Vampyr

Året är 1918, det fyra år långa världskriget går mot sitt slut, spanska sjukan skördar liv efter liv och den talangfulle läkaren och blodsjukdoms-specialisten Jonathan E. Reid vaknar med hål i nacken, bland ruttnande epidemioffer i en minst sagt ogästvänlig massgrav. Hur han, som (nästan) levande individ, hamnat bland liken i en grund grop har han inget minne av men minnet av tiden innan dess - är glasklart.

Under ett patientbesök fick vår huvudperson motvilligt agera mellanmål åt en blek, blodtörstig influensapatient och plötsligt har hans egna hud bleknat och hörntänderna vuxit sig långa - och vassa. Hans intensiva sug efter en kopp kaffe på morgonkvisten har bytts ut mot en överväldigande törst efter smarrigt, varmt människoblod. Detta faktum skapar snabbt en inre konflikt med tanke på att han i yrkeslivet strävar efter att rädda liv, något som inte går hand i hand med hans nyfunna, påtvingade blodaptit. Och det är här som Vampyr börjar. Ett av de mest intressanta, kommande, rollspelen på många (långa) år.

Spelaren intar rollen som Reid och det är upp till dig/mig att svara på ett gäng frågor: Varför har just jagblivit omvandlad? Kan det ha med blodsjukdoms-kunnigheten att göra? Finns ett samband mellan den spanska sjukan och vampyrepidemin i London? Går tillstånden att bota? Det finns nyanser, lager och djup i grundpremissen i Vampyr som gör att vi här på redaktionen längtar efter att få se mer.

Ungefärliga två år har gått sedan den lilla franska studion Dontnod gav oss det charmiga, David Lynch-inspirerade hipsteräventyret Life is Strange. Ganska exakt ett år efter releasen av denna episodbaserade och linjära spelupplevelse utannonserades studions nästa projekt och det var en total ton-skiftning från det relativt muntra skolflickemysteriet till det becksvarta, blodigt brutala vampyrrollspelet (med väldigt starka actioninfluenser). Nu, ytterligare året senare, har vi fått reda på en hel del om Dontnods kommande blodsugarfest och vi har även fått lov att prata lite med människorna bakom hela kalaset.

Någonting som är helt nytt när vi talar om den Paris-belägna studions spelupplevelser är den semi-öppna världen som Vampyr utspelar sig i. Studions tidigare spel har båda varit linjära, nästan filmiska upplevelser medan Vampyr istället låter mig gå vart jag vill, hur som helst, i min egen takt. Det epidemihärjade London är uppdelat i distrikt, inte helt olikt Arkane Studios Dishonored-serie, i vilka spelaren kan röra sig helt fritt. Det går att gå in i samtliga byggnader och gatorna är öppna och proppade med möjligheter.

De olika distrikten har olika typer av omgivningar, klassystem och smittgrad - slummen kryllar av både spanska sjukan och vampyrer medan Londons rikare distrikt klarat sig förvånansvärt bra från båda. Utvecklarna har lagt enormt mycket tid på spelets datorstyrda invånare för att skapa en levande värld full an dynamik och mystik. Reid kan exempelvis få reda på viktig information genom att lyssna på slumpmässiga konversationer på stadens gator. Dessa sidokaraktärers relation till Reid ändras även beroende på vilka val spelaren gör genom äventyrets gång.

När vi ändå pratar om val och konsekvenser är spelets absoluta bas möjligheten att skräddarsy din upplevelse. Som det blodtörstiga rovdjur spelaren axlar rollen som måste denne välja från vilken källa den livsviktiga plasman ska förtäras. Vem måste dö för att Reid ska överleva?

Känner du för att ta död på fredliga civila kan du självklart göra det - du blir till och med belönad. Varje droppe blod du dricker ger dig färdighetspoäng att sätta ut och vampyrer har ett gäng häftiga krafter trots allt. Käkar du dock upp alla du stöter på, sinar dock utbudet och folket blir så pass rädda attde helt enkelt låser in sig i sina hem. Rädsla föder hat som innebär fler konfrontationer och mer action. Valet gällande vem som måste dö lär bli ett tufft ett med tanke på att ingen i det här spelet är genomgående ond, det finns en gråzon i allt, överallt. Du får även höra dina offers sista tankar när du tappar dem på livsvätska.

Om stadsbornas goda uppfattning av dig är viktig och du istället vill leka Reid: Godhjärtad Vampyrläkare/Samarit® kan du smyga omkring utan att döda stackars civila (eller någon alls för den delen). Detta skapar mindre panik i London men kastar färre färdighetspoäng åt ditt håll. Vampyr ger, utöver valet att döda eller inte döda, spelaren flera olika svarsalternativ i dialogsekvenserna genom ett dialoghjul inte helt olikt Mass Effect-seriens.

"De där vampyrjägarna då" kanske du tänker? "Om de försöker döda mig måste jag väl ändå kunna slå tillbaka?". Mycket riktigt, ett stridssystem finns, komplett med vampyrmagi, bensågar, facklor och påkar. När vi intervjuade Stéphane Beauverger (Narrative Director, Vampyr) under Le What's Next De focus fick vi även reda på att bosstrider kommer att finnas i spelet, om det är kraftfulla vampyrer eller arga vampyrjägare som vill spelaren illa är dock oklart.

Vi på Gamereactor ser fram emot lanseringen något enormt och håller er självklart uppdaterade på vampyrgodis från Dontnod framöver.