The Unfinished Swan

Tänk dig att du är i en labyrint där alla väggar, golv och tak är så vita att korridorernas former är omöjliga att avgöra. Tänk dig sedan att denna labyrint är fylld med mystiska varelser och föremål som även de är kritvita. Du är i helt och hållet blind i en sådan situation, och plötsligt spelar ljud en oerhört viktig roll. Den där grodan ger ifrån sig läten när du närmar dig den, och även om du inte kan se stranden så kan du höra vattnets vågor och hur dina fötter går i sand. Till din hjälp har du dock en obegränsad mängd bläcksvart målarfärg som du kan kasta omkring dig, vilket avslöjar väggar, parkbänkar, smådjur och vägen framåt.

Det är ett väldigt simpelt (men minst lika intressant) koncept som bygger upp den spelmässiga kärnan i The Unfinished Swan. Det som började som ett litet skolprojekt för den lilla indieutvecklaren Giant Sparrow för ett antal år sedan har idag lett till ett ambitiöst Playstation Network-spel, men uppbackning från Sony och Santa Monica Studio.

Du spelar som den lilla pojken Monroe som följer efter en majestätisk svan genom hans framlidna mors ofärdiga konstverk. Kanvasen börjar alltid helt vit och sedan är det upp till spelaren att kasta färg omkring sig för att kunna följa svanens fotspår till nästa tavla. Visst hade denna spelmekanik kunnat bjuda på några riktigt smarta pussel, men The Unfinished Swan kommer att handla mer om att utforska miljön och bara fortsätta framåt. Även om Monroe kommer att kunna misslyckas på en banan finns det heller inget stridssystem.

I en spelvärld där exakt vad som helst kan stå framför dig utan att du är medveten om det finns det gott om utrymme för chockerande överraskningar. Och det är även något Giant Sparrow utlovat, även om de inte kan prata mer kring det.

Nu är det dock så att Giant Sparrow är en väldigt liten studio med endast ett dussintal anställda. Jämför man det vi fick se med material från en tidigare version som legat på Youtube sedan 2008 verkar varken spelmekaniken eller själva teknologin utvecklats särskilt mycket. Nu undrar vi hur djup spelupplevelsen i den slutgiltiga versionen kommer att bli, och om det kommer finnas mer att göra med färgen än att bara kasta den på marken för att kunna ta sig från punkt A till punkt B.

Det är ingen fråga om att The Unfinished Swan har potentialen att bli någonting speciellt, men med tanke på utvecklingsteamets begränsade tillgångar vore det inte realistiskt att ha allt för höga förhoppningar. Giant Sparrow uttryckte till exempel intresset för någon form av multiplayer, där man helt plötsligt råkar träffa en helt okänd spelare med en färgklick, och vars svarta fotspår man sedan följer. Detta utan att kunna kommunicera med den andra spelaren, ungefär som i The Journey.

Visst låter den idén allt riktigt intressant, men multiplayer är en av många saker Giant Sparrow blivit tvungna att bortprioritera för att få klart spelet i år. Av den anledningen är det väldigt svårt att förutspå hur pass ambitiöst The Unfinished Swan kommer att bli. Men vare sig slutresultatet lever upp till grundkonceptets potential eller ej så kan vi inte vänta på att få se exakt vad det är som döljer sig i den där vita oändligheten.