Far Cry 3

Obekvämt. Det är nyckelordet efter att ha tillbringat en timme med Ubisoft Montreal i ett hotellrum. Det har ingenting att göra med hotellmöblerna eller teamet som sådant: de är alla trevliga och engagerade människor. Men det har att göra med deras kreation.

Eftersom vad nu Far Cry 3 faktiskt är, så är det mer uppfuckat även vad vi tidigare trott. På ett bra sätt.

Studion förtjänar beröm för sin marknadsföringsstrategi för förstapersonsskjutaren i fråga. Till en början lockade man med en återgång till den tropiska sandlådevärlden som definierade originalspelet. När vi fick se mer av spelet introducerades den psykotiska antagonisten Vaas. Och nu detta.

"Detta" är en tio minuter lång hands off-demo, som blir tio minuter hands-on när vi får testa själv. Samma längd som en GRTV-intervju alltså, och den följs av en mycket längre diskussion med lead writer Jeffery Joyohalem om vad teamet vill uppnå med Far Cry 3. Och som vi sa: nyckelorden är "obehagligt och "oroande".

Vi är i ett hotellrum 20 timmar innan resten av världen ska få se den senaste versionen av Far Cry 3. Som med alla demoversioner som ska visas upp på scen och strömmas för en miljonpublik är det kort och slagkraftigt designat.

Allt inleds med en delvis naken, tatuerad kvinna som sitter gränsle över oss, viskandes sin tro på vår förmåga i strid. Det är sexuellt, symboliskt... och lite pinsamt. Vi får se vår skräckslagna L.A.-backpacker Jason omvandlas till en Rakyat, en tatuerad djungelkrigare och del av en stam som kämpar tillbaka mot Vaas.

Sedan har vi pilbåge och kniv i nävarna, och en bärsärkargång genom galningens milis med ihopkedjade närstridsattacker tar sin början. Vi bjuds på en vildsint eldstrid samt en fälla som för tankarna till Jokerns taktik i Batman: Arkham Asylum. Allt avslutas med en trippad mellansekvens där du drar pistol mot en hallucination som ser ut som Vaas. Skurken förvandlas till Jason - dig själv - precis när vapnet avfyras.

Sådana här knep har använts tidigare i spelvärlden. Men med den olycksbådande musiksättningen, en bas så djup att den sågar genom huvudet, en rik, neonaktig färgpalett och bra röstskådisar blir det tydligt att Jasons resa kommer att bli extremt obehaglig.

Detta är något väldigt viktigt för teamet. Joyohalem berättar om hur vi blivit avtrubbade av våld i spel och vår acceptans av det som en norm inom spel har ökat. Hur vi i spelsituationer fattar en massa beslut utan att bry oss om eller förstå konsekvenserna är tydligt, likaså hur det krävs riktigt hemska saker för att skaka oss. Cronenberg's History of Violence är en referenskälla, och troligen inspiration.

Trots allt flum är detta fortfarande Far Cry. Här finns en sandlådevärld, eldstrider bland fallfärdiga skjul och provisoriska gömställen. Resor genom tät skog. Knivar, pilar, kulor och klor. Ja, klor. Vi får nämligen träffa en tiger inburad i milisens läger. Under utvecklarens genomspelning skjöt de upp dörren, och en arg boll med gula och svarta ränder sargade fienden. I min spelsession riktades kattögonen mot mig istället och inom kort var jag attackerad av denna vildsinta misse.

Djurinslagen är en slumpmässig del i striderna och en potentiell Game Over när du utforskar vildmarken utanför öns stora vägar. Du kan även kasta en sten in i skogen för att attrahera en tassföresedd mördare till en närbelägen fiendepatrull. Om en fiende får blod på sig kommer rovdjuren att få vittring.

Far Cry 3 ser mycket lovande ut. Superskurken Vaas är fängslande och sambandet mellan honom och spelaren är nog fascinerande för att vi ska fortsätta gissa och fundera. Vi gissar dessutom på att Ubisoft har många fler äss i rockärmen...