Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands
Gamereactor
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
Gamereactor Sverige
förhandstittar
Thimbleweed Park

Thimbleweed Park

Några av spelhistoriens mest ikoniska spelskapare har en underbart mustig retroflirt på ingång...


Det är oftast bara Tim Schafer som namnges när vi eller annan spelmedia hyllar äventyrsklassiker som Secret of Monkey Island, Day of the Tentacle eller Maniac Mansion. Faktum är att före detta Lucasarts-designern Ron Gilbert har lika stor del i varför dessa ikoniska titlar idag, 30 år senare, anses som något av det bästa som gjorts. Gilbert är en gammal farbror idag och har hängt med länge, hans förmåga att blanda expertis gällande såväl design som illustration, programmering och producerande har under åren gjort honom till en älskad och beundrad spelskapare, inte minst inom själva industrin. När Gamereactor ofta reser till diverse studios och pratar med utvecklare bakom spelserier som Splinter Cell, Assassin's Creed, Forza Motorsport, Call of Duty, Killzone, Battlefield, Far Cry och Final Fantasy är det alltid en eller flera inom själva teamen som alltid nämner Gilbert som en tydlig influens/idol.

Thimbleweed Park
Grafiken är såklart handritad och påmminner mycket om designen i Maniac Mansion.

Efter att Ron slutat på Lucasarts, i december 1992, grundade han den egna spelstudion Humongous Entertainment och ett par år efter att ha gett ut titlar som Putt-Putt, Fatty Bear, Freddi Fish och Pajama Sam hoppade han på jobbet som "lead producer" för strategipärlan Total Annihilation, hemma hos Cavedog Entertainment. I kölvattnet efter genredefinierande titlar som Command & Conquer samt Dune klev Total Annihilation in och nyskapande på ett sätt som få strategispel har lyckats med. Det finns till och med de som hävdar att Blozzard aldrig hade kunnat dominera genren så pass hårt som de gjorde ett drygt år senare, med Starcraft, om det inte vore för Ron Gilberts plågsamt bortglömda Total Annihilation.

Detta är en annons:

För några år sedan återvända Gilbert till genren där han började, dock. "Peka och klicka"-äventyr i samma andra som Day of the Tentacle och Secret of Monkey Island. Han producerade bland annat The Cave samt Penny Arcade Adventures: On the Rain-Slick Precipice of Darkness och om bara någon ynka månad är det dags för det hett efterlängtade Thimbleweed Park. Äventyret har beskrivits av Gilbert själv som en "andlig uppföljare" till Maniac Mansion och det har även sagt att studion arbetat stenhårt på att producera en titel som är lika charmigt som dåtidens genregiganter men utan de där olustigt invecklade gåtorna som inte gick att lösa på annat sätt än att prova 400 olika, bisarra, lösningar och hoppas på att en av dem fungerade.

Thimbleweed Park
Realtidsljussättningen är det som direkt avslöjar att Gilbert och Terrible Toybox använder sig av en toppmodern spelmotor, även om det vid första anblick verkligen inte ser så ut.

Äventyret kretsar kring fem olika karaktären som spelaren kan hoppa mellan. Det hela börjar med att man axlar kontrollen över FBI-agenterna Angela och Reyes som klampat in på en brottsplats där en rad ledtrådar ska samlas in och där bland annat film till den medhavda Polaroid-kameran måste lokaliseras. Upplägget är väldigt klassiskt och det finns en otrolig charm i att spela ett äventyr som ser ut och känns som något från tidiga 90-talet men där karaktärerna pratar med väldigt välgjorda röster/dialog, samtidigt som deras ord radas upp längst ned på skärmen i form av ett pixligt 80-talstypsnitt.

Det finns även en himla charm i att pixlarna känns gamla medan resten av grafiken tydligt skvallrar om modern teknologi. Hela äventyret renderas i 1080p och pixlarna ljussätts såklart i realtid med ursnygga sprite-parallaxer som får varje bild att kännas väldigt levande, trots statisk och platt grundgrafik. Varje bild består av 11-12 lager som alla scrollar samtidigt men i olika hastighet vilket gör att de alla kan ljussättas på ett individuellt sätt. Hela lösningen är subtil men sanslöst läcker och ett väldigt väl utfört sätt på hur man kan nyttja modern teknologi mer sparsamt än vad vi är vana vid.

Thimbleweed Park
All dialog dyker upp på skärmen i form av skriven text men karaktärerna pratar också, med strålande röster.

Thimbleweed Park är indelat i två olika svårighetsnivåer och detta för att inte tvinga spelaren att banka skallen mot väggen på grund av koncentrerad frustration, som Gilbert själv beskriver det. "Casual Mode" gör att gåtorna är enklare, lösningarna mindre långsökta och det går att hoppa över vissa moment i varje "scen" om man snabbt vill avancera. "Expert Mode" är mer gammaldags och tillåter inte för några genvägar. Här gäller det att prova, testa, fundera och luska ut vad varje ledtråd ska användas till och under långa stunder krävs det att man verkligen tänker till. Allt är såklart dränkt i fantastisk komik och gapskratten blev många under Gamereactors provstund tillsammans med äventyret.

Storyn kretsar kring ett mord och beroende på vilken av de fem karaktärerna man väljer att spela som, skiljer sig storyn på ett par punkter. Under äventyrets gång stöter man på de andra fyra figurerna och det märks att Terrible Toybox arbetat stenhårt med en komplex struktur för att erbjuda ett återspelningsvärde och ett djup som många av dagens spel saknar. När Thimbleweed Park startar blir spelaren informerad om att det inte finns några "felaktiga" val eller återvändsgränder, även fast vi såklart misstänker att även detta kan vara ett elakt skämt signerat Ron Gilbert.

Thimbleweed Park
Det finns inga "felaktiga" val eller jobbiga återvändsgränder, lovar Gilbert.

Thimbleweed Park känns såhär på förhand helt fantastiskt lovande. Ett gammaldags äventyr proppat med retroflirtig charm men som nyttjat modern teknologi för att skapa mer levande miljöer och framförallt bättre flyt i pusseldesignen och de gåtor som dyker upp. Satiren, den svarta humorn och alla de flabbiga referenserna till såväl 80-talsmusik som 90-talsfilm ligger som en varm, mysig, filt över hela produktionen och det svårt att inte flina som en dumbom under hela tiden som man spelar detta.

Gilbert är redo att släppa Thimbleweed Park innan sommaren är här och även om Microsoft köpt tre månaders Xbox One-exklusivitet kommer Playstation 4-ägare också att få ta del av äventyret (förutom PC, Mac och Linux, såklart). Det är även på gång en smartphone-version till både Android och Iphone och det vore såklart lögnaktigt att försöka påstå att detta inte är ett av de mest efterlängtade spelen just nu för vår del.

Detta är en annons: