Svenska
Gamereactor
förhandstittar
Star Fox Zero

Star Fox Zero

Det var nio år sedan vi fick ett riktigt Star Fox-äventyr till en stationär Nintendo-konsol. Snart är det dags igen och vi kikar närmare på Fox McClouds återkomst...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Nintendo hade inte mycket att visa på årets E3. Utöver en trave 3DS-titlar, en rad menlösa bakom-kulisserna-intervjuer (där vi bland annat fick veta att Shigeru Miyamoto gillar att teckna) och 16 timmar av ultratråkiga, tramsiga Mario-collage och obehaglig muppdans från Satoru Iwata var det egentligen bara Star Fox Zero som hindrade chefredaktören från att hala fram frysflundran och börja dänga redaktionsmedlemmar. Spelet ser kanske inte så läckert ut som vi hade hoppats; den avskalade estetiken är något för avskalad och den blockiga miljödesignen är något för blockig, men spelmässigt tycks det bjuda på samma härliga och tajta luftstrider som föregångarna skämt bort oss med.

Star Fox Zero
Största frågetecknet är spelkontrollen. Hur väl fungerar det egentligen att kriga på teveskärmen och Gamepad-skärmen samtidigt?

Åter igen är det Fox McCloud som sitter bakom styrsparkarna i sin trogna Arwing, uppbackad av samla gamla fabelgäng som tidigare; redo att arkebusera ärkesvinet Andross i ännu en kulört batalj om solsystemet medelst laser och missiler. I E3-trailern fick vi både en glimt av klassiska planeter som Corneria liksom en del nya ställen. Medan mycket kändes bekant var det två grejer som stack ut. Dels spelkontrollen. På teveskärmen ser du och manövrerar din Arwing över båda planeter och genom laserspäckade rymdfighter, precis som i tidigare spel. Nytt för den här gången är att du via Wii U Gamepad-skärmen har en förstapersonsvy inifrån cockpit och använder skärmen för att spreja precisionsskott mot individuella måltavlor.

Förhandsintryck som rullat in skvallrar om att det inte är en speciellt smidig kontrollösning. Långt ifrån, faktiskt. Det ska tydligen vara tröttsamt att hålla reda på två skärmar samtidigt och spelet sägs dras med en förvånansvärt hög inlärningskurva. Samtidigt verkar det inte vara en absolut nödvändig funktion då det enligt uppgift går att ignorera cockpit-vyn helt och hållet och enbart fokusera på det som händer på teveskärmen, utan att förlora annat än den där extra precisionen. Att forcera in Gamepad-skärmen i spel brukar sällan sluta i gillande och idel lovord, och stämmer det att vi kan ignorera cockpit-vyn (och att denna faktiskt suger) tar vi det som en god nyhet.

Detta är en annons:
Star Fox Zero
Retroflört eller bara detaljfattigt? Vi är inte övertygade av den blockiga grafiken.

En annan (förhoppningsvis bättre) nyhet är förmågan att ändra skepnad på din farkost. Med ett enkelt knapptryck kan spelaren på bästa Transformers-manér förvandla sin Arwing till en vandrande robot kallad Walker. Star Fox-serien har innehållit markbundna uppdrag tidigare men det här är första gången som spelaren kan växla mellan mark- och luftaction helt sömlöst. Funktionen gäller alla fordon i spelet, inklusive den nya, helikopter-liknande svävaren Gyrowing. Detta öppnar för ganska varierade banor med både öppna, stora ytor för din Arwing och mindre, trängre miljöer anpassade för andra fordon.

Vi tänker att det definitivt kan skänka en spännande nivåvariation, sett till både skala och tempo, men det gäller att Nintendo hittar en bra balans mellan dem och inte slarvar med bandesignen när det vankas inomhuskorridorer. Med det sagt har Miyamoto tidigare ventilerat att spelets huvuduppdrag kommer att vara flygbetonade medan sidogrejerna kommer innehålla mer experimentell spelmekanik - så skulle det bli totalhaveri av nytänket sänker det förhoppningsvis inte hela spelet.

Star Fox Zero
Corneria känner vi igen från tidigare spel och väcker härliga minnen från ungdomens svunna dagar.
Detta är en annons:

Efter E3-visningen råder det få tvivel om att Star Fox Zero kommer att bjuda på rikligt med nostalgikickar för alla gamla fans av serien, samtidigt som det ser väl inbjudande ut för de som aldrig lirat Star Fox tidigare. Fastän det har hunnit gå nio år sedan Star Fox: Assault (det senaste spelet i serien till stationär konsol) känns det mesta igen. Mestadels menat i positiv bemärkelse. Flygsekvenserna ser tajta och roliga ut, musiken låter härligt retro-charmig och de snabba glimtarna vi får av bossfighterna väcker mersmak, alltjämt som vi är nyfikna på att se mer av vad möjligheten att transformera fordonen tillför serien.

Star Fox 64 är en riktig klassiker, en källa till många glada barndomsminnen likväl bittra erinrelser om förlorade duster om handkontrollen hos mången gamer, och förväntningarna på Star Fox Zero är således höga. Smolket i bägaren just nu är grafiken som inte är så vass som vi hoppats på; spelet ser ärligt talat ganska daterat ut och vi hade hoppats på att få se mer Nintendo-trollande med hårdvaran än såhär. Addera sedan en del frågetecken kring Gamepad-lösningen och ni förstår varför vi inte vågar ropa "kuunnella putki!" än. Men vi hoppas såklart att Nintendo och Platinum Games överraskar och levererar ett redigt rymdäventyr och en värdig fortsättning på det 18 år gamla mästerverket till Nintendo 64.

Star Fox ZeroStar Fox ZeroStar Fox ZeroStar Fox Zero

Relaterade texter

Star Fox ZeroScore

Star Fox Zero

RECENSION. Skrivet av Fredrik Säfström

Fox McCloud och hans pålitliga Arwing är på nytt universums sista hopp, och Fredrik Säfström har hjälpt den ludne piloten på vägen...



Loading next content