Crash Bandicoot: Nsane Trilogy

Det är inte långt kvar till releasen för Crash Bandicoot: Nsane Trilogy den 30 juni, och vi fick nyligen prova på spelsamlingen under E3 i Los Angeles. Där, i den kaliforniska hettan, fick vi ta del av rätt mycket från samlingen; det bjöds på banor från alla tre spelen, och även några bosstrider. Vi fick även stifta bekantskap med Coco, Crash Bandicoots syster, som för första gången kommer vara spelbar i alla tre spelen.

Att spela som Coco känns väldigt likt Crash, och det är något som hela tiden varit en prioritet för utvecklarna, hennes attacker skiljer sig bara från de Crash har vad gäller animationer - inte funktion. Precis som Crash så har även Coco en attack där hon snurrar runt, och en annan där han hoppar på fiender. Däremot så viftar Coco på benen, inte armarna, när hon snurrar, och när hon smäller ner på folk så blir det inte en magplask som för Crash, utan hon landar på sin bakdel. Hon har även egna animationer när hon står still, egna troféer och en egen personlighet. Inte bara en kopia på sin bror, alltså. Du kan enkelt under spelet byta mellan Crash och Coco med ett knapptryck.

Banorna vi nu fick prova på visade upp en hel del från de tre ursprungliga spelen, och vi är ganska imponerade av det vi fick se, särskilt av detaljrikedomen. Tiden det tog att utföra olika handlingar kändes som i de ursprungliga spelen, det tog lika lång tid för Crash att utföra en snurrattack och han hoppade lika långt som vi kom ihåg från de tidigare spelen. Det tog ett litet tag att vänja sig, men det hade mer att göra med vår egna ringrostighet och inte själva spelet.

Vad gäller ljudet, så är denna remaster riktigt imponerande, och det finns gott om saker som kommer att tilltala fans av originalen. Allt från musiken till ljudeffekterna har återskapats för att bättre passa denna moderna inkarnation, men det mesta låter trots det nästintill identiskt till det vi kommer ihåg, du kan förvänta dig en hel del klassiska "ooga boogas" i denna nyversion. Vi fick höra från utvecklarna att ljudet var en viktig del av att remastra trilogin, och det väckte helt klart en del minnen hos oss.

Spelandet och utforskandet i spelet funkar för det mesta som du skulle kunna förvänta dig, speciellt om du är välbekant med de gamla spelen. Alla hemligheter finns kvar, gömda i diverse hörn av banorna och bonus nivåerna. Det finns helt klart en anledning till att denna serie fick en nyversion framför andra, det finns helt enkelt en tidlös lätthet kring spelet, som i stor del beror på bandesignen, som hela tiden pekar dig åt ett håll och uppmanar dig att förstöra alla lådor du ser.

Attackerna är också en del av enkelheten, du kan antingen hoppa på fiender, snurra eller magplaska på dem, och attackerna har ganska tillfredsställande träffytor. Vi såg oftast till att klippa till fienderna med snurrattacken, och hamnade vi i allt för stor knipa så kunde vi alltid använda oss av glidtacklingar som ett alternativ till attacker och att skutta runt.

Innan vi satte oss vid demostationen fick vi höra att vi skulle dö en hel del, och vi verkade helt ha glömt hur svåra spelen faktiskt är, då vi verkligen tvivlade på det som sas. Tyvärr så hade de rätt, men som tur är finns det en hel drös olika dödsanimationer att avnjuta efter att du missat timingen på ett hopp eller råkat spränga dig själv med en låda. Svårigheten kommer från den snabba takten i spelet och den minimala felmarginalen, men det känns aldrig orättvist, och du lär snabbt lära dig hur du kan förbättra dig inför nästa försök.

Visuellt så är denna nyversion stormsteg före sina ursprungliga versioner. Utvecklarna skämtade om att detta var det hårigaste spelet de någonsin utvecklat, och det är lätt att se varför de tycker så när man kollar på pälsen i spelet, som verkligen hör hemma i ett modernt spel. Ljussättningen och färgerna bygger också upp spelets imponerande grafik, allt som gamla fans kommer ihåg har uppdaterats till nutid. Allt detta flyter på riktigt smidigt, och trots att det kan ta ett tag att vänja sig med spelets snabba takt, så känns det fortfarande som ett riktigt Crash Bandicoot-spel.

Nu inför den stundande lanseringen för Crash Bandicoot: Nsane Trilogy, så kan vi inte se några anledningar till att Crash Bandicoot-fans inte skulle gilla denna remaster, då i stort sett allt har troget återskapats och uppdaterats, utvecklaren har tagit väldigt få kreativa friheter under utvecklingen. Enkelheten i spelet lär även attrahera nya fans till en av Sonys klassiska maskotar. Vi ser fram emot att se hur allt knyts ihop för Crash och Coco i de tre spelen när samlingen släpps i slutet av månaden