New Super Mario Bros

Det var ett tag sedan sist. Mario har inte scrollat i sidled i ett nyutvecklat plattformsspel på närmare 15 år, förrän nu då. I New Super Mario Bros [arbetstitel] planerar Nintendo att föra Mario tillbaka till rötterna, där allt började. Inget mer tennisspelande, inget mer golfsvingande, inget mer festande. Bara ren, simplifierad plattform.

För att dra nytta av den nya hårdvaran är spelet en symbios mellan 2D och 3D. Alla bakgrunder och dylikt är vacker och handmålad 2D medan karaktärer, svampar och resterande ting är i 3D. Detta tillåter betydligt mjukare animationer på figurerna, men en inte fullt lika följsam kontroll som vi är vana vid. New Super Mario Bros drar även nytta av de två skärmar som Nintendo DS begåvats med. I den övre skärmen sker allting. Det är där du styr Mario, mosar gombas och samlar groteska mängder mynt. Den nedre skärmen fungerar som en meny, där all status hela tiden står. Dock ska sägas, att när man äntrar en underjordisk grotta via ett rör, flyttas all action till den nedre skärmen. En finurlig sak, även om det inte ändrar spelbarheten på något vis. Precis som i Super Mario World, går det samla på sig power-ups i form av svampar, eldblommar och andra tillhyggen. Man kan lagra max tre stycken åt gången, dessa släpper man enkelt ut genom att röra vid dem på den tryckkänsliga menyskärmen.

I och med att Mario nu agerar i 3D, finns flera av hans tredimensionella rörelser med i spelet. Det numera klassiska nedåtdunset, där Mario med sin bak mosar allt som kommer i sin väg, är såklart representerat. Användbart när det finns block under en som man vill krossa. Mario kan även utföra vägghoppen som tillkom i Super Mario 64, för att ta sig till förr ouppnåeliga plattformar. Man har även infört nya föremål, bland annat supersvampar som får Mario att växa till jättestorlek så att han helt enkelt kan springa igenom allt som kommer i hans väg, eller ge sig på otäcka jättefiender.

Charm har alltid varit Nintendos starka sida. Färggranna miljöer, trallvänliga musikstycken och säregna karaktärer skapar alltid en gemytlig och idyllisk plats att spendera tid på. New Super Mario Bros är inget undantag, då allt som har karaktäriserat Nintendo genom åren finns representerat här. Alla de fiender vi lärt oss att hoppa på, all den musik vi lärt oss älska och alla de föremål vi lärt oss få poäng för.

För att ytterligare propagera Nintendo DS-hårdvaran har man lagt in stöd för trådlöst multiplayer - en sorts kapplöpning mellan Mario och Luigi, med en twist av Mario Kart. Spelarna springer alltså längs en bana, fylld med föremål som ska förstöra för den andra. Man kan bland annat "blixtra" sin motståndare för att göra honom pytteliten, eller använda ett speciellt block för att transportera den andra spelaren till sig.

Det är för mig ett privilegium att återse Mario i sitt rätta element. Jag vet att många spelare där ute, precis som jag, trånat efter ett nytt plattformsspel med den mustaschbeprydde italienaren. Varför Nintendo inte tagit sig i kimonon förrän nu, utan istället öst ut återutgivningar på gamla Mario-spel, är för mig ett mysterium. Det började redan med Super Mario Bros DX till Game Boy Color, och har därefter orsakat en lavin av gamla titlar till både GBC och GBA.

E3-demot av New Super Mario Bros innehöll bara tre banor, aningen för korta sådana. De bjöd dock på den patenterade Nintendo-spelglädjen. Även om Nintendo har gjort några snedsteg den senaste tiden vet de fortfarande hur man gör det man är bäst på - plattform. Så länge man får bukt på den halvfladdriga kontrollen och ibland lite torftiga 3D-grafiken har New Super Mario Bros chans att bli det flaggskepp som Nintendo DS har gått och väntat på.