Hunt: Showdown

Det är väl ingen idé att försöka mörka faktumet att Cryteks Hunt: Showdown inte haft någon smidig utveckling sedan det visades upp första gången år 2014. Från början gick det under namnet Hunt: Horrors of the Glided Age och var ett äventyr i samarbetets tecken, men när ekonomiska käppar i hjulet tvingade Crytek USA att lägga ner lades även projektet på is. Fram tills tidigare i år, då vi fick se en teaser-trailer för spelet som nu även gick under ett annat namn. Och vi fick se ännu mer under det nyligen avslutade E3. Även om detta bara var en demonstration stod det klart att spelet kommit en bra bit i jämförelse med dess look från 2014.

Den största skillnaden (förutom namnbytet) är upplägget. Det är inte längre ett spel centrerat kring klassiskt samarbete, utan lagspel. Upp till fem lag (eller snarare par då det rör sig om två spelare per lag) slängs in i matchen och det blir upp till varje par att lokalisera, och sedan dräpa monster. Dessa bär sedan på värdefulla ting som du gör bäst i att lägga beslag på, och sedan hålla fast i för brinnande livet. För så fort monstret är borta ur bilden kan alla som är med se dess position och var "guldet" befinner sig. Trots stort fokus på flera spelare betyder inte det att du inte kan spela själv, men ha i åtanke att detta är menat för flera. Crytek har även nämnt att man kan tänka sig att göra lagen större om det finns underlag senare.

Anledningen är att insatserna är så höga, menar Crytek. Hunt: Showdown ger dig inte bara ett försök per omgång utan använder sig också av det ökända "permadeath"-systemet. Japp, dör du förlorar du all utrustning du samlat på dig. De är snälla nog att låta dig behålla både nivå och erfarenhetspoäng, men har du otur kan ett litet felsteg kosta dig rejält. Detta kommer nog resultera i att man blir väldigt mån om vilka man spelar med, så att säga.

Berättandet och skådeplatsen passar spelet utmärkt, spelet utspelar sig i en alternativ variant av 1800-talet där övernaturlighet blandas med realism och området vi fick se är en mörk och skum del av Louisiana. Valet beror på att Crytek ville undvika den mest exploaterade eran i Amerika vid den tidpunkt, alltså vilda västern. Men vi tippar på att denna plats duger fint åt att skicka monster tillbaka till helvetet den med.

Vapnen som finns tillgängliga är hyfsat realistiska och inspirerade av tidseran. Med det sagt kan du här nyttja allt från revolvrar till gevär och hagelkanoner, komplett med tillhörande utstyrsel. Hatt och poncho garanterat åtminstone en air av Clint Eastwood.
<newpge>

I det övernaturliga spektrumet har vi monstren, och det är väl i princip det enda som är övernaturligt här. Och dessa känns aldrig för fantasy-betonade, utan ger ändå spelet intrycket att det trots allt står med båda fötterna på jorden. Det känns som spelet aldrig tar för stora kliv in i vare sig fantasy eller scifi-sfären och det är något vi uppskattar. Det undviker också klichén "dräp monster och rädda dagen" då tonen här känns mer mörkt och oförlåtande tack vare den permanenta döden (och paranoian kring detta som kommer på köpet).

Just paranoian lyfts upp genom spelets ljud och bild. Även om spelet, enligt Crytek på plats, inte enbart ska utspelas nattetid, var det lilla vi fick se täckt av nattens väktare och således spelade ljudet in desto mer. Både människor och de mindre, zombieliknande varelserna, kan höra dig (och då pratar vi inte bara skott) så därför gör du klokt i att välja dina strider med omsorg. För du vill väl inte dra till dig oönskad uppmärksamhet?

Du ska även vara försiktig med ljuset då också detta kan röja din position när solen gått ned. Exemplet vi fick se under E3 var då spelaren använde en molotov på en fiende som, trots att den effektivt "släckte" stackarn, dränkte området i ljus. Vilket ledde till att alla i närheten såg var, och vad, vi var och höll på med.

Så förutom att även använda ljus med förnuft, gäller det hålla följande i tankarna: Djuren är lika rädda för dig som du är för dem. Så därför kan man även använda ljud, och ljus, för att skrämma iväg flerfotade väktare om behovet uppstår.

Av det vi såg av skuggorna och mörkret blev vi imponerade, då dessa glimmade, studsade och reflekterades snyggt. Framför allt eldens dans imponerade då dess olika nyanser kändes trovärdiga och väldigt läckra. Alla övriga detaljer var snyggt detaljerade och det märks att man lagt energi på att ge vapen, miljöer och karaktärer den där extra touchen. Detta kommer märkas extra tydligt i dagsljus. Om man ska avsluta med något mindre snyggt så var det dödsanimationerna som här såg lite för stela ut. Men det är småpotatis.

Hunt: Showdowns koncept är väldigt intressant då vi som spelare först är ute efter ett gemensamt mål (att ha ihjäl monstret) för att sedan ge sig på varandra för vad den ene bär. Trots det kan vi inte hjälpa att fundera på om permadöden är tillräckligt för att hålla spelare till de mål som Crytek själva satt upp, eller om de trotsar hoten om att förlora allt för att utforska andra sätt att ha ihjäl både annan spelare som best? Det blir till att vänta och se.