Mass Effect: Andromeda

Över 600 år har passerat. Det massiva koloniskeppet med över 20 000 personer ombord har varit på tyst färd genom den kalla, tysta rymden, på väg bort från trygghet, på väg bort från jorden. Destinationen är Andromeda-galaxen och målet är att hitta ett nytt hem för mänskligheten. Det finns en plan, det finns ett tillvägagångssätt och det finns människor redo att offra allt för artens fortsatta överlevnad. Syskonen Ryder är två av dessa hjältemodiga individer och det är upp till dig att axla rollen som Sara eller Scott och ge dig av på vad som på förhand ser ut att bli ett komplext rymdäventyr utöver det vanliga.

Grundpremissen må vara bekant, exempelvis påminner det om Chrisopher Nolans film Interstellar (fast med betydligt fler utomjordingar, politik och nakenhet) där stomen utgörs av interstellära rymdresor, återuppbyggnad av mänskligheten och kolonisering av nya planeter. Det är å andra sidan dessa typer av berättelser som känns läskigt verklighetsförankrade och något som kanske blir vardagsmat för mina barnbarns-barn-barns-barn (puh!).

Mass Effect: Andromeda startar med att en planet med ordentlig potential ska utforskas - Nya Jorden. Vår huvudperson, Sara Ryder (FemRyde?) eller Scott Ryder (MaleRyde?) blir väckt ur sin långa sömn och du får välja vem av tvillingarna du vill spela som och sedan skräddarsy dennas utseende på det sätt du själv vill. Det utlovas en riktigt, riktigt djup karaktärsskapning vilket kommer glädja alla som vanligtvis lägger ned timmar på att få till det perfekta utseendet. Alla val du gör kommer sedan att appliceras på ditt syskon samt även deras farsgubbe, Alec Ryder (PappRyde?) för att det ska se ut som ni verkligen är familj.

Jag väljer att spela som Sara och strax därefter händer det någonting med skeppet vi är på. Det ena leder till det andra och vi måste snabbt ta oss till den närliggande planeten. På vägen blir vi separerade, jag och mitt team, och jag hamnar på planeten tillsammans med en herre med rolig frisyr, han heter Liam och han verkar snäll.. Planeten vi befinner oss är vacker och samtidigt lite läskig. Det rika växtlivet känns främmande, blixtrar står som spön i backen och varje steg vi tar känns som en resa på väg in i det okända. Kort därpå möter vi en för oss främmande ras av utomjordningar. Dessa kallas "Kett" och även om de går på två ben och rör sig vad vi skulle beskriva som mänskligt har de ben istället för hud och ser rejält farliga ut. De visar sig att de inte är särskilt vänliga och vi har inga andra val än att besvara eld med eld.

Alla som har spelat Mass Effect 3 eller Dragon Age: Inquisition kommer känna igen sig i hur spelet känns ganska snabbt. Det råder ingen tvekan om att detta är ett Bioware-spel då det både ser ut och känns exakt som förväntat. Det är dock ingenting negativt med det, inte alls, här snackar vi alltså om kungarna av västerländska rollspel (ja, CD Projekt Red inräknade) och Mass Effect ser verkligen ut att vara tillbaka med råge. Det rör sig såklart om ett storyfokuserat actionrollspel där utforskning och relationer är två nyckelelement. Just relationer och karaktärsutveckling är någonting som Bioware brukar vara oerhört skickliga på och i Mass Effect: Andromeda verkar det ha tagits till sin spets med fler kompanjoner, verklighetstrogna interaktioner och ett djupare system som hanterar hur din Ryder är och uppfattas av andra.

Det gamla "Paragon/Renegade"-systemet som enkelt beskrivet styrde om du skulle vara ond eller god är helt skrotat i favör för en mer komplex variant. I spelets konversationer har du nu upp till fyra olika val som genom olika nyanser formar hur du vill att din karaktär ska uppfattas. Gränserna mellan rätt och fel suddas med andra ord ut och det är enklare att röra sig i gråzonerna, tonen i spelet känns mer lekfull och inte lika allvarligt dyster som i föregående trilogi, å andra sidan hotas jag inte just nu av supergamla maskinvarelser som vill utrota allt intelligent liv som finns, vilket såklart hjälper.

På uppdraget som vi startade får jag snabbt lära mig spelets grundläggande spelkontroll. Det är tredjepersonsaction med allt vad det betyder och visst är det väldigt likt de två föregående spelen i serien, men, det finns en ordentligt viktig skillnad, en sak som vänder allt jag visste om Mass Effect upp och ner. Jumpjet - en jetpack. Denna till synes lilla tillökning av spelets rörelseschema förändrar striderna helt och hållet. Rörligheten blir fullkomligt enorm när jag kan zappa omkring på slagfältet och med enkelhet ta mig upp på byggnader. Den nya dimensionen som öppnas gör att de strider jag tar del av känns dynamiska på ett sätt som få andra rollspel av denna typ normalt gör.

Fler förändringar hittar vi också i själva rollspelsgrunden. I Mass Effect: Andromeda kommer du inte att vara låst till den klass du väljer på samma sätt som tidigare. Du har nästan fri lejd att välja vilka sorts färdigheter din karaktär ska ha, vill du blanda biotiska krafter med tekniska går det alldeles utmärkt. De olika krafterna är uppdelade i tre olika grupper: "Combat" "Biotics" och "Tech". Fokuserar du på "Combat" kan du göra att du blir bättre på att hantera vissa vapen, tåla mer skada eller använda explosiva vapen som granater och minor. "Biotics" är Mass Effects svar på jedikrafter. Du kan använda tekniker för att greppa tag i fiender på avstånd för att sedan slunga dem in andra giender eller skapa kraftfällt som gör massiv skada över tid. "Tech"-egenskaperna tillåter din karaktär att bestycka sig själv med en is- eller eldkastare och möjligheterna att snabbt slå ut fiendens sköldar.

