Black & White 2

När jag spelade Black & White efter att intensivt ha väntat på det i flera år så föll mina tankar direkt på den lilla ideologin kallad kommunism. Black & White var nämligen, precis som kommunism, väldigt bra i teorin men sämre i praktiken. Många löften och idéer från den kaxige Molyneux hade inte implementerats på ett bra sätt och AI:n var före patchar ibland ganska märklig. Till exempel när min ko äter upp en drunknande bybo istället för att rädda denna. Då kunde Molly naturligtvis gömma sig bakom dekreten; det är tanken som räknas, men nu inför uppföljaren så fungerare det inte längre. Nu är det upp till bevis för Lionhead Studios när det nu är dags att leka gud på allvar.

Men Black & White var ju inget dåligt spel, långt ifrån. Det innehöll tillräckligt många positiva och nyskapande saker för att fånga mitt intresse en hel del timmar. Framför allt var det naturligtvis tack vare Benny, min gosiga ko, som med sin charm blev en nära vän. Det var så mysigt att först kela honom på magen för att sekunden senare slå honom ett par gånger, uttrycket "good cop, bad cop" kom verkligen till sin rätt här. Keldjuren var såklart en av spelets största dragningskrafter för många men nu inför uppföljaren har man dock inte breddat utbudet på sådana utan faktiskt minskat det. Man kommer initialt att kunna välja mellan fyra djur där apan, kon och lejonet känns igen från det första spelet. Lionhead har valt att förfina egenskaperna hos varje enskilt djur istället för att öka antalet valbara sådana. Kvalitet framför kvantitet säger Molyneux. Det innebär antagligen att mitt favoritdjur tångräkan inte kommer att vara valbart här heller, annars hade det varit ganska unikt. Man kommer inte heller att kunna styra sitt djur under slagsmålen som man kunde i ettan, däremot kan man lära det krigsstrategier och liknande, inte bara att äta och skita. AI:n verkar alltså ha fått sig en rejäl upplyftning och fördjupning som förhoppningsvis kommer att bli snäppet över revolutionerande. Det är i alla fall det Molyneux siktar på, om jag känner honom rätt.

En stor skillnad mellan Black & White 2 och föregångaren ser ni direkt om ni kastar ett getöga på skärmdumparna. Spelet ser verkligen otroligt bra ut och miljöerna känns påtagligt levande. Lionhead har byggt om sin motor från grunden för att kunna leverera sin vision av hur det är att vara en gud. Miljöerna kommer även, precis som i ettan, att skifta efter din läggning. Har man en ond liten stad så kommer det att märkas rejält i Black & White 2 där vatten blir blodrött och svarta rötter tränger genom jorden där blommor nyss stått. Detta gäller även byggnader som kommer att se annorlunda ut beroende på om man har är en ond eller god stad.

Men det är inte lätt att leka gud, det blir ofta inte riktigt som man tänkt. Det märktes redan i det första spelet då man fick stämpling som ond bara för att man harmlöst terroriserade sin befolkning ett år eller två. I det första spelet så var skillnaden mellan goda och onda handlingar ganska uppenbara. I Black & White 2 är det dock annorlunda och man kan inte alltid veta om ens handlingar är goda eller onda, det blir mer grått än svart eller vitt. En sak är dock klar; om man når sina mål genom erövringar av fiendestäder och sådant så anses man vara ond, medan man anses vara god om man istället når sina mål genom att utveckla sin egen stad och endast kriga i självförsvar. Dessa två spelstilar kommer att erbjuda två helt olika spelupplevelser som kräver olika tankebanor. Man kan inte både bygga upp en stor armé och även bygga upp en säker och stor stad eftersom resurserna för att göra svärd, pilbågar och liknande är samma som för att bygga murar och byggnader.

En annan stor nyhet är att man nu även kan kontrollera sina bybor. Själva kontrollfunktionen fungerar ungefär på samma sätt som hur man kontrollerade sitt djur i ettan. Genom att använda "koppel" så kan man binda sin armé till fiender, platser eller till varandra. Man kan naturligtvis även ändra längden på kopplet så att man till exempel kan få sina arméer att skydda en viss plats. Och på tal om arméerna så kommer slagen i Black & White 2 att bestå av upp till tusentals individuella enheter som just är individer och beter sig därefter. Det är inte bara tal om en samlad klump av likatänkande mördarmaskiner. Förhoppningsvis är inte detta påstående bara en av Molyneuxs visioner som aldrig blir så bra som det var tänkt utan verkligen uppfylls i den färdiga versionen.

Naturligtvis kommer Black & White 2 också ha effektfulla trollformler att använda när det krävs, men precis som med djuren så kommer det att finnas färre sådana än i det första spelet. Ungefär hälften så många kommer de att vara till antalet, men istället för att vara lite mindre och ibland småmesiga så kommer vissa av trollformlerna i Black & White 2 att sprida total förödelse över ett stort område. Man kommer till exempel att kunna sprida lava som bränner ner allt i sin väg och förhoppningsvis få fienden att tänka två gånger innan de beter sig otrevligt igen.

Black & White 2 är definitivt ett av de spel som jag ser framemot mest i årets spelskörd och jag hoppas verkligen Molyneux kommer att lyckas med alla sina visioner. Gör han det så kan Black & White 2 bli ett av de absolut bästa spelen någonsin. Så för er alla som sitter och bränner myror med förstoringsglas så kan Black & White 2 vara precis den kicken ni behöver för att sluta med det. Att terrorisera digitala människor är ju så mycket mer moraliskt försvarbart.