God of War: Ascension

Vår berättelse börjar, som många andra berättelser före den, med ansiktet av en argsint krigare. Solens strålar får krigarens mörka hy att se ut som guld och framhäver även hans röda krigsmålningar. Hans tunga andetag skvallrar om att han är redo för strid - och den är redo för honom. Ett hemskt, enögt monster uppenbarar sig, och saliv flyger ut ur dess stora gap när den framför sitt härskri. Nu när till och med de allra modigaste av män skulle ha retirerat, står vår hjälte kvar. Han höjer sitt svärd och tar på sig en hjälm gjord av fjäll från ett annat monster han dräpt. Kanske går denna cyklop samma öde till mötes?

Men plötsligt sker någonting oväntat. Något som aldrig inträffat i någon av de tidigare berättelserna. Ännu en beväpnad krigare gör entré, och de två männen samarbetar för att besegra monstret. Bara några få sekunder senare har de kala stenplattorna målats röda med bjässens blod och inälvor. Visst är det fortfarande God of War. Visst är det fortfarande en av de råaste och mest brutala tolkningarna av den grekiska mytologin någonsin. Men något är som sagt annorlunda. Ingen av dessa män är vår plågade gudadräpare Kratos. Istället är det två anonyma hjältar vi ser. Två avatarer, under kontroll av två medlemmar ur Santa Monica Studio. Och spelet heter God of War: Ascension.

Min första tanke var, så klart, att co-op äntligen kommit till God of War, men ack så fel jag hade. De två männen fortsätter nämligen genom raviner och förfallna korridorer för att till slut nå fram till ett stort slagfält, där ytterligare två röda krigare ansluter sig. På andra sidan väntar fyra blåmålade soldater, lika modiga som de röda, och med det inleds en intensiv kamp. En kamp mellan två arméer där priset är gudarnas uppmärksamhet.

De tappra kämparna är dock inte ensamma på denna arena. I den förrädiska sandstormen vakar ett fasansfullt monster stort nog att ta sig an en titan. Det är ingen mindre än Polyphemus, cyklopernas härskare. Som tur var har denna best kedjats fast av gudarna, men det är ingenting som stoppar honom från att attackera soldaterna som är dumma nog att närma sig honom.

Nu är det dock så att Polyphemus är målet, då gudarna belönar den armé som lyckas döda honom. För att det ska vara möjligt måste monstret tämjas ytterligare, och det görs vid två punkter på arenan. En av de röda tar sig snabbt till en av dessa punkter och börjar dra i en stor spak som får cyklopens kedjor att spännas, vilket försvagar den enögda varelsen för stunden.

Den blodiga striden fortsätter, där många använder sig av svärd som vid begäran kan förvandlas till två mindre dolkar som med hjälp av kedjor kan svingas runt på samma sätt som Kratos legendariska klingor. Andra soldater är beväpnade med enorma hammare, vars slag får omgivningen att skaka och andra att lyfta från marken. Då och då skådas även de som kombinerar sina attacker för att vålla sina motståndare maximal skada. Det hela kan beskrivas som ett kontrollerat kaos.

De blåmålade männen ger sig inte i första taget, men tyvärr är det redan försent för dem. De röda kämparna kontrollerar båda punkter, och Zeus uppmärksammar deras bragd genom att kasta ner sin mäktiga åskvigg. En av de röda männen plockar upp det gnistrande vapnet och i samlad trupp tar sig alla fyra till den försvagade Polyphemus. Mannen med åskviggen hoppar upp besten medan de andra försöker hålla fast den med sina kedjor. Något som mycket möjligt skulle kunna vara en gemensam Quick Time Event-sekvens inleds, som slutar med att cyklopens ansikte slits upp så att blodet sprutar åt alla håll.

