats med Chumbucket, som alltid är med i bakluckan och pekar ut intressanta aktiviteter åt dig i världen, då du inte kan köra likt en dåre och skjuta samtidigt.

Däremot kan du brumma långsamt framåt då Chumbucket tar över pedalerna medan du skickar skurkar till sin grav. Men vill du inte slåss och istället bege dig ut på upptäcktsfärd så får du hålla noga koll på bensinmätaren. Soppatorsk är inte att rekommendera här ute i den våldsamma ödemarken. I synnerhet inte om du väljer att åka utanför den huvudsakliga kartan (Mad Max har "mjuka gränser" vilket möjliggör detta) där allehanda dårskap kan hända.

Mad Max
Ödemarken är en våldsam plats och det gäller att ha sin bil beväpnad och bepansrad så den är redo för alla de otrevligheter som kan tänkas dyka upp längs vägen.

 
När min heldag hos Avalanche är över känner jag mig lite kluven. Å ena sidan är det en stor och vacker värld de lyckats skapa. En som fångar essensens av ursprungsmaterialet och är fylld med spännande karaktärer och platser, en intressant story och en fordonslekstuga som får hjärtat att slå lite extra fort. Men å andra sidan känns världen emellanåt tom och öde, fylld med tröttsam repetering i form av uppdrag och sidoaktiviteter som vi sett på tok för många gånger i andra spel.
 
Men jag har som sagt inte fått se hela världen, spelat alla uppdrag och troligen inte prövat på alla aktiviteter än så mycket kan kanske komma att förändras. Jag hoppas innerligt att så är fallet då jag inte vill att den här världen man byggt upp ska falla i glömska som "ännu ett sandlådespel". Vi behöver lite kompetent galenskap.

Relaterade texter

Mad MaxScore

Mad Max

RECENSION. Skrivet av Oliver Thulin

Skaparna av Just Cause fick i uppdrag att ge liv åt Max Rockatanskys vansinniga värld i spelformat. Oliver Thulin fick i uppdrag att ta reda på hur väl de lyckats...

6
Ny omgång av Sonys julrea

Ny omgång av Sonys julrea

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Den första omgången av Sonys 12 minireor till Playstation 4 är över, och nu är det dags för en ny omgång. Det betyder i klartext att du nu kan surfa över till...

Gamereactors egna Mad Max-bilder från PC

Gamereactors egna Mad Max-bilder från PC

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Vi har som bekant publicerat vår recension av Avalanche Mad Max idag. Ett spel fyllt av sand, motorolja, krom och ond bråd död. Som vanligt uppstår diskussioner om vilket...



Loading next content