Guild Wars

Även om Guild Wars per definition är ett MMORPG liknar det inte riktigt något annat i genren. Egentligen kanske det passar bäst i undergenren MOARPG, Multiplayer Online Action Role Playing Game (som jag just hittade på), tillsammans med spel som Diablo och Phantasy Star Online. För riktigt massivt blir det inte, av flera orsaker.

Precis som Phantasy Star Online kretsar spelet kring små grupper och deras uppdrag runtom i spelvärlden. Så fort du lämnar den trygga staden skapas en hel liten spelvärld där du och dina kamrater kan leta efter borttappade husdjur, rädda kidnappade barn eller storma fiendens befästningar. Därmed slipper ni konkurrera om fiender och skatter med resten av spelarna, men samtidigt försvinner det genre-definierande "Massively": det oförutsägbara med att ha en massa andra spelare som råkar titta förbi och rädda dig från övermäktiga fiender. Ja, överhuvudtaget känns landsbygden ganska öde.

Skulle du inte ha några riktiga vänner går det att rekrytera datorstyrda sådana i städerna. Men hela poängen med spelet är ju, som namnet antyder, att skapa gillen som tillsammans tar sig an utmaningar eller slåss mot andra gillen. Den delen av spelet är förstås genomtänkt och erbjuder möjligheter att till exempel delta i turneringar, där man förutom priset sedan får sin flagga upphängd i staden. Vissa spellägen är också som hämtade ur FPS-världen, där man bland annat ska anfalla respektive försvara en borg.

Något som står ganska klart redan från början är att Guild Wars är ruggigt snyggt. Landskapen breder ut sig så långt ögat kan nå, och särskilt vatteneffekterna är riktigt bra med enastående reflektioner (även om själva vattnet inte rör på sig särskilt mycket). Hela designen känns originell och har en total avsaknad av alver, dvärgar och orcher. Det övergripande intrycket blir lite som en blandning av Fable och Prince of Persia, mycket tack vare ljussättningen med strimmor av ljus som letar sig ner genom trädkronorna och de starka kontrasterna mellan ljus och mörker.

Men de storslagna vyerna och de lummiga skogarna är bedrägliga. Överallt finns osynliga väggar, och efter att ha sprungit runt precis överallt i World of Warcraft känns det både som ett rejält steg bakåt och en besvikelse. När jag står på en klippavsats trettio meter över vattnet vill jag kunna göra ett svanhopp med dubbel mollbergare och skruv, för att sedan simma över till andra sidan och se vad som händer där. Men nej, här är det bara att promenera iväg och försöka hitta en bro. Nästan ännu mer instängt blir det inne i skogarna, där små meterhöga branter innebär ett oöverstigligt hinder, vilket blir en otäck överraskning när man har fem arga banditer i hälarna.

Stridssystemet är till en början extremt enkelt. Det är bara att klicka vilt på det man vill ha ihjäl, och hoppas att man lever längst, åtminstone om man är krigare som jag. ArenaNet hävdar att spelet ska bygga på skicklighet snarare än statistik, och senare i spelet gör nya färdigheter att det hela blir mer varierat. Du måste också välja några av dina färdigheter innan du beger dig ut på äventyr, vilket kräver en del taktik och planering.

Det som slår mig är att fienderna tappar en fruktansvärd massa vapen hela tiden. Allt som de använder för att anfalla dig kan du också knycka av dem när striden är slut. Sedan kan du antingen använda prylarna direkt eller ta sönder dem i deras beståndsdelar. Med dessa kan du sedan gå till städerna och låta hantverkare sätta ihop nya vapen. Men allt som byggs ihop är bokstavligen skräddarsytt åt dig, så du kan inte sälja vapen du tröttnat på. Beståndsdelarna går däremot att sälja, så handeln blir inte direkt lidande.

Något som är imponerande, och väldigt praktiskt för en skribent som ska testa spelet på kort varsel, är hur distributionen av själva spelet sköts. Beta-versionen var en fjuttig fil på några megabyte. "Det måste vara något fel," tänkte jag men startade ändå upp spelet. Den lilla filen räckte för att skapa en karaktär (dock bara människor med ganska begränsade valmöjligheter - jag vill göra Silver blå för sjutton!) och komma in i själva spelet. Varje ny zon du går in i laddas sedan ner i realtid från spelservern utan några större väntetider. Det blir alltså inte en sömlös värld som i World of Warcraft, men istället en smidig värld som lätt kan justeras allt eftersom, utan att behöva ladda ner stora patchar.

Efter ett kort test av Guild Wars är jag inte helt övertygad. Striderna är lite väl simpla och den inrutade och uppdelade världen stör mitt utforskarsinne. Men samtidigt är det vansinnigt snyggt och majoriteten av spelet kommer ju att kretsa kring gillen och den sociala biten, vilket jag givetvis inte haft möjlighet att prova på än. Dessutom, och det är ett stort plus för många, kommer inte Guild Wars att ha några fasta månadsavgifter. Den 28:e april ska spelet släppas.