Castlevania: Lords of Shadow

Året är 1047. Det är hårda tider där balansen mellan ljuset och mörkret betyder allt. Kanske är det Guds sätt att testa oss, och för närvarande ser mänsklighetens tid på Jorden ut att snart vara över. Belmont Gabriel rider genom en fallen by, på väg mot ett par tunga träportar vid marknadsplatsen. Han tar fram sitt krucifix, drar tillbaka huvan gör sig redo för varulvarnas attack.

Vad som följer är en snabb introduktion till de feta actionfyllda närstriderna i Castlevania: Lords of Shadow. Två knappar för slag, som kan kombineras med hopp, medan den fjärde knappen sedan är ditt sekundära vapen och axelknapparna sköter saker som att greppa, blockera och ducka. Spelkontrollen är faktiskt oerhört bra och exakt, snudd på perfekt. Till och med kameran är på gott humör och filmar villigt det viktigaste utan knussel. Det är kul att spela direkt.

Varulvarna får bita i gräset med hjälp av krucifixet och skickas bryskt till ett väldigt blodigt Helvete. Träporten skakar till och en större varulv vill plötsligt vara med och leka, betydligt svårare än de tidigare. Genom att undvika flitigt, verkligen nyttja Gabriels förmågor och akta sig för varulvens oblockerbara attacker har man en chans att spöa besten. Gabriel plockar upp ett långt träspjut och med ett snabbt knapptryck genomborrar man till slut varulven som med ett dovt rosslande kastar in handduken. Fett.

Visuellt ser Castlevania: Lords of Shadow riktigt bra ut, om än aningen dunkelt. Här finns vargar med våt päls, grymma animationer och Gabriel själv rör sig fantastiskt snyggt. Bakom träporten väntar en mörk skog, och någonstans djupt därinne står färjekarlen och bara väntar på oss.

Gabriel själv är försvagad och plågas av mardrömmar. Allt detta berättas i imponerande scener som inte så lite påminner om de vi är vana vid från Metal gear Solid-serien. Något som kanske inte är så konstigt med tanke på att Hideo Kojima själv varit inblandad under utvecklingen och hjälpt spanska Mercury Steam. Det är mycket inzoomningar, lite handkamerakänsla och väldigt snabbt och actionfyllt samt blodigt. Själv gillar jag det, även om jag gissar att somliga kommer störa sig på stilen.

Väl inne i skogen får jag uppleva något helt annat än striden i byn. Här får jag hoppa upp på en ståtlig vit springare och spela något som närmast påminner om Pod Racing från Star Wars (om jämförelsen ursäktas). I högt tempo rider jag längs med varulvar och annat oknytt. Genom vältajmade knapptryckningar kan Gabriel plocka dem, en efter en genom att kasta sig av hästen och köra en kniv i skallen på dem. Tänk Quick Time Event, allt medan ett häftigt regn piskar skärmen som det ser ut som att någon spottat på skärmen av pur upphetsning.

För varje attack får Gabriel erfarenhetspoäng, i takt med att han dräper fler varulvar, men även gastar, skelett och andra monster. Dessa kan sedan spenderas på nya förmågor som exempelvis knivkastande. Spontant lovar Castlevania: Lords of Shadow väldigt gott och utvecklarna berättar om djupa katakomber, höga kyrktorn och utmanande labyrinter. Dessutom kommer det finnas flera pussel, vilket dock inte visades i Xbox 360-versionen vi fick oss tillskickad.

Kanske är ett riktigt Playstation 3/Xbox 360-spel exakt vad som behövs för att återigen göra Castlevania till en serie att räkna med. Av vad vi spelat hittills lovar både spelkontroll och konceptet väl, även om det fortfarande finns lite finslipning att göra på det grafiska. Betan gav i alla fall mersmak, och vi ser fram emot att få se hur Gabriels färdiga äventyr blir när det släpps den 24:e september.