Star Wars: The Old Republic

Inferno Online är fullt av datorer. Inget konstigt med det, detta är ett gaming-center och i sådana tenderar datamaskiner att vara kutym. Däremot är ett trettiotal av dem (och ungefär lika många spelskribenter) inskuffade i ett speciellt rum och laddade med ett av de hetaste onlinerollspelen på länge, Star Wars: The Old Republic.

Innan jag och mediahorden får lägga våra seniga/fläskiga nävar på spelet tar Hall Hood, lead writer på Bioware, till orda. Med tränad PR-stämma berättar Hood om hur andra spel i genren varit duktiga på många saker - utforskning, stridssystem, uppdrag - men att ingen riktigt fått till det här med story. Detta är förstås något Bioware vill ändra på, och därmed göra världens bästa MMO.

Jag har en intervju med herr Hood inplanerad, men jag väljer att skjuta först och ställa frågor sedan - snabbt hugger jag en dator och drar min strålpistol. Eller åtminstone efter några minuters beslutsångest - det här med att välja klass är som ni vet ett tidskrävande beslut. Tanken på att bli nästa Boba Fett är dock svårt att stå emot, så jag väljer en Bounty Hunter och sålunda startzonen Hutta, en planet full av ogästvänlig träskmark och skogsfiender.

Här introduceras jag för Braden och Mako, en manlig och kvinnlig prisjägare som ska bli mina läromästare och kollegor. I dialogen med de båda sätter jag via svarsalternativen snabbt tonen för vad som ska bli min personlighet: en genomgirig egoist som högaktligen skiter i uppdragsivare och offer, och bara bryr sig om den ekonomiska ersättningen. Min första chans till att tjäna in rymdkrediter dyker snart upp; jag ska leta upp information om Vexx, en skurkaktig karaktär som ska döden dö.

Efter en kort promenad har jag tagit mig till Huttas rymdhamn. Här kryllar det av Vexx vakter och jag får chans att testa mina färdigheter. Min prisjägare har en Blaster som får gå varm och mappat till siffertangenterna finns diverse specialare som Unload och Rapid Fire, vilket ger extra eldkraft. Bland mina färdigheter hittar jag också en Instant Death-förmåga, som omedelbart dödar fienderna med en elchock. ZAPP! Detta visar sig dock vara en fuskattack som Bioware gett oss för dagen, alltså inget en level 1-rookie kommer att få släppas nära. Jag försöker att undvika den allmäktiga attacken så gott det går, för att få en känsla av det riktiga spelet.

Hursomhelst. Vexx vakter blir nedpepprade och jag får en indikation om att detta tillhör ett bonusuppdrag vid namn Sending a Message. Ett dussin vakter till och jag kan dra in lite extra XP, alltså. Vid de parkerade skeppen i rymdhamnen stöter jag snart på en miniboss, Vexx lönnfeta livvakt. Han viftar på duktigt med sin ljussabel, men tack vare lite vältajmad healing från min sida (och absolut inget ZAPP, jag lovar) rasar han snart i marken.

Så hittar jag till slut Vexx som står och mekar med sitt rymdåk. Konversationen blir snabbt hotfull och när Vexx skryter om sina snabba avtryckarfingrar får jag i dialoghjulet möjlighet att snabbt dra vapen för att sätta min motståndare på prov. Jag vill förstås pröva detta agressiva alternativ och så är striden igång. Jag dör en gång, och tvingas kalla på en sjuksköterske-droid som återupplivar mig, varpå jag har några sekunder på mig att springa till säkerhet. Jag försöker igen och nu går det bättre. Vexx dräps inom kort och jag plockar upp hans ID-brickor som bevis för ett utfört uppdrag.

När jag återvänder till mästare Braden förväntar jag mig beröm och framförallt betalning, men upptäcker istället något chockerande: karln har blivit mördad. En arg, sörjande Mako misstänker mig, men efter att jag ovänligt men bestämt förklarar min oskuld fattar hon vinken. Vi studerar övervakningskameror och smider hämndplaner.

Detta är bara början på en episk storyline om min Bounty Hunter och det finns dessutom flera sidouppdrag, minst lika intressanta, att ta sig an. Ett intressant stickspår sätts igång när jag stöter ihop med Gianna, en kvinna som behöver min hjälp. Kvinnans man har nämligen rövat bort parets son, en unge med stor potential att bli en mäktig Jedi-krigare. Yeah yeah, slöseri med talang, bla bla, mumlar min prisjägare och frågar snabbt vad betalningen blir. Den är hög nog.

När jag väl hittar maken och underbarnet får historien dock en twist. Farsan visar sig inte vara någon galning utan lägger fram ett vettigt argument om att träningslägret junior är tänkt att skickas till är på tok för hårt. Här får jag ytterligare valmöjligheter att påverka min quest, och jag kommer överens om att återvända till Gianna för att dra en rövare om att sonen faktiskt ska inskolas. Win-win-win alltså - alla är nöjda och jag får betalt, denna gång i form av en "commendation" som jag senare kan byta mot specialvaror. Men jag misstänker att min vita lögn kommer att bita mig i rumpan i ett senare skede...

Jag kan babbla på i 5000 tecken till om mina uppdrag, men kontentan är denna: Bioware skrävlar bara inte när de säger att de tar story på allvar, och att Star Wars: The Old Republic kommer att erbjuda något unikt på den fronten - samtidigt som de övriga gameplay-aspekterna sitter där de ska. De (cirka) 3 945 218 röstskådespelarna som anlitats gör också helheten mycket livfull och att få ta emot quests som är mer än bara några stycken tyst text är mycket uppfriskande.