"Det här är den tänkande individens skjutspel". Ubisofts assisterande producent Yann Suquet berättar om Ghost Recon: Future Soldier med en sådan entusiasm att orden staplas på varandra. När han sedan visar oss spelets gunsmith-funktion förstår jag precis vad han syftade på. Hela 52 olika vapen kan kustomiseras i närmast minutiös detaljrikedom där allt från mynning och magasin till pipa och kikarsikte ska klaffa med spelarens personliga preferenser.
Med Kinect kan du använda händerna för att interagera med vapenkustomiseringen, fortsätter Suquet och visar hur det fungerar genom att sträcka ut armarna. Plötsligt delar hela vapnet upp sig i småbitar och urvalet beståndsdelar som går att byta ut blir ännu tydligare. För att demonstrera funktionaliteten och för att göra det enklare för spelare att hitta rätt vapen för rätt spelstil har Ubisoft implementerat ett tetsläge där man får skjuta på tavlor utsatta på olika avstånd. Känns det ineffektivt att skjuta på tavlan allra längst bort kan jag direkt gå tillbaka till gunsmith-läget och byta ut lite delar för att få mer fart på kulan och bättre sikte, exempelvis. Vill du inte grotta ned dig i systemet över huvud taget kan spelet plocka fram det optimala långdistansvapnet åt dig.
Den här typen av modern teknik går hand i hand med spelets taktiska rötter där man i vanlig ordning måste kommendera och agera utifrån varje enskild situation för att överleva på slagfältet. Ett exempel på detta visas upp under ett uppdrag där ledaren i Ghost-truppen först skickar ut en drönare för att lokalisera fienden och därefter markerar vart varje soldat bör placera sig. Här är det viktigt att beakta vem som bär på vilken typ av vapen, berättar Suquat, och där någonstans ringar Ubisoft in hela konceptet. Ghost Recon: Future Soldier ser faktiskt, såhär på förhand, ut som den tänkande individens skjutspel.
Under ett annat uppdrag blåser en vild sandstorm och förstör sikten för både mig och fienden. Genom en magnetisk linjs i hjälmen kan jag nätt och jämt urskilja metallen på fiendernas vapen och därmed lokalisera mig framåt. Känslan av att vara både blind, döv och disorienterad är tryckande, men fienden lär ha det ännu tuffare. Det magnetiska objektivet hjälper dessutom till om jag misstänker att det finns några minor i området, för det vore ju snöpligt att plötsligt sprängas i luften.
När jag själv fått spela en stund ser jag tydligt hur mycket krut som lagts på grafiken och snart får jag det förklarat för mig att man använt sig av CGI-teknik för att fånga soldaternas animationer vilket bidrar till känslan av realism. Cirka 2500 enskilda rörelser har fångats och när jag sitter bakom skydd och betraktar hur en kvinna bär en lerkruka på huvudet känns det lite som att titta på en dokumentär. En grav förbättring mot seriens övriga delar, med andra ord, men knappast den enda. Spelets tempo, som exempel, har skruvats upp rejält.
I ena stunden smyger jag genom en pakistansk by medan ett gäng soldater slår ihjäl en soldat. Ovanför huvudet cirkulerar attackhelikoptrar och jag måste röra mig och min trupp försiktigt framåt för att inte väcka uppmärksamhet. Några ögonblick senare jagar jag en man genom brasilianska gränder samtidigt som jag försöker undvika uppmärksamhet från såväl polis som lokalbefolkning. Den här typen av variation är livsviktig men har tyvärr, i viss mån, saknats i tidigare Ghost Recon-titlar. Om inte annat bjuds det på temposkiften i en helt annan utsträckning den här gången, och det är varmt välkommet.
Med det sagt är Ghost Recon: Future Soldier inte perfekt i nuläget. Kontrollen kunde ha varit vassare, särskilt när jag sprintar och duckar. Dessutom vet jag sällan vilka hinder jag kan skjuta igenom och vilka som stoppar kulorna direkt. En aspekt som frustrerar något enormt i den här typen av spel där taktiska val som skulle ha fungerat i verkliga livet (och som fungerade alldeles nyss på ett annat ställe) plötsligt inte gör annat än att avslöja min position.
Ubisoft hävdar att de är medvetna om skavankerna och att de skjutit upp releasen till maj för att finputsa på detaljerna. Med det i åtanke känner jag mig förväntansfull inför det slutliga släppet.
På Suquets T-shirt står det "I believe in Ghosts". Ett roligt PR-knep, förstås. En ordlek. Men efter den här presentationen är jag beredd att hålla med honom.