We Love Katamari

Ibland kläcks supersmarta idéer - idéer som är så enkla men välfungerande att resultatet inte kan bli mer än helt fenomenalt. Ett sådant exempel är Namcos Katamari Damacy. Vi arma stackare i Europa fick inte ta del av detta underbara spel, som antagligen ansågs för skumt och för japanskt för att ens kunna fungera hos oss. Spelet var minst sagt flummigt om man nu ska ge kritikerna vatten på kvarnen, men ack så välutfört. För er som inte känner Katamari Damacy kan jag berätta att spelet handlar om den lille Prinsen av Kosmos som var tvungen att reparera skadan på stjärnhimlen som hans alkoholpåverkade pappa skapat. Pappa Kungen hade under en av sina mer omtumlande kvällar kört onykter och krossat flera stjärnor på himlen. Istället för att rätta till problemet som vilken ansvarsfull vuxen som helst hade gjort, skickade han ut sin son att fixa biffen.

Det är här det där fenomenala kommer igång; Den lille Prinsen, med sin ringa storlek på någon centimeter eller så, genomförde detta genom att rulla bolliknande klumpar över allt han kunde hitta. Allt för att få ihop sfärer av passande storlek som kan ersätta de tomma platserna på himlen. Klumparna som galet rullas runt har nämligen förmågan att få vad som helst att fastna på dem, ungefär som en boll med häftmassa! Till en början fastnar endast små ting som suddgummin, blommor och häftstift på den konstiga klumpen, men ju större den blir desto större saker kan plockas upp. Fraktfartyg, monster som påminner om Godzilla, regnbågar och hela öar fastnade med lätthet när den lille Prinsen puttade på sin allt växande klump som Kungen sedan skickade upp i himlen.

Succén väntade inte på sig. Spelets otroligt flummiga stämning, fantastiskt engagerande spelidé, simpla upplägg och fenomenala musik knep tag om hjärtat på många spelare, både i USA och i Japan. Fansen nästintill krävde en uppföljare och resultatet har vi tagit del av, nämligen We Love Katamari. Och att inte älska den lille Prinsen och hans upptåg, det är svårt!

Precis som i föregångaren är det dags för den lille Prinsen att rulla sina bollklumpar i We Love Katamari. Pappa Kungen har sedan sina insatser med att fylla stjärnhimlen blivit omåttligt populär. Så populär att han får diverse förfrågningar av människorna i tid och otid. Bland annat efterfrågas mer klumpar på himlavalvet och hjälp med städning i pojkrum, hur konstigt det än må låta. Naturligtvis tänker Kungen, som är extremt lat, inte lyfta ett finger. Han vill däremot behålla sin näst intill gudomliga status och skickar således ut Prinsen och hans kusiner för att göra allt det som han själv blir tillfrågad att göra.

Av det jag hittills fått se av We Love Katamari slår det mig hur pass troget spelet är sin föregångare. Namco har inte ändrat på det som gjorde föregångaren en så pass stor succé, utan alla element som gjorde att jag (och många andra) föll pladask för spelet finns kvar. Grafiken är sig trogen, musiken är fortfarande otroligt bra spelsättet är precis så pass bra som jag kom ihåg att det var i föregångaren. Det finns några ändringar, men spontant känns det som om ändringarna är till de bättre. Det som är den kanske största nyheten med We Love Katamari jämfört med sin föregångare är att spelet är mer varierande vad man rullar och varför. I Katamari Damacy var det endast klumpar som rullades runt för att fylla stjärnhimlen. I We Love Katamari kan man till exempel få rulla runt med en sumobrottare och få mat att fastna på honom, eftersom han önskar att bli ännu större. Eller vad sägs om uppdraget där man måste samla på sig hela länder för att stoppa en hotande meteorit? Precis hur kul, knasigt och underbart som helst. Som om inte det vore nog är platserna där man rullar runt sin klump mer varierande. Under vattenytan, Frankrike, Kina och USA är några platser som den lille Prinsen kommer att besöka under spelets gång.

I form av spellägen finns det ett två mot två-läge som känns igen från föregångaren, men spelet är dessutom utrustat med helt nytt ett läge där två spelare kan styra en och samma klump. Den ena spelaren har mer att säga till om angående styrning åt vänster, medan den andra spelaren bestämmer mer åt höger, vilket säkerligen kommer att resultera i elaka svordomar innan tekniken är under kontroll.

Som ett riktigt Katamari Damacy-fan kan jag inte göra annat än att längta efter den lille Prinsens återkomst. Det är sällan man ser spel som är så enkla bli så populära och beroendeframkallande, och jag tvekar inte en sekund på att Prinsens nya äventyr kommer att frälsa många fler till den skara som älskar Katamari Damacy!