Du har även makten (och ansvaret) att anpassa egenskaperna hos dina kompanjoner för att göra så ni alla kompletterar varandra genom att detaljstyra vilka krafter och vapen de ska använda sig av. Genom att blanda dessa hej vilt kommer du kunna skräddarsy din karaktär och upplevelse precis som du vill den och verkligen leva ut drömmarna om den perfekta, mest stridsdugliga personen i galaxen. Det bästa av allting på samma gång, helt enkelt.

På samma sätt som att krafterna inte längre är låsta till en specifik klass kan du välja fritt bland spelets olika vapentyper, tidigare har vissa vapen enbart gått att använda ordentligt med vissa klasser. Vill du använda ett krypskyttegevär och krafter som "Nova" eller "Singularity" är det helt fritt för dig att göra det och välja vilka kombinationer som passar just din spelstil ser ut att bli en stor behållning med spelet. Det finns en uppsjö av olika vapen och många av dem är distinkt olika varandra. Exempelvis finns de klassiska, ballistiska krutpåkarna som du känner igen, automatgevär, hagelgevär och så vidare. Det finns även energi och plasma vapen som inte bar ser annorlunda ut, de används på olika sätt då vissa kräver ammunition medan andra kan överhettas. Det finns ofta det perfekta vapnet för en specifik fiende och det gäller att lära sig detta för att bli så effektiv som möjligt.

Förutom den nya rörligheten i striderna finns här även en helt ny skyddsmekanik. Istället för att trycka på en knapp för att sätta sig bakom en låg väg eller ett hörn tar Ryder skydd automatiskt vid allt jag går fram till. Inte på ett sådant där "klistrig" sätt som gör att det känns som jag sitter fast i materialet, det känns mer naturligt och definitivt mer dynamiskt, även om det tar mig en liten stund att innan jag känner mig helt bekväm med det. Striderna i Mass Effect: Andromeda känns på förhand som ett par rejäla kliv framåt för genren. Jag ser fram emot att få testa olika typer av strategier på de dynamiska slagfälten i det färdiga spelet.

Under testperioden fick jag även spela ett uppdrag med det nya fordonet, "Nomad", den är väldigt lik den mycket utskällda rymdbilen "Mako" från det första spelet men kontrolleras helt annorlunda. Jag ställer mig i det ledet av människor som inte tokhatade den sladdriga farkosten från första Mass Effect, den var inte perfekt (långt ifrån) men på något sätt kändes den tillfredsställande att föra fram över månens sargade skorpa och den var extremt kompetent på att ta sig upp för berg som sluttade i 90 grader.

Nomaden har mer tyngd i sig, den ligger nästan fastgjuten i backen vilket också får den att kännas stel, mycket stelare än Makon, på både gott och ont. Den är lättare att kontrollera men samtidigt för snäv i sitt utförande, men snabb, det är den. Det går att utföra ett kortare hopp (precis som med Makon) och även trycka till en turboladdning som markant ökar farten. Vill du köra bilen upp för brantare backar räcker det dock inte med bara med fart, bilern har två olika lägen du kan ställa den i, ett vanligt och ett för tuffare lutning. Jag har saknat utforskningen från första Mass Effect och ser implementeringen av den ett kärt återseende.

På tal om utforskning och olika planeter innehåller Mass Effect: Andromeda massvis med olika världar för dig och din kamrater att glida omkring på. Utöver platser som spelets grundstory tar dig till kommer kunna bränna iväg på sidouppdrag, lojalitesuppdrag med dina kompanjoner och annat som vanligtvis finns i Biowares spel.

Alla världar du besöker är handskapade, (alltså inga autogenrerade planeter á la No Mans Sky), jag fick dessvärre inte utforska fritt under min tid med spelet men jag förväntar mig ett gediget utbyggt universum proppat med saker som behöver utforskas. Till hjälp finns ett helt nytt verktyg som låter mig scanna omgivningarna efter ledtrådar. I ett sidouppdrag jag stöter på får jag uppgiften att lösa ett mord som begåtts i närheten och då höjer jag min Omnitool som självaste Sherlock Holmes och finkammar varje hörn jag kan. Tänk undersökningen från The Witcher 3: Wild Hunt så förstår du principen.

När det är dags för oss att sluta spela funderar jag en kort sekund på att kedja fast mig vid min spelstation. Jag vill fortsätta utforska, lära känna Sara Ryder och resten av besättningen ombord på Tempest och jag vill se hur huvudstoryn utspelar sig. Vad händer med mänskligheten? Vilka hot finns därute och hur pass mycket har händelserna från den första trilogin påverkat det som komma skall i Andromeda-galaxen?

Mass Effect: Andromeda känns på förhand som ett bombastiskt spel där alla aspekter från dess föregångare är polerade, omarbetade och utformade för den perfekta mixen mellan tredjepersonsaction och rollspel. Vi vet fortfarande ganska lite om spelets story och i vilka riktningar i galaxen vi kommer färdas, men helt sett till spelbarhet verkar spelet kunna bjuda på åtskilliga timmar av härlig underhållning. Det utskällda slutet som avslutade trilogin finns fortfarande djupt inpräntat i många spelares minnen och många kräver fortfarande upprättelse. Om Mass Effect: Andromeda kommer hjälpa till med det, tja - det får vi se om en månad.