Svenska
Gamereactor
förhandstittar
The Witcher 2: Assassins of Kings

The Witcher 2: Assassins of Kings

CD Project är snart helt färdiga med rollspelet The Witcher 2: Assassins of Kings. Jonas Elfving fick testa ett av spelets sidouppdrag och levde sig in i polackernas fantasy-värld...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Man har ställt upp tjugotalet datorer i nätcaféet Inferno Online och alla journalister sneglar girigt på dem medan Tomasz Gop, senior producer för The Witcher 2: Assassins of Kings, förklarar premisserna. CD Projekt-polacken menar att banan vi ska få testa utgör ett tvärsnitt av hela spelet, i allt från story, strider och omgivningar. Vi får också en brasklapp om att denna version kan innehålla buggar och att grafiken ska putsas.

"Se till att ni tar emot alvens quest i början", säger Gop och låter oss börja spela.

Jag börjar med att inte ta emot alvens quest i början. Istället missar jag killen totalt, trots hans ivriga vink, och såhär i efterhand kan jag bara skylla på kaffebrist. Detta ger mig dock en chans att utforska världen friskt utan en massa måsten hängande över mig. Och det finns mycket att göra för en Witcher som Geralt i dvärgstaden Vergen, och jag utforskar både marknadsplatsen och de lokala tavernorna. Jag klampar in på en dvärgbar där klientelet muttrar om att det är alldeles för många människor på deras ställe nuförtiden. Här finns annat småplock i minispelsformat, som möjlighet att spela "tärningspoker", bryta arm och slåss på krogarna.

The Witcher 2: Assassins of Kings
Detta är en annons:

Till slut hittar jag dock tillbaka till min startpunkt, där alven Ele'yas kallar på min uppmärksamhet. Med nedstämd röst berättar alven om att flera unga män försvunnit på sistone. Deras lik har sedan hittats, i ett inte alltför trevligt skick. Jag frågar om det finns någon belöning inblandad och det gör det. Saken klar, jag beger mig för att lösa mysteriet. Redan i början av denna quest får jag se prov på öppenheten i Witcher 2. Jag kan välja att undersöka platsen där liken bränts eller besöka de grottor där kropparna placerats. Jag väljer det förstnämnda, och tar mig utanför stadsmurarna.

På väg till mitt mål dyker ett par fiendesoldater understödda av en magiker upp, vilket ger mig ett utmärkt tillfälle att pröva på det nya stridssystemet i Witcher 2. Geralt har i det här läget tillgång till två svärd och jag drar det silvriga av dem och börjar hugga. Magikern ska få stryk först, eftersom han har en irriterande ovana att hela sina stridskamrater. Några svärdhugg med musen och några elchocker med Q på tangentbordet gör processen kort med trollkarlseländet.

The Witcher 2: Assassins of Kings

Striderna känns smidigare än i det första Witcher och det finns många sätt att variera dem. Du kan använda några av dina "signs" för att exempelvis lura fienderna att slåss mot varandra, eller göra snygga blockningar och counter attacks med svärdet. Fienderna reagerar mer på svärdshuggen än tidigare och vid nådastöten byts kameraperspektivet så du ska få så bra koll på blodet som möjligt (detta är ett vuxenspel, trots allt).

Detta är en annons:

Kvartetten soldatfjantar faller snabbt för min klinga och jag strosar vidare mot platsen där liken från de unga männen bränts. Geralt kommenterar att det luktar svavel och funderar på vad detta kan innebära. Jag fortsätter mot de kyliga underjordsgångarna i kryptan utanför staden för att se om jag kan lära mig något mer. Väl där ger jag några andevarelser spö och tänder facklor för att hitta rätt väg framåt. Till slut hittar jag ett lik, insvept i tyg som jag försiktigt lindar bort.

Här inleds en nästintill rättsmedicinsk process där jag får välja vilka delar av kroppen som Geralt ska undersöka. Här finns rivmärken, ett knippe hår i handen, mer svavel, svarta ringar kring ögonen och bett i nacken. "Han verkade åtminstone ha fått lite kul innan han dog", kommenterar Geralt rivmärkena på ynglingens rygg. Det verkar röra sig om en succubus.

The Witcher 2: Assassins of Kings

En poesibok nära liket innebär en ny ledtråd. Denna tycks nämligen tillhöra barden Dandelion, som Geralt vet befinner sig i en av Vergens krogar. Jag rusar dit, plockar lite växter på vägen och blir plötsligt överfallen av en Arachas, en enorm spindelvarelse. Till en början är jag kaxig och delar ut några vildsinta svärdshugg, men upptäcker fort att det är lika effektivt som att försöka osthyvla ned Mount Everest till en prydnadssten. Detta är ett av de höglevlade monster jag blivit varnad om tidigare. Jag har ingen chans och måste fly, något som enligt CD Projekt är en rekommenderad strategi i många tillfällen. Det är dock roligt att monster av alla nivåer går att stöta på, även när du är en liten fjant-Witcher utan några krafter att tala om överhuvudtaget.

Hursomhelst, jag möter upp med barden Dandelion och vi bestämmer att mötas vid midnatt vid en plats där den mansslukande Succubusen ska befinna sig. "Don't let her kiss you", varnar Geralt. Det är fortfarande dagtid när jag kommer dit, men med några menyklick och en stunds meditation sätter jag fart på tiden. Dandelion ställer sig redo med sin luta och jag möts av ännu ett minispel; det gäller att komma ihåg rätt ordning för en visas olika textrader. Här är jag ganska chanslös, då jag dessvärre inte varit observant nog att titta genom bardens sångbok. Det tar några försök innan jag får till det, och då dyker succubusen upp för att tillfångata min musikaliske vän.

The Witcher 2: Assassins of Kings

Som Geralt rusar jag in i monstrets grotta och delar ut ännu fler trollformler och svärdshugg och mitt uppdrag är över. När jag får reda på att detta bara var en sidoquest, och att den kunde ha slutat annorlunda om jag agerat på ett annat sätt, börjar jag förstå vidden av omfånget i Witcher 2. Här finns mycket att göra och uppdragen har intressanta historier.

Witcher 2 ser lovande ut och det är lätt att fastna för både stämningen i spelets värld, variationen och förgreningarna i uppdragen och de kraftigt förbättrade striderna. Ni rollspelsfans därute har säkert redan ögonen öppna efter denna titel och jag kan bara intyga att det ser ut att vara väntan värd.

The Witcher 2: Assassins of KingsThe Witcher 2: Assassins of KingsThe Witcher 2: Assassins of KingsThe Witcher 2: Assassins of Kings
The Witcher 2: Assassins of KingsThe Witcher 2: Assassins of KingsThe Witcher 2: Assassins of KingsThe Witcher 2: Assassins of Kings
The Witcher 2: Assassins of KingsThe Witcher 2: Assassins of KingsThe Witcher 2: Assassins of KingsThe Witcher 2: Assassins of Kings

Relaterade texter

The Witcher 2: Assassins of KingsScore

The Witcher 2: Assassins of Kings

RECENSION. Skrivet av Oskar Nyström

The Witcher 2: Assassins of Kings var en självklar kandidat till 2011 års bästa rollspel. Nu är Xbox 360-versionen äntligen här och Oskar har förstås spelat sig alldeles svettig...



Loading next content