Capcom är på krigsstigen. I åratal var de kungarna över actiongenrens arkaddoftande bakgatorna med spel som Resident Evil 4 och Devil May Cry. Med det senare lade de grunden för en helt subgenre, extreme combat. En slags evolverad form av de klassiska beat 'em up-spelen, så som Final Fight, Streets of Rage och Golden Axe, som nu istället centrerades kring karaktärer med superhjältetonade förmågor och stiliserade våldsfester.

Men det var för tio år sedan och mycket har hunnit hända sen dess. Idag har spelandet riktat sig allt mer åt västs tolkning av "hardcorespelande" och gemene man är nu mer insatt i de olika avrättningsmetoderna från God of War III, än de japanska kombofesterna från den gamla tiden. Capcom själva har läckt likt ett såll och låtit flera av företagets actionpionjärer lämna för att istället starta nya studios. Däribland teamet bakom Devil May Cry som idag är mer kända som Platinum Games.

Men nu har tiden kommit för hämnd! Ödets kyrklocka har börjat klämta för konungens återkomst som nu kommer i form av det mest ösiga, frustande, förbannade actionspel som skådats den här sidan om decenniet, Asura's Wrath.

Eller det är i alla fall vad Capcom vill att vi ska tänka i teorin. Men efter att ha spelat igenom förhandsversionens fyra kapitel, så är jag inte ens måttligt imponerad. Jag känner mig snarare lite lurad och en gnutta sviken. Tror Capcom verkligen att det var det här som vi ville ha?

Att beskriva Asura som ett japanskt God of War känns på förhand inte särskilt långsökt. Båda spelen kretsar kring väldigt arga gudomliga huvudkaraktärer, som vill hämnas sina familjers öde genom att slakta sig igenom en klassisk mytologi. Däremot har Asura's Wrath en twist på det hela i det att spelet till formen är byggt likt en glömd OVA som gamla filmimportören Manga Entertainment förmodligen har kunnat sälja på någon skum bakgata under 90-talet.

Varje kapitel i spelet är alltså som ett eget avsnitt ur en TV-serie, komplett med saker som förtexter, reklampauser och trailers för kommande avsnitt. Historien är medvetet toanödig (hoppas jag) och flörtar vaket med klassisk dummerjöns-anime likt Fist of the North Star och Ninja Scroll. Jag tänker inte för en sekund sticka under stolen med att jag älskar det här greppet. Det är verkligen ett supersmart sätt för Capcom att spä på sin orientaliska mystik samtidigt som de också kan ha en förankring i västvärlden.

Sätt till själva spelandet är actionscenerna i Asura's Wrath så kreativa och hutlösa i sin vidd och storlek, att de får alla möjliga kroppsöppningar att knorra underligt. Asura blir spetsar på ett svärd som är så långt att det även spetsar hela jordklotet likt en oliv, väldiga krigsgudar knäpper iväg muterade demonelefanter med en ett finger och Asura förintar en hel armada av gudomliga rymdskepp med blotta energin från sitt raseri. Det är överdrivet, märkligt och coolare än stryk i en snöstorm.

Om det nu inte vore så att exakt allt av det som är häftigt i Asura's Wrath sker uteslutande genom en mängd väldigt magra quick-time-events. Alltså spelsekventer som i princip går ut på att lyda skärmens uppmaning att "Tryck på X för att inte dö". Hela Asura's Wrath kryllar av dessa så kallade QTE, som likt myror på en sensommarpicknick tar bort allt det söta och ljuva ur de bombastiska actionsekvenserna.

Jag har vanligen inte problem med QTE, men medger att de varit en dålig trend under de senaste spelåren och att utvecklare använt dem som billiga genvägar istället för att designa kompetenta spelsystem. En dålig trend som även Asura's Wrath följer likt en lobotomerad spårhund.

Actionsekvenserna i de fyra kapitlen som jag fick ta del av påminde därför till stor del om att handskas med en buggig videospelare som regelbundet pausade filmen jag tittade på. Spelmässigt tillför inte QTE:n ett skit här, utan utvecklaren Cyber2Connect verkar snarare hoppas på att vi skall vara helt förtrollade i de visuellt utmattande mellansekvenserna som förlöser sig över skärmen. Det blir inte jag. Jag känner mig utanför det roliga, hur snygga mellansekvenser Capcoms, vid det här laget klassiska, grafikmotor än spottar ur sig.

För när Asura inte hoppar runt i dessa sönderkoreograferade mellansekvenser är actionen i spelet beklagligt medelmåttig. Kanske rentav lite patetisk. Du sitter och mosar attacker finesslöst tills dess att Asura blivit tillräckligt förbannad för att gymnastisera igång lite ny QTE.

Du bygger attacker och kombos med en enda knapp likt i Cyber2Connects tidigare spelserie, Naruto Ultimate Ninja Storm, och utöver det finns även en, hittills överflödig, avståndsattack såväl som en areaattack. Att använda en knapp för kombos är sig inget dåligt, redan nämnda Ninja Storm och framförallt fjolårets El Shaddai: Ascension of the Metatron klarade sig utmärkt med detta, men Asura behöver än så länge erbjuda ett större djup i spelsystemet än så här.

Allt som allt lämnade förhandsversionen väldigt mycket att önska. Greppet att göra det som en TV-serie känns intressant och fräscht, men jag hoppas verkligen att Capcom och Cyber2Connect rent spelmässigt klarar av att åstadkomma mer än en simpel button masher korsat med en trasig videobandspelare. Vi får se hur det blir men just nu är bara en sak säker, och det är att min en gång brinnande pepp för Asura's Wrath har fått sig en rejäl kalldusch.