Legend of Zelda: Twilight Princess

Så har vi äntligen ett namn att sätta på årets kanske mest efterlängtade spel och kanske det mest intressanta Zelda-spelet sedan Ocarina of Time. Tidigare benämnt som "vuxen-zelda" så har nu ett ordentligt titelnamn presenterats på årets upplaga av E3. Visningen av Legend of Zelda: Twilight Princess var nog, efter presentationen av sin nya konsol, Nintendos mest besökta visning och den som lockat mest Internet-publik, och vi blev inte besvikna. Nya Zelda-spelet ser mörkt, spännande och gripande ut på ett sätt som jag inte skådat på länge. En fläkt av Ocarina of Time sveper förbi när mina blickar följer Links framfart i ett mörkt och ogästvänligt Hyrule. Och i djupet av mitt hjärta så känner jag att detta äventyr kommer att bli något alldeles speciellt...

Spelen i Legend of Zelda-serien har ju alltid haft en hög mysfaktor men Legend of Zelda: The Wind Waker var lite FÖR sockersött för min smak. Legend of Zelda: Twilight Princess ger ett mer engagerande intryck när handlingen om ett ont mörker vecklas ut framför mig. Ondskan har spridit sig över Hyrule och unga Link, en simpel bondpojke, beordras av sin bys ledare att åka till ett möte i Hyrule. Ovetande om att ondskan slagit sina klor i landet så måste Link snabbt finna hjälten, och även djuret, som härbärgeras inom honom. När Link färdas genom det mörklagda Hyrule så förvandlas han till en varg och blir tillfångatagen. En ganska märklig varelse kallad Midna blir hans räddning och tillsammans ska de befria landet från ondskan och rädda prinsessan Zelda som är fast i detta gränsland, därav namnet Twilight Princess.

Gränslandet hyser en hel del otäcka varelser och benämningen "vuxen-Zelda" känns inte helt avlägsen när odöda krigare uppenbarar sig framför mig. Det verkar dock vara en ganska stor kontrast mellan olika delar i spelet för där finns många vackra och fina ting också. Tillsammans med musiken, som även denna gång verkar bli helt makalöst bra, så skapas fortfarande en inbjudande värld men i de mörka avsnitten känner man en isande hand längst ryggraden. Det är precis så en presentation ska vara, engagerande och stark som fångar och trollbinder både mig och en hel spelvärld.

Förutom varginkarnationen så finns det även andra ganska spännande nyheter. Att slåss på hästrygg ser till exempel mycket roligt ut och med pilbågen verkar Link kunna göra ordentligt med skada. Själva stridssystemet är en förbättrad version av det i Legend of Zelda: The Wind Waker som fungerade väldigt bra enligt min mening. En förhoppning är dock att vi slipper dessa eviga pussel med "skjuta i ögat så öppnas en dörr" eller "tänd eld på en grej så händer något". Jag hoppas verkligen att Nintendo lägger ner lite mer själ i att skapa mer spännande och utmanande pussel som verkligen kräver finurligt tänkande.

Jag tycker också det är riktigt kul att vi får återse Link och Zelda och det utlovas även andra kära återseenden med "gamla" karaktärer. Nya karaktärer verkar innefatta några varelser som känns direkt tagna ur Half-Life, jo ni hörde rätt. I en av de trailers som släppts så ramlar tre utomjordningsliknande varelser ner från ett hål i himlen och tillsammans med Midnas utseende så känns det lite konstigt. Nintendo berättar dock att allting kommer att få sin förklaring och jag är definitivt inte orolig. Legend of Zelda-serien är som ett tidlöst ankare som alltid levererar vad vi spelare förväntar oss, men den här gången är jag och Zelda-entusiaster runt om i världen än mer spända. Legend of Zelda: Twilight Princess är vackert, gripande och mystiskt, allt vad ett suveränt spel ska innehålla. Nintendos GameCube må ligga under försäljningsmässigt på sina håll men det krävs endast ett Zelda-spel för att göra konsolen köpvärd. Nu finns det snart två...