Och med det avslutas en helt vanlig runda i spelläget Team Execution i God of War: Ascension. Två lag med fyra spelare vardera som kämpar om kontrollen över två punkter på kartan, för att sedan försäkra vinsten genom att dräpa den kolossala cyklopen i mitten av banan. Men detta är bara ett liten smakprov en väldigt ambitiös multiplayer-komponent vid namn Champion of the Gods.

Precis som Kratos gjorde under den ursprungliga trilogin handlar det om att gå från dödlig fotsoldat till oövervinnlig gud - men denna gång genom att visa vad man går för i dödsmatcher över nätet. Efter en kortare introduktion får man underkasta sig en av fyra gudar (Zeus, Poseidon, Hades eller Ares), och valet man gör öppnar upp unika möjligheter när det kommer till val av rustningar, vapen, magier, perks och specialattacker till sin karaktär.

Som krigsgud erbjuder Ares till exempel många kraftfulla vapen och attacker, medan Hades specialiserar sig på mörka trolldomar. Fler möjligheter blir tillgängliga allteftersom man kommer närmare en plats på berget Olympus, och genom att skräddarsy sin hjälte kan man faktiskt få någonting som skulle kunna likna med en klass i ett rollspel. Det finns till och med en magi som ger spelare i närheten mer hälsa, och så plötsligt har man skapat en medic.

Multiplayer, mer specifikt tävlingsinriktad sådan, kändes som den logiska utvecklingen för serien menar lead designer Mark Simon. I God of War III blev skalan rekordstor med alla titaner, och det enda sättet att göra det ännu mer imponerande var att låta fler spelare uppleva dessa fantastiska ögonblick tillsammans. Polyphemus är ett exempel på dessa ögonblick. Arenan som visades upp är designad med honom i åtanke, och det kommer att finnas andra banor med helt andra faror också. Vissa av dem varierar till och med beroende på spelläget i fråga, och självklart kommer det gå att spela en match där alla möter alla istället för att spela som två lag.

Men att anpassa seriens kännetecknande strider för multiplayer krävde fortfarande mycket jobb. Målet är att få alla spelare att känna sig lika grymma som Kratos, men samtidigt balansera alla förmågor. Självklart är inte alla vapen lika kapabla som Blades of Chaos, istället har de specifika användningsområden. Ett svärd gör stor skada mot en enda fiende medan en hammare gör svagare skada på fler hot samtidigt. Systemet har samma djup som vi kommit att förvänta oss av serien, och det ska tydligen finnas gott om potential för talangfulla spelare att ta sig ur överväldigande situationer och vinna. Game director Todd Papy, som varit med sedan seriens födsel, menar att det absolut viktigaste är att det fortfarande känns som God of War. Och ska man tro hans ord så gör det just det.

Det är förståeligt att Sony valt att bara prata om multiplayer denna gång. De vill först och främst försäkra fansen om att det inte är någonting som kommer att försämra spelupplevelsen. Tvärtom. Santa Monica Studio har växt rejält sedan God of War III, och mycket av den arbetskraften har gått till flerspelarläget. Man låter helt enkelt alla göra var de är bäst på, och det lovar gott på förhand.

Men de som fortfarande känner att det inte är någonting för dem bör inte oroa sig. Självklart kommer det finnas en riktig kampanj, som innehåller exakt allting som gjort tidigare spel i serien så bra. Nämligen en arg Kratos, ett par brinnande kedjesvärd och en hel mytologi av varelser som ska slaktas i hämndens namn. Visst är han ingen gud längre, men det betyder inte att han inte kan sparka röv.

Detta nya God of War är enligt Mark Simon bara början på vad de har planerat för seriens framtid. Det finns fortfarande mycket kvar att berätta om Kratos. På samma sätt känner jag att det vi fått veta idag endast är toppen av det isberg som är God of War: Ascension. Detta isberg har potentialen att nå upp till självaste Mount Olympus, men tills vi fått spela det själva (eller fått se lite av kampanjen åtminstone) måste vi hålla förväntningarna på en realistisk nivå.