Protoype var en besvikelse vars potential fälldes på grund av bristfällig spelkontroll, märklig berättarteknik och för många spelmässiga bollar i luften samtidigt. Ändå lyser hoppets låga, om än inte alltför starkt, inför uppföljaren. Två miljoner sålda exemplar sätter viss press på Radical Entertainment som har lyssnat på kritiken och åtgärdat många av problemen inför Prototype 2.
Uppgraderingar och nya förmågor får du numera via klassiskt utforskande med vilket jag syftar på att du ger dig ut på uppdrag och äventyr där en ny förmåga väntar som skatten vid änden av regnbågen. Ett rejält uppsving i direkt jämförelse med föregångaren där uppgraderingar och nya förmågor såldes i affärer. Något som ju faktiskt aldrig ger samma tillfredsställelse som när man upptäcker och förtjänar krafterna av en konkret anledning.
Prototype 2 är, precis som sin föregångare, våldsamt på en nivå som tangerar till rent äckligt, men osmakligheter som att äta oskyldiga civila för att återställa sin hälsa har tonats ned. Något som man naturligtvis får tycka vad man vill om. Det är dessutom mindre kontrast mellan lugna och intensivare partier.
I Prototype kunde man gå runt helt obemärkt för att sekunden senare befinna sig ett brinnande inferno av plåt och kött som flög åt alla håll. Radical Entertainment har lagt på lite fler växlar till maxfart den här gången.
Storyn i Prototype lämnade väl ingen särskilt berörd. Biologiska virus och en terroriststämplad protagonist är väl egentligen som upplagt för en klassisk infestations-thriller, men när beståndsdelarna blir lite för många och berättartekniken för såsig och spridd så går det helt enkelt inte att engagera sig. Därför känns det skönt att man droppat Alex Mercer som protagonist och istället fokuserar på en saga om hämnd ur en nykomlings ögon.
Nykomlingen Sergeant James Heller har militär bakgrund och förlorade sin fru och sitt barn i tumultet i Prototype. Nu skyller han allt på Alex Mercer som per automatik spelar rollen som spelets antagonist. Heller visar sig tidigt vara alldeles för svag för att ha en ärlig chans mot Mercer. Du måste därför hårdträna, utvecklas och uppgraderas. Motivet är hämnd - enbart hämnd - vilket gör Prototype 2 till en betydligt enklare melodi att sjunga med i än föregångaren.
Heller har inget att förlora, utan enbart hämnd kvar att utkräva, så han omfamnar infektionen till skillnad från Mercer som kämpade mot den. Han vet att ju mer han smittas desto starkare blir han. Något som öppnar för sjukare attacker och rörelser som involverar en del riktigt grova mutationer.
Multiplayerläge har man skippat helt även den här gången. Man kommer bara att kunna spela Prototype 2 själv. Med det sagt vill Radical Entertainment ändå poängtera att det kommer att släppas nedladdningsbart innehåll - eller DLC om du så vill. Exakt vad det rör sig om vill man inte avslöja ännu.
I slutändan känns det som att det finns hopp för Prototype 2. Fokus är en ingrediens som saknades helt i Prototype men som nu verkar ha varit ledordet under hela utvecklingsperioden. Det jag framförallt oroar mig för är hur det kommer att kännas att gå tillbaka till att vara klen när jag redan spelat på högsta volym.
Kommer det att vara roligt att utveckla ännu en karaktär i ett infesterat New York eller kommer det att kännas hjärndött och poänglöst? I April nästa år får vi veta om Prototype behövde en uppföljare eller om det är dags att byta spår helt.