The Darkness II

"Ge mig Darkness-kraften", vrålar en ärrad man med hy som ett grönt månlandskap. Samtidigt slår hans hejdukar rejäla ekpålar genom mina händer i min första korsfästelse i förstapersonsvy. Huvudpersonen Jackie rycker till av den omilda behandlingen, men får bara mer stryk. Lila energi flödar ur hans kropp och samlas upp i en urna. En makaber syn, men ändå är det inte våldsspektaklet som främst fångar min uppmärksamhet, utan det grafiska.

Jag är på plats i New York för att kika på The Darkness II. Digital Extremes har fått äran att förvalta Starbreeze arv, och det första man gjorde var att kasta ut den mer realistiska stilen från originalet för att belysa att The Darkness trots allt baseras på en serietidning. Därför är spelet till stor del handtecknat på ett sätt som för tankarna till Borderlands och framför allt Ubisofts klassiker XIII. Utvecklarna själva säger att de inspirerats av noir-stilen och jag överdriver inte när jag säger att Darkness i rörelse är det mest serietidningsliknande jag sett i spelväg. Det är som om rutorna kommit liv, och spontant känns det som ett alldeles klockrent val.

The Darkness II utspelas två år efter ettan och Jackie har fortfarande inte kommit över sin mördade flickvän Jenny. I Darkness II kommer vi få veta mer om hennes öde, och hon kommer även ha en liten roll i själva äventyret. Men för att inte skrämma bort folk som inte läst serietidningen eller spelat ettan är storyn skriven så alla ska kunna ta till sig Jackies äventyr. Detta utan att skrämma bort de trogna fansen. Serieskaparna har själva varit med och bidragit till storyn för att den ska kännas helt autentisk.

Tillbaka till presentationen igen, där Digital Extremes backar tiden i spelet en aning. Jackie går genom en snobbig restaurang, en kypare fnyser åt honom medan två blonda bombnedslag försöker fånga hans uppmärksamhet. Detaljrikedomen är makalös och den tecknade stilen gör att figurerna kommer till liv på ett helt annat sätt än de livlösa ansiktsuttryck vi är vana vid från genren. Storyn är en viktig del av The Darkness II, och det finns gott om förutbestämda mellansekvenser som tar berättelsen framåt. Just en sådan tar vid då en bil utan förvarning rammar ett fönster, och en våldsam strid utbryter. Eld, glassplitter och massiv förstörelse sätter an en mäktig stämning och Jackie får motionera avtryckarfingrarna, men även chansen att visa upp sina båda ormtentakler för första gången.

Den här gången har man velat göra tentaklerna enklare att använda. L-triggern används för att plocka upp saker, medan R aktiverar en attack. Allt från lyktstolpar till bildörrar och såklart även motståndare går att plocka upp och tanken är att du ska kunna fokusera på skjutandet. Därför kommer tentakelarmen att automatiskt hålla en upplockad bildörr framför Jackie som sköld, medan en upplockad motståndare istället slungas mot andra fiender, alternativt att tentaklerna sliter stackaren i stycken och sedan bankar resterna mot en vägg.

Överhuvudtaget ser striderna betydligt snabbare ut denna gång, Jackie kastar sig smidigt framåt, sliter blixtsnabbt åt sig vapen långt borta med hjälp av tentacklerna och bara brassar på. Ljudet är blytungt vasst och det är bra tryck i alla krutpåkar. Hela tiden kan man improvisera genom att plocka upp närliggande föremål som kan användas som vapen, inte minst skyltar som dubblar som både utmärka tillhyggen även spjut.

Där föregångarens banor ofta var mörka, på gränsen till jobbigt ljusberövade, har Digital Extremes valt en annan lösning på faktumet att Jackie bara kan använda sina krafter ordentligt i mörkret. Mörkret är alltså vår hjältes rätta element, och därför visas det knivskarpt och tydligt. Ljuset är däremot kraftigt övermättat och suddigt och direkt obehagligt för ögonen. Att skjuta sönder alla ljuskällor gör både att man får bättre möjligheter att nyttja sina superkrafter, men paradoxalt nog även att man faktiskt ser bättre. Därmed känner man sig som spelare också mer hemma i mörkret, vilket är en riktigt bra lösning.

En annan stor förändring gäller de små Darklings. Digital Extremes säger sig inte vara helt nöjda med hur de användes i originalet och har därför gjort ett smidigare system för de små bestarna. De är nu både roligare, mer relevanta och känns som en naturlig förlängning av serien. Dessutom lever de nu ett eget liv och under en hård strid i en tunnelbana får vi bland annat se när en liten hemsking står och urinerar en fallen fiende mitt i ansiktet. Ett rejält gapskratt bryter ut hos den samlade pressen.

Demonstrationen fortsätter då Jackie till slut sliter sig loss från sin korsfästning och tar upp jakten på den ärrade mannen. Skurken flyr för sitt liv, skrikandes order till sina underhuggare om att hindra Jackie. Det blir också startskottet på ett äventyr som av allt att döma lovar gott. Vi hoppas på en mycket värdig uppföljare som helt lever upp till den stenhårda serietidningen det baseras på.