Svenska
Gamereactor
förhandstittar
Rise of the Tomb Raider

Rise of the Tomb Raider

Gamereactor har spelat några timmar av Rise of the Tomb Raider. Hur lovande är det egentligen? Det besvarar vi i denna mastiga förtitt...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ
HQ

Det är pionjärerna som definierar framtiden. Pionjärer som Lord Richard Croft, men samtidigt är det lätt att glömma att genier och galenskapare ofta ligger närmare varandra än många nog tror. Croft spenderade många år bakom sitt skrivbord på Croft Manor samt med expeditioner för att försöka hitta hemligheten med evigt liv. En milt sagt styv uppgift som han tyvärr aldrig riktigt hann lösa. Därför vill Lara nu fullfölja det han påbörjade, kosta vad det kosta vill. Tyvärr är det lättare sagt än gjort, då Lara inte är ensam om att vilja hitta detta.

Rise of the Tomb Raider
Rise of the Tomb Raider är seriens hittills överlägset största spel.

Spelet tar sin början med vidunderliga bergsvidder där Lara och hennes polare Jonah gör sig redo att bestiga en topp. Det är naturligtvis iskallt och de båda huttrar i kylan trots att de är rejält påpälsade. Bakom den snöklädda toppen räknar Lara med att kunna hitta en försvunnen stad med lösningen på hennes uppdrag. Vägen dit är helt förutbestämd och fungerar i grunden som en vrålsnygg genomgång av spelkontrollen. Snön yr runt Laras öron medan hon köldslaget bestiger en lodrät isvägg medelst isyxa. Allt går inte som det ska och hon faller, varpå jag snabbt måste rädda henne. Isen är otroligt snygg och i slutändan är det enbart genom avancerade repstunts jag kommer vidare med livhanken i behåll.

Detta är en annons:

Här slutar det tvärt, och vi bjuds på en tillbakablick till två veckor tidigare. Lara sitter hopkrupen i en mörk och nedgången lägenhet, och har till synes gjort något genombrott som styrker hennes fars teorier. Alla hans äventyr ruinerade honom och gjorde honom till paria i allmänhetens ögon, och detta är naturligtvis en möjlighet att återupprätta hans goda namn. För att göra detta reser Lara till Syrien där en sarkofag från en mytomspunnen profet finns gömd - och i den lär det eviga livet finnas. Det är en spännande berättelse som snabbt suger tag i mig, och game director Brian Horton utlovar ett äventyr på svindlande 35-40 timmar för den som vill göra allt, och mellan 12 till 15 timmar om du bara vill skynda igenom spelet.

HQ

Väl i Syrien fortsätter det linjära upplägget till en början och Lara kryper närmare och närmare sitt mål via ett grottsystem byggt av människor. Det bjuds till och med på riktiga skräckeffekter som sätter an stämningen perfekt och den underbara musiken bidrar starkt till detta. Lara överlistar fällor, river sköra väggar med Quick Time Events (som annars används sparsamt och inte alls känns irriterande) och i grund och botten är det fortfarande en introduktion till vad som komma skall.

Efter en serie underhållande och fiffiga pussel samt hederligt Tomb Raider-klurande hittar Lara sarkofagen - men den är tom. Plötsligt kommer ett team av till synes mindre trevliga soldater inhoppandes genom taket, tydligen har Lara varit förföljd, och går fram till sarkofagen. En ärrad person som uppenbarligen är ledare kliver fram och säger till sina män att vara på sin vakt, och vi kan väl säga som så att de skulle ha lyssnat på honom...

Detta är en annons:
Rise of the Tomb Raider
För den som vill smyga, går det att spela igenom Rise of the Tomb Raider som ett stealth-äventyr.

Lara återvänder tomhänt, men en ledtråd hon fick i Syrien antyder ändå att hon ska resa till Kitezh, en urgammal stad i Sibirien. Jonah försöker dock stoppa Lara och fruktar för hennes liv, men Lara vore naturligtvis inte Lara om hon lyssnade på det örat. Och därför bär det alltså av till Sibirien (och introt från det första stycket), och det är här spelet börjar på riktigt och verkligen öppnar upp sig.

Sedan Lara kort därefter gjort ett litet läger och en eld kan fans av föregångaren pusta ut, nu vankas öppenhet där du kan göra lite som du vill. Här finns möjlighet att utföra diverse sidouppdrag, samla resurser för att uppgradera sig själv och utrustning samt såklart möjligheten att spela vidare i storyn. Just uppgraderandet känns intressant och är en av de stora nyheterna. Vapnen kan göras bättre, liksom ammunitionen och det går att skapa exempelvis väskor för att bära fler saker från björnskinn, kvistar och fjädrar.

Rise of the Tomb Raider
Grafiken är ofta helt häpnadsväckande bra.

Lara får även erfarenhetspoäng av sina handlingar på ganska traditionella premisser (skill-tree) varpå du sedan kan välja att uppgradera Brawler, Hunter eller Survivor. Dt går även att blanda hejvilt för att Lara Croft ska bli den spelfigur som passar just din spelstil. Ytterligheterna är att antingen vara Rambo-Lara som kastar sig fram och skjuter allt, kontra stealth-Lara som smyger sig fram och agerar mer taktiskt, och Brian Horton vill alltså uppmuntra spelarna att hitta den kombination av de båda som passar bäst.

Jag själv faller in någonstans mitt emellan. Gillar att smyga mig på offer för att brutalt dräpa dem för hand eller med yxa, men gillar även att kruta på med gevär och pistol. Jag hinner pröva båda varianterna i Rise of the Tomb Raider och kan meddela att spelkontrollen fungerar perfekt. Det känns helt naturligt att växla mellan olika spelstilar, och lika självklart att kasta en brinnande lykta upp i luften och skjuta sönder den i ett brinnande inferno som att tyst tassa förbi i något avlägset buskage. Den unga damen är en skoningslös och smart jägare och underbar att styra omkring.

Rise of the Tomb Raider
Räkna med en brutalare Lara än någonsin.

Lara själv ser för övrigt fantastisk ut och är ett litet under av detaljrikedom. Att se henne dyngsur krypa ut från en grotta mot helt annan belysning är mycket läckert, liksom hur hennes jacka beter sig i den djupa snön. Hon är en trovärdig, cool och modern actionhjältinna som agerar smart samtidigt som hon är tjusig och lagom galen. Men prövningen hon står inför är massiv och redan tidigt i äventyret börjar jag oroa mig för om hon ska stå pall, men samtidigt är det ju just detta som gör spelet så fantastiskt. Att Lara Croft är årets kvinnliga spelfigur vågar jag slå fast redan nu.

Den öppna spelvärlden Crystal Dynamics bjuder på är lika intressant som varierad, och befolkad av otaliga djur som Lara vid behov kan jaga. Vare sig vi är Syriska öknar eller siberiska skogar är allt trovärdigt avbildat och fungerar som klockrena omgivningar för episka äventyr. Höjdpunkten för min egen del är något kallat Challenge Tombs, där den första hittas i en isig grotta. Dessa extrauppdrag ger lite extra krydda och jag förväntas utforska ett bysantinskt fastfruset skepp. Bra pussel och en maffig belöning i form av möjligheten att avfyra pilar snabbare väntar den som tar sig an detta.

Rise of the Tomb Raider
Challenge Tombs påminner ofta om klassiska Tomb Raider, vilket bryter av bra mot huvudäventyret och skänker variation.

Den andra Challenge Tomb jag stötte på är något av fanservice till äldre Tomb Raider-fans. I ett gammalt Sovjet-läger hittade jag ett underjordiskt system genom att låta en enorm trädgren falla på ett par plankor. Här vankas det sedan både klättrande och dykande samt nyttjande av uråldriga styrmekanismer enligt traditionellt snitt. Lara känns precis som den äventyrare hon är, och detta miniuppdrag är verkligen otroligt välgjort. Minst en grotta som denna finns i varje region och fungerar som ett slags hyllning till äldre Tomb Raider-spel för att ha något att erbjuda till alla. Fast mer grafiskt polerade förstås. Att resa emellan dem går snabb tack vare möjligheten till ögonblickliga transporter via lägereldar, så du behöver aldrig vara rädd att missa något.

HQ

Det verkar som att vi kanske kan få allierade vänner också via dessa uppdrag, och jag stötte på assistans mellan varven i kampen mot ruskprickar. I Sibirien stötte jag på en tjej som hette Sofia (troligen en avlägsen släkting till Aloy från Horizon: Zero Dawn - de är verkligen snarlika) och första mötet gick väl sådär då hon siktade på mig och hotade att dräpa Lara. Senare träffade vi dock en skäggig jägare som bad oss sabotera radioutrustning. Som belöning vankas möjlighet att dyrka lås, så jag accepterade glatt och fick Sofias hjälp. Med denna färdighet kommer jag sedan att kunna hitta de 59 reliker och annat som ger spelet dess långa speltid.

Någon multiplayer har inte utannonserats och när jag talar med Brian Horton, säger han att de inte har några besked om detta. Han ville heller inte kommentera eventuellt nedladdningsbart material och liknande utan säger bara att mer information kommer inom kort.

Rise of the Tomb Raider
Det råder ingen tvekan om att detta 35 timmar mastiga äventyr lovar oerhört gott.

Rise of the Tomb Raider känns redan väldigt genomarbetat och förvånansvärt färdigt. Här nedan hittar du ett 15 minuter långt klipp som jag spelade in från min session med spelet. Att de alls låter oss göra så visar vilket självförtroende de faktiskt har för sin produkt, och det verkar som att Microsoft kommer få valuta för sina exklusivitetspengar, då detta är ett mycket lovande spel. Hur fröken Crofts eskapader står sig mot Nathan Drakes äventyr återstår att se, klart är att det kommer bli en hård match, men efter att ha provspelat sätter jag faktiskt pengarna på Lara.

HQ

Relaterade texter

Rise of the Tomb RaiderScore

Rise of the Tomb Raider

RECENSION. Skrivet av Oliver Thulin

Uppföljaren till Laras återfödelse är äntligen här och i vår recension berättar Oliver exakt hur bra det är...



Loading next content