Operation Flashpoint: Red River

Realism är vanligtvis något som spelutvecklare direkt eller indirekt skyltar med, men som bakom kulisserna medvetet "måste" ignoreras för att göra spelen mer spelbara. Visst, vi springer omkring med tidstypiska vapen i Call of Duty och Medal of Honor, men vi är alltid supermän som kan ta hur många kulor som helst, bara får regelbundna andhämtningsstunder tills det röda på skärmen tonat bort.

Operation Flashpoint-serien har åtminstone försökt ta avstånd från detta genom att erbjuda en mer realistisk typ av krigsföring. Codemasters har inte direkt gjort ett America's Army - jänkarnas simulatorspel som ska locka unga till militären - men man har i seriens tidigare titlar åtminstone försökt göra skottskador allvarliga och fiender till verkliga hot. Utan att de behöver komma i hundratal.

Ensam är alltså inte stark, något som visar sig när jag får testa Operation Flashpoint: Red Rivers co-op-läge hos Namco Bandai i Stockholm. Spelet stöder upp till fyra personer i samarbetsläget online och det går att droppa in och ut när som helst. Jag får möta tre andra actionsugna spelskribenter och vi får en förteckning på de spellägen vi ska testa.

Det första av dessa hette Combat Sweep. Här fick jag och mina lagkamrater order att rensa ett område på PLA-fiender - eller "insurgents" - så fort som möjligt. När det skulle väljas klass var jag lite slö och hann inte välja favoriten Scout och dennes krypskyttegevär. Det fick bli Rifleman i stället och när vi alla spawnat började promenaden i Tadzjikistans torra fiendeland.

I Combat Sweep får vinnar- respektive förlorarlaget poäng beroende på hur många "liv" laget förlorar, hur många av fiendens vapendepåer vi kan spränga och hur snabbt vi klarar av banan. Vår Team Score är skrattretande låg till en början då vi inte har någon klar lagledare och lite väl många Rambo-kloner i vårt lag. Det där sistnämnda gör även jag mig skyldig till då jag vid några stunder glömmer att jag inte är mitt i en Black Ops-match. Den första fienden jag stöter på sänker mig raskt och jag får vänta på återupplivning.

Nästa spelläge till rakning var Last Stand, vilket förenklat kan kallas för (ännu) en Horde-klon. Precis som i Gears of War och en drös andra actionspel numera är målet att överleva allt kraftfullare "waves" av fiendetrupper och fordon. Vi tog skydd bland några byggnader som hade utsikt över ett fält, och hade hygglig utsikt över de fiender som släpptes ned i helikopter någon kilometer bort. Med en granatgevärsbestyckad M4A1 fick jag in ett par fullträffar som sprängde 2-3 fiender till Nangiala, till min och lagets förtjusning.

Poäng utdelades för antalet fiender vi knäppte för hur lång tid vi överlevde, samt hur många speciella mål - "targets of opportunity" - vi lyckades döda. I Last Stand har man alltid möjlighet att säkra dessa samlade poäng genom att ringa in en helikopter som tar en till säkerhet. Detta ledde till ganska sköna gambling-möjligheter och mina tankar gick till TV-shower som Vem Vill Bli Miljonär. Ta en till eller sejfa?

I CSAR-läget (Combat Search And Rescue) tillförs en tredje part i striderna förutom fienderna och oss i Fireteam Bravo - nämligen två skadade piloter som ska räddas. Här gällde det att hitta och föra piloterna till säkerhet innan PLA hittar dem först. Poängen baseras på om piloterna överlever och i vanlig ordning hur många fiender som får bita i det asiatiska gräset.

Detta visade sig vara ett svårt läge och efter några blodiga konfrontationer var jag ensam kvar på kartan, utan någon att plåstra om. Jag försökte använda mina tre spawns (liv om man så vill) bäst jag kunde, slänga mig i buskarna och knäppa fiender på avstånd, men till slut dog även jag och de stackars piloterna lämnades till sitt öde. Ett roligt, men som sagt riktigt utmanande spelläge.

Att skydda andra drogs till sin spets i Rolling Thunder, ett spelläge där en konvoj militärfordon skulle eskorteras genom en fiendefylld bana. Här fick vi chans att hoppa in i förar-, -passagerar- eller skjutarsätet (ja, det heter så) på en av konvojens jeepar. Detta krävde ännu mer kommunikation och naturligtvis utbröt små dispyter om vem som skulle få ratta åket.

Operation Flashpoint: Red River ska bli en intressant utmanare till de mer linjära, explosiva actionspektakel vi är vana med. Grafiken är inte den hetaste och den artificiella intelligensen har fortfarande några frågetecken, men stora omgivningar och uppfriskande realism lovar gott. Jag gissar på att Red River kommer att skina starkast i multiplayer, men det ska bli spännande att se mer av kampanjen. Lagom innan release den 21 april får du veta allt du behöver i vår recension.