Prototype 2

Arton timmar på resande fot kan vara utmattande, trots att man inte gör mycket mer än dricka cola ur plastglas och förtära svårdefinierad mat som serveras i aluminiumförpackningar. När resan sedan avslutas med tre timmar av utfrågande av tuffa kanadensiska gränsvakter, kan till och med en tålmodig tjomme som jag bli småsur.

Efter lite jetlag och svordomar fick jag lite tid att fräscha på kunskaperna om Prototype 2 en aning. Huvudpersonen den här gången är James Heller, en militär som efter lång tjänst i Mellanöstern har kommit hem till nyligen omdöpta staden New York Zero. Staden har delats in i tre zoner, som analyserar viruskoncentration i staden, antalet smittade och den sannolika levnadstiden de civila har.

När James får reda på att det ökända Alex Mercer-viruset drabbat hela hans familj, svär han att hämnas den förlust han tycker Alex är ansvarig för. Men innan han vet ordet av spåras James upp av Alex som infekterar honom med viruset. Oväntat nog ger viruset övermänsklig styrka till James, som ger honom en möjlighet att förverkliga sin hämnd.

Radical Entertaniment har utvecklat spel sedan 1991 och man håller till på den sjunde våningen i ett kontorshus strax utanför centrala Vancouver. Man har inte bara en imponerande timmerstuga i cafeterian, man har också utsikt över Vancouvers magnifika fjällkedja.

"Hade det inte varit för att utsikten ofta skyms av tät dimma, hade vi nog haft svårt med med effektiviteten här", berättar Jonathan Lim, en av producenterna bakom Prototype 2. Han berättar också att tid, eller brist av detsamma, är det enskilt största hindret när man gör prioriteringar i spelutveckling.

"Multiplayer var något vi pratade om och ville genomföra, men det blev bortprioriterat till förmån för storyläget." Enligt Lim kommer det alltid att finnas delar av spelet som man skulle ha velat göra lite bättre eller coolare än vad vi har uppnått.

"Om vi hade haft mer tid skulle jag gärna vilja ge utökad funktionalitet till Pack Leader-förmågan hos Heller, så att du till exempel kunde attackera med olika monster, med olika taktiska behov." Förmågan han pratar om är den som ger spelaren möjligheten att tillkalla en liten flock Brawler-monster som slåss vid din sida. Man kan använda denna taktiska förmåga för att skapa kaos i en militärbas, så man kan smyga in obemärkt från ett annat håll.

Militära baser minns nog en del från det första spelet, men Radical är inte oroliga för att folk kommer att bli uttråkade. Baserat på vad jag fick testa, delar jag lugnet. Baserna är mer detaljerade och erbjuder variation i spelets vanliga flöde. De erbjuder också olika pusselmoment där du måste ta reda på vem övervakar vem, så att du obemärkt kan tunna ut flocken runt personen du är intresserad av. Man har också tagit bort uppdrag som inte känns naturliga att ha med (samla skinande klot), och sånt som är överdrivet repetitivt (förstör 15 virusdetektorer).

Både staden och militärbaserna har gått genom enorma grafiska förändringar. Radical har utvecklat Titan-motorn till version 2.0 och det lär erbjuda samma galenskap som du upplevt i det första spelet - bara mycket vackrare. Utvecklarna har mer minne att leka med tack vare indelningen av staden, vilket i sin tur betyder mer detaljerade miljöer, större variation och fler simultana händelser. Det finns inte mycket som överträffar känslan av kontrollerat kaos när 20 soldater, tre stridsvagnar och två helikoptrar intresseserar sig för dig och inleder en strid.

Spelkontrollen i striderna är betydligt bättre och det är lättare att läsa av slagfältet. Det är mycket lättare att orientera sig och förutsäga vilka fiender som kommer att utgöra det största hotet. När jag får kriga krossar jag en tank med en hammare som vapen, sliter åt mig en kulspruta och riktar kulregnet mot soldaterna. Med den sista ammunitionen sätter jag även hål i en helikopter, innan jag kapar en tank för att försöka förstöra fiendens stridsvagnar.

När jag fått nog av helikoptern som ständigt flyger över mig, använder jag en av de mer fascinerande krafter som Heller kan erhålla i spelet. "Tendrills" kallas superkraften, och den skickar ut tentakler från motståndaren. Dessa tentakler kommer antingen snara upp motståndaren mellan byggnader, relativt öppen för nya attacker, eller - om tentaklerna får tag på lösa föremål - krossa motståndaren mellan stridsvagnar, containrar, sopor och fordon som flyger genom luften. Det hela fungerar bra och känns genomtänkt.

Men förbättrad grafik, väldesignade stridssystem och ett bra urval av uppdrag är inte det enda Prototype 2 har att erbjuda. Även om spelet kanske inte har en av de mest sofistikerade historierna har man arbetat hårt för att anpassa den till spelets format. "Det tillhör ovanligheterna att du spelar ett spel på samma sätt som du tittar på en film. Storyn är för splittrad, och det är svårt att följa den när du spelar ett par timmar åt gången", förklarar Senior Designer Matt Armstrong. "Dessutom är jag väldigt nöjd med författarnas humor i flera scener. Den skapar inte bara en skön stämning, man kan även relatera till den frustration Heller uttrycker."

Jag reser från Radical med intrycket att studion mycket väl kan komma att skapa ett spel som utan problem kommer att överträffa föregångaren på alla områden. Jag glädjer mig. På Vancouvers vackra flygplats står jag och tittar på ett akvarium som går över till ett vattenfall och en tillhörande. Jag fascineras över konstruktionen, och medans jag rör mig mot gaten funderar jag på om det är typiskt kanadensiskt att vara noggrann.