Assassin's Creed: Syndicate

London behöver dig. Detta eftersom den som kontrollerar Englands huvudstad kontrollerar världen. Templar-bossen Crawford Starrick känner i allra högsta grad till detta och pular därmed ned sina lortiga fingrar i varenda syltburk han hittar. Affärer, politik, sjukvård - alla delar av London anser Starrick vara hans egendom och hans syndikat bedriver organiserad brottslighet nästan lika högeffektivt som självaste Nucky Thompson. London är korrumperat, visset, nedgånget och alldeles alldeles underbart när tvillingarna Frye anländer i spelets inledande skede.

Lönnmördar-ordern har länge försökt få grepp om Londons undre värld, utan framgång. Med hjälp av Evie och Jacob Frye ska detta nu förändras. Syskonen har tränats sedan barnsben och ordern och är rysligt effektiva som lönnmördare. Jacob växte upp till en atletisk slugger, stark och snabb och med massor av hjärta medan Evie använder list och hjärna för att utklassa sina motståndare. Tillsammans utgör de ett av de mest dynamiska radarpar som actiongenren stött på sedan Marcus och Dom slog sina bandana-inlindade kranium ihop i Epics makalöst mustiga Gears of War.

Ubisoft hymlar som vanligt inte med vad som kommer att erbjudas i kommande Assassin's Creed: Syndicate. Det handlar om "mer av samma" från tidigare delar och det krävs bara ett par sekunder i rollen som Jacob för att känna sig bekväm i rollen som lönnmördarkung, igen. Äventyret innehåller, precis som vanligt, en stor öppen spelvärld proppad av möjligheter och dynamik och det är upp till spelaren att utforska den efter eget huvud. Det finns nya faror i London dock som inte riktigt varit närvarande i tidigare delar. Ju längre in i stadens lortigaste områden spelaren kliver ju farligare blir det och det finns en nerv i Syndicate som de senaste 127 spelen saknat. Det finns överdrivet våldsbenägna poliser i varje gathörn, stryksugna ruskprickar, skurkar och banditer som alla vill ge syskonen Frye på nöten. Vi stötte även på en rad historia karaktärer i spelets inledande uppdrag såsom Charles Dickens, Charles Darwin, Karl Marx och det märks tydligt att Ubisoft gjort sin London-hemläxa.

I Syndicate går det alldeles utmärkt att köpa, sälja och uppgradera vapenarsenalen efter sina egna önskemål och preferenser. Det går även att köpslå och uppgradera garderoben för att både se bättre ut men även för att öka syskonens kapacitet som husklättrande, takspringande lönnmördarkungar. Ubisoft har dessutom varit vänliga nog att införa miktotransaktioner i Syndicate som känns sådär lagom deprimerande. Med riktiga pengar går det att köpa "Helix Credits" för att sedan nyttja dessa för att uppgradera och förbättra vapenarsenalen.

En annan aspekt av Syndicate som vi aldrig tidigare sett i Assassin's Creed är möjligheten att slunga sin spänstiga lekamen över förarbänken på diverse droskor och hästvagnar för att sedan ratta runt skenande ponnys på Londons gator som om det vore självaste GTA V. Upplevelsen är, precis som det låter, en klart absurd sådan. Det finns även en repbazooka i spelet som gör det möjligt att exempelvis skjuta syskonen Frye upp till toppen av Big Ben utan att behöva klänga och klättra. Detta snabbar upp vissa tröttsamma partier proppade av enformighet från tidigare spel och innebär att själva spelbarheten känns rappare och raskare, lite som i Just Cause 2.

Precis som i Grand Theft Auto V kommer spelaren att kunna hoppa mellan de båda bröderna genom ett enkelt klick på handkontrollen, detta så till vida de inte befinner sig mitt i ett pågående uppdrag - vill säga. Bröderna har olika typer av uppdrag utmarkerade på spelkartan och det blir snabbt uppenbart att de kompletterar varandra och att det krävs att man hoppar mellan brorsorna för att få den bästa tänkbara spelupplevelsen. Evie är förträfflig som stealth-mördare och har enligt våra testtimmar spelets roligaste uppdrag medan det fortfarande kryllar av de där obegripligt irriterande eskortuppdragen samt avlyssningstramset från tidigare delar i serien. Detta borde verkligen Ubisoft göra sig av med, för gott.

Det märks tydligt att den stora nyheten som Ubisoft lagt stora mängder krut på att realisera är möjligheten att få två vitt skilda upplevelser i Syndicate beroende på vilken av syskonen man väljer att spela som. Action eller smyg. Försiktighet och osynlighet kontra ren och skär brutalitet. Evie kan klä ut sig i olika utstyrslar han hittar samt göra sig själv osynlig under kortare perioder medan Jacob slungar sig själv mellan slagsmål efter slagsmål och kastar runt vapen som knivar, batonger, påkar och diverse krutpåkar. Tvillingarna kan bilda sina egna gäng och rekrytera samt förbättra och uppgradera sina medlemmar som sedan kan kallas in med ett knapptryck när polisuppbådet eller fighter mot diverse busar blir övermäktigt.

I de uppdrag vi fick testa under vårt nyligen genomförde Ubisoft-besök verkar Syndicate lida av samma tekniska bekymmer som Unity gjorde - tyvärr. Kollisionsdetektionen är fortfarande stundtals gräsligt dålig och det existerar både grafikbuggar och en hel del pop-ins i Syndicate. Kameran känns inte heller klockren av det vi hittills testat och flera gånger gömde den sig bakom förvånansvärt lågupplösta texturer under vår testsession. Vi hoppas naturligtvis att Ubisoft lyckas lösa fixa dessa irritationsmoment innan det är dags för release.

Ubisoft förlitar sig på forna meriter i Syndicate, avser att erbjuda spelarna mer av samma och vi förmodar att mången Assassin's Creed-fan kommer att applådera den bekväma igenkänningsfaktor som allt från stadens utformning till själva upplägget samt spelkontrollen präglas